Med samarbete i sikte - Om samordnade insatser och samlokaliserade familjecentraler

Forskningsoutput: AvhandlingDoktorsavhandling (monografi)

Abstract

Popular Abstract in Swedish
Samarbete är ett värdeladdat ord i svenskt välfärdsarbete och inom socialt arbete förespråkas samarbete ofta som något värdefullt och nödvändigt. Idag finns det en stor, om än fragmenterad, vardagskunskap om samarbete och samverkan. Vetandet präglas dock av ett okritiskt accepterande av samarbetets fördelar, samtidigt som många verksamheter visar att resultaten av samarbetet inte alltid blivit så som förväntat.

Avhandlingens syfte är att förstå innebörden av samarbete mellan personal med olika organisationstillhörighet i allmänhet och inom en samlokaliserad verksamhet i synnerhet. Jag har tagit avstamp i historiska och institutionella föreställningar om samarbete i offentlig sektor och undersöker även förhållandet mellan organiserat samarbete och interpersonella relationer.

I avhandlingen utgör en familjecentral det illustrativa exemplet, där samarbete är en bärande del i den samlokaliserade verksamheten. Familjecentralen har barnfamiljer som sin målgrupp och personalen utgörs av barnmorskor, barnsjuksköterskor, förskolepersonal, socionomer och administrativ personal och har tillgång till läkare, psykologer och familjerådgivare. Syftet med verksamheten är att främja god hälsa hos barn och föräldrar samt erbjuda lättillgängligt stöd och tidiga professionella insatser. Organisatoriskt har socialtjänsten och hälso- och sjukvårdens personal kvar sina respektive huvudmän. Således delar de enskilda enheterna sin vardag med varandra, samtidigt som de genom organisationsstrukturen är förbundna med sina moderorganisationer.

Då avhandlingen fokuserar samarbete i en samlokaliserad verksamhet, har jag valt att anknyta till nyinstitutionell teoribildning och den amerikanske organisationssociologen James Thompsons resonemang. I min tolkning av samarbetet inom familjecentralen använder jag Bengt Berggrens begreppsmässiga uppdelning av samarbete: koordination, kollaboration, konsultation och integration. Denna uppräkning utgår ifrån hur mycket en aktör låter sig involveras i samarbete, med koordination som den "enklaste" formen och integration som den mest "avancerade". William Schutz' teori om interpersonellt beteende fångar individers förhållande till andra individer i grupper och används därför för att förstå samarbetets villkor på en tvärdisciplinär arbetsplats.

Empiriinsamlingen har utgått ifrån en genomgång av familjecentralens skriftliga material, observationer av samspel, egna fotografier, fältanteckningar av upplevelser och intryck, samt semistrukturerade intervjuer och samtal med de anställda. Bearbetningen av det insamlade materialet har utgått ifrån en identifiering av olika centrala teman med fokus på samarbete och samlokalisering. Jag har slutligen tolkat empirin utifrån de teoretiska infallsvinklar som tidigare har tagits upp.

I min studie framkommer att en stark drivkraft för samarbete är de ingående enheternas behov av att hantera en osäker omgivning. Det har bland annat utgått från en enhets fortsatta existens, en annan enhets behov av att bli av med problematiska arbetsuppgifter och en tredje enhets möjlighet att få kännedom om komplicerade problem i ett tidigt skede.

De dominerande samarbetsformerna, koordinering och konsultation, tyder på att personalens anknytning till de egna moderorganisationerna och dess regelverk är stark och en samlokalisering förändrar inte detta faktum. Genom att de professionella står kvar med ena foten hos moderorganisationen "skyddar" de även sin egen kompetens och yrkesidentitet. Samarbete ses som en integrerande taktik genom att samlokaliserade yrkesgrupper närmar sig varandra i det gemensamma arbetet. Samtidigt påvisar samarbete de olikheter som finns mellan skilda discipliner och samarbete är därmed också en särskiljande strategi. Att samarbete är både integrerande och särskiljande kan förklara varför det åskådliggjorda samarbetet är att betrakta som tämligen "enkelt" och håller sig till den koordinerade och konsulterande nivån.

I familjecentralen kan gränser mellan professioner brytas ned när det finns arbetsuppgifter som alla, oavsett yrke, kan utföra. Detta sker när personal blir känslomässigt berörda eller där de anställda kan vara mer personliga, så som i lunchrummet. Det personliga visar sig exempelvis när problem uppstått i en enhet inom familjecentralen. Enheterna släpper där på sitt handlingsutrymme och underordnar sig en faktisk hjälpinsats. Samtidigt är dessa hjälpande insatser mycket tillfälliga, vilket gör att ett inskränkt/utökat handlingsutrymme endast är temporärt. Det finns klara tecken på att aktörerna i familjecentralen är segregerade professionellt, integrerade personellt. Personliga relationer underlättar ett samarbete som inte så lätt låter sig formaliseras. Som samarbetsorganisation möjliggör familjecentralen, rent funktionellt, olika former av samarbete och förebyggande arbete som hade varit svårt att utföra om de olika enheterna hade varit lokaliserade på skilda håll.

Detaljer

Författare
  • Maria Hjortsjö
Enheter & grupper
Forskningsområden

Ämnesklassifikation (UKÄ) – OBLIGATORISK

  • Socialt arbete

Nyckelord

Originalspråksvenska
KvalifikationDoktor
Tilldelande institution
Handledare
Tilldelningsdatum2006 jan 20
Förlag
  • Lund University School of Social Work
Tryckta ISBN91-89604-29-6
StatusPublished - 2006