Anders Mortensen

Ett anlag till frihet

Iakttagelser i ngra noveller av Eva Neander

 

 

 

Eva Neander har vunnit ett visst rykte som bortglmd frfattare. D och d publiceras det artiklar med titlar som Vem minns Eva Neander? och Eva Neander en bortglmd diktare.[1] Samtidigt lyser hon med sin frnvaro i de litteraturhistoriska versiktsverk som nu anvnds. I det femte bandet av Lnnroth-Delblancs Den svenska litteraturen hade det varit rimligt att gna hennes sllsamma novellistik ngot stycke, men nej. I Nordisk kvinnolitteraturhistoria r hon inte med. Oron ver frfattarskapets vidare de anas redan i Bo Strmstedts artikel om Eva Neander i Svensk Litteraturtidskrift 1950, skriven direkt efter hennes dd och fortfarande den utfrligaste studien som publicerats om hennes frfattarskap. Strmstedt visar med eftertryck att Neander har vad som klichmssigt kallas en egen, litterr profil, men lter mer besvrjande nr han grna vill hlla fr troligt att hon inte bara fr lskvrdhetens och ddens skull utan ocks fr den rena tonens och den personliga nyanseringens skall bli ihgkommen som en srprglad representant fr sin tid.[2]

       Varfr har d exempelvis redaktrerna fr Den svenska litteraturen och Nordisk kvinnolitteraturhistoria frvisat Eva Neander ut ur historien? Den frgan r nog fel stlld. Den terkommande iakttagelsen om att intressanta frfattare ofta hamnar i skymundan och blott omhuldas av en handfull aficionados borde inte upprra ngon. S r det bara. Lsningen r alltid en ensam syssla, och den har ingenting med rttigheter att gra. Den process vi kallar kanonisering sker i lngt hgre grad genom urval n uteslutning, snarare genom vad somliga lyfter fram n vad andra sllar bort. Sedan lnge tillhr Eva Neander den ntt och jmt urskiljbara samlarnivn under minor classics av bcker som r mycket svra att f tag p antikvariskt, men som till skillnad frn finsmakarklassikerna nstan inget kostar nr man till slut fr tag p dem. nd ansgs hon i slutet av 40-talet tillhra de mycket begvade; nyss lste jag att Viveca Heyman satt Stina Aronson och Eva Neander i srklass bland kvinnliga svenska prosaister.[3] Lt mig brja med att spekulera ngot om varfr hennes egenart s litet efterfrgas.

Man kunde mena, att glmskan brjade redan vid Undens norra strand, dr hon hittades infrusen den 5 mars 1950 efter att ha varit frsvunnen i tv veckor. I Svenska Dagbladet kunde man dagen drp lsa om den polisman Johansson i Finnerdja, som kallats till platsen av tv lantbrukare, som promenerat utefter sjn Unden, och

 

funnit frfattarinnan liggande dd i issrjan omkring en meter frn sjns strand. Platsen ligger cirka en kilometer vster om den grd vid Ramsns, dit taxichauffren skjutsade Eva Neander den onsdag hon frsvann. I den ddas klder fann polismannen bl.a. en tub smnmedel, men hur mnga tabletter som var tagna ur denna tub kunde han inte avgra. Polisman Johansson har emellertid ftt den uppfattningen, att det lika grna kan vara en olyckshndelse, som vllat Eva Neanders dd och att hon inte sjlv skt dden.[4]

 

Notisens skribent kunde inte grna veta att grden dit taxin krde Eva Neander var slktens sommarviste, och att de promenerande lantbrukarna var hennes bror och kusin.[5] Eva Neanders dd i Undens is r s tragisk, s i hjrtat rrande och s utprglat elndig. Hennes sjlvmord har av somliga uppfattats som en fljd av ett litterrt tillkortakommande. Bristen p livsvilja tolkas d vsentligen som frfattarens uppgivenhet efterlmnande ett ofullgnget, fruset livsverk. Inte heller frukten av hennes frfattarskap r [] helt hunnen till mognad, str det i Svenska Dagbladets nekrolog samma dag.[6] I en recension av den postumt utgivna samlingsvolymen Lilla bror och lilla syster (1951) kommenterar Bengt Holmqvist Neanders ofullbordade roman Vattnet. Denna skulle, av allt att dma, bde ge en slutgiltig bild av den hjlplsa mnniskan och teckna en vg ut, till friheten.[7] Men att romanen inte blev skriven har sin logik; det publicerade fragmentet handlar om idyllens dd, och om skrcken, men knappast alls om friheten. Eva Neander kunde inte trnga igenom eller bortom sitt huvudtema. Hon kunde inte heller ltsas att hon kunde det.

Man kunde frsts ocks med fog hvda att Neanders svartsyn inte utgr ngon brist i litterrt avseende. Frutom d att hennes berttelser tydligt brister i uppbygglighet. Behovet av strkande ord till lsaren br inte underskattas. Svensk litteraturkritik bygger i stor utstrckning p uppbyggelsekriterier. Men som framgr av Bengt Nirjes karakteristik r Neanders brist p ljust sinnelag djupt meningsfull, och den splittrade erfarenheten i hennes texter r klokt kalkylerad:

 

P en tavla av Hieronymus Bosch kan man se en mnniska insprrad i en fiskliknande frukt eller fruktliknande fisk, och hon ser ut ur sitt fngelse genom ett ansiktsstort rr av glas. I mynningen av det rret har en stor rtta hoppat upp och stirrar p den insprrade. Men dennes ansikte visar frutom inslaget av skrck ocks det hos den hypnotiserade vlknda uttrycket av fatalistisk likgiltighet. Eva Neanders mnniskor erinrar p mnga stt om den individen. [] Hon tar endast vara p fr henne betydelsefulla meningar, ansiktsuttryck och detaljer i hndelser den vriga verkligheten bestr i vaga stmningar av undanglidande och svrfngat, med dess enerverande men oftast sanna brist p entydighet och klara sammanhang. Hennes berttarteknik r drfr medvetet splittrad[.][8]

 

Eva Runefelt r inne p ett liknande spr: Neanders gestalter saknar inte klarsynthet men de kan inte bruka den. [9] Som Majken Johansson klargr, finns det nd en stark moralisk energi hos de srprglade gestalterna i Neanders berttelser. Hos dessa kvinnor, fr kvinnor r det oftast, ligger samlade en mngd anlag som mste irritera the fittest.[10] Johanssons fortsatta resonemang om de farliga anlagen som hennes mnniskor br p r skarpsinnigt:

 

Man kunde vara bengen att bekvmt sammanfatta svagheterna som Ӛverknslighet. Mindre bekvmt vore att kalla dem frihet. Det r emellertid vad Eva Neander med skiftande framgng frsker arbeta sig fram till: att frmlingskapet och uteslutenheten r ett anlag till frihet.

 

Det r svrt att frestlla sig en mer latent tillfrsikt, men Majken Johansson trffar onekligen rtt i sin beskrivning av Neanders integritet.

Det frmsta sklet till att Neander gnas ett s begrnsat intresse r nog nd att hon r en utprglad novellist. Hennes debutbok r visserligen en roman, Dimman (1946), men den framstr i mycket som en novellcykel och r ocks en elaborering av prisnovellen Vilse, med vilken hon frst framtrdde i den eminenta tidskriften All vrldens berttare 1945.[11] Drp utgav hon novellsamlingarna Staden (1947) och Nattljus (1949), och en tunn diktsamling, Dd idyll (1947); den postumt utgivna volymen med efterlmnad prosa och lyrik, Lilla bror och lilla syster (1951), avslutar raden i bokhyllan. I samlingsvolymerna med periodens frmsta kortprosa r Neander med i Stig Carlssons Moderna svenska noveller (1948), i Bengt Holmqvists 40-tal. En prosaantologi (1964) och i Olle Thrnvalls Historien om Julia och andra noveller frn 40-talet (2000).[12] Tyvrr r novellen en perifer genre i svensk bokutgivning och litteraturhistorieskrivning. Under den svenska novellens guldr, lt oss sga frn brjan av 40-talet till mitten av 50-talet, utgavs ett betydande antal verkligt starka novellsamlingar, mnga av dem skrivna av frfattare som nu r nstan oknda. I den historieskrivningen r Eva Neander en central frfattare. Men det finns ingen vergripande historieskrivning av novellboomens era. En sdan monografi vore, som man brukar sga, synnerligen vlkommen.

 

*

 

I samlingen Nattljus kan man lsa den sllsamma berttelsen Rttan.[13] Den r avfattad i knappa, korta meningar, och hllen i en svalt saklig stil som bitvis pminner om H.C. Andersens sagor. Den vrme i orden man frknippar med Andersen har dock kylts ut genom expressionistiska effekter av 40-talssnitt. Novellen handlar om en kunskapstrstande, ngot patetisk yngling som lmnar versskrivandet, kvinnorna och smstaden bakom sig fr ett liv av siffror, lrdom och vetenskap. Flitigt studerar han p sin kammare i universitetsstaden. Men s intrffar ngot,

 

 [] en natt. Fram emot vren. Det var d allt brjade.

Han visste att dr fanns ngot. Pltsligt sg han henne. Det var en rtta. En stor, lugn, fet rtta.

D blev han lite obehagligt berrd. Rummet var billigt och kallt. Ute fanns en bakgrd med tunnor.

Han ville jaga ut den. Men rttan frefll nstan tam. Hon var ett vidrigt djur.

Till sin fasa sg han, hur hon t ur hgen med tabeller. Flera rs mda. Han slog hetsigt till. Men rttan stannade. Hon vxte och blev strre. Det skulle vara ljligt att frska jaga ut henne.

 

Det r knappast ngon vanlig rtta, inser lsaren nr berttelsen effektfullt byter vxel i sjlva ordet stannade frn det hetsiga slagets gonblick, till psykosens vagt bestndiga tidsperspektiv. Det r ungefr samma frskjutning som sker i slutet av Poes bermda dikt om korpen: nr det olycksbdande djuret stannar kvar hos protagonisten, vergr dess konkreta gestalt i symbol och hjrnspke.

Berttelsens expressionistiska karaktr tilltar ytterligare, nr rttan efter att ha frtrt varje papper vergr till att ta tankar, s.a.s. direkt ur sklen:

 

Han tog sin penna. Ville brja p nytt utan att ltsas mrka. Men sg till sin rdsla, att ingen tanke ndde fram. De hann se ljuset bara. Och sen ts de upp av den giriga, feta rttan.

 

Hrp flyr ynglingen lrdomsstaden och tervnder till frldrahemmet. Ofrmgen att arbeta, eftersom all tankeproduktion omedelbart frintas, frsker han svlta ut rttan, genom att asketiskt avst den mentala verksamhet som fder den:

 

Hela tiden fljde rttan. Han tnkte aldrig p det, han lskade. Just det ville hon ta.

 

Lsaren har s lngt uppfattat rttan som ngot slag av psykotisk projicering men nu avancerar novellens expressionism till en kafkaesk niv, dr fysiska och psykiska realiteter inte kan skiljas frn varandra. Rttan visar sig nmligen existera ven fr den unge mannens syster: Ӂ, den vidriga rttan, tnkte hon. Kunde han inte ta mig i stllet.

         I sagor br folk akta sig noga fr att gra dylika utfstelser. Och sagolik r ocks berttelsens fortsttning. I skogen mter systern en kamrat, som snart blir broderns brud. Hr sker, i vlavvgt suggestiva antydningar, ngot slags verfring av en frtrollning. Till fljd av den blivande hustruns intrde i handlingen, blir brodern pltsligt fri frn sitt mrker, medan systerns tankar vergr till att upptas av dy. Men hustrun tycks vara ett gestaltskiftande vsen, sprunget ur samma element som nu fyller systerns sinne.

Paret bildar familj. Mannen arbetar p bank med blygsam ln. ktenskapet r kallt. Tio r frflyter. Men s sker ter ngot:

 

Han tnkte ibland p sin ungdom. P dess dygn av vlbehag och mening.

En gng gick han upp p vinden. Han tog ngra hften ur en kista. Smg dem likt en tjuv till sitt arbetsrum. Innan han ppnat dem knackade ngon.

Hustrun stod vid hans sida.

Dylikt hinner du, skrek hon. Men din familj kan svlta. Ditt ansvar rr dej inte.

 

Skrckeffekten r skickligt iscensatt. Hustrun r omedelbart dr, i gonblicket innan han brjar teruppvcka sina gamla forskarambitioner. Uppenbarligen bevakar hon hans tankar. Likheten med Strindbergs vampyrkvinnor r ptaglig. Det r ocks klart att berttelsens vrld ven till det yttre r psykisk.

 

P nytt grep vanmakt honom. Mer outhrdlig n frr. Han mindes pltsligt Rttan. I tio r hade den inte synts till. nd hade den inte lmnat honom ett gonblick.

       Det korta avbrottet fre giftermlet bara. Sen dess hade den inte fljt honom i varje gonblick. Osynlig nu listig stndigt gnagande.

       Den mste finnas i rummet. Han knde lukten, hrde den. Och han ville ter jaga ut den. Slnga vad som helst p detta grymma, vidriga djur.

       Men i rummet stod bara hustrun.

 

Novellen slutar med att mannen p natten fr se hustrun skifta hamn: I sngen andades en lugn, fet rtta. Drmed utvecklar sig berttelsen till en tmligen dyster replik till H.C. Andersens saga om Dykungens dotter, som om dagarna r en vacker flicka med vilt och elakt sinnelag, och om ntterna r en ful padda med gott hjrta. Hos Andersen sker en frsoning: en godhjrtad flicka befrias ur frtrollningen. I Neanders saga sker ocks en viss ljusning genom resignation. Fre kvllen har mannen ingetts lugn och svalka av att se sin lilla dotter plocka blommor ur dyn vid stadens kanal, krrvioler, som nu str i ett glas. Associationerna gr till den helande hlsoblomman i krret som spelar en s viktig roll i Andersens saga. Neanders lkevxt tycks ha en svagare kurativ verkan:

 

Dr luktade rtta i hans rum. Men blommor ocks.

       Dess lukt och gnagningar. Han fick lra sig.

       Och han mste finna krrvioler vackra.

 

Nr han slunda tycks redo att frlika sig med sin lott, den att som mnniska leva i en vrld av dy,[14] sluts cirkeln om en mngbottnad berttelse. Mrka allegorier med mngskiftande innebrder r ngot av den Kafkainspirerade 40-talsprosans signum. Rttan tycks handla om mnga saker. Om idealens tillkortakommande mot verkligheten, om normalitetens frtryck, fr att ta ngra exempel, eller varfr inte om det fenomen vi idag kallar utbrndhet. Berttelsen r ocks en allegori om karriren den som inte blir av. Som sdan erinrar novellen om Johannes V. Jensens msterliga novell om frspillda mjligheter, Jens, som ocks handlar om en begvad yngling vars bana som vetenskapsman uppskjuts och frrinner i ett lnlst liv.[15]

Uppenbarligen har Eva Neander i novellen gjort ett portrtt av sin far, som dog tidigt, redan innan hon brjat skolan. Bo Strmstedt visar intressanta exempel p hur den frlorade fadern spkar i flera av hennes berttelser.[16] I den sjlvbiografiska artikeln Kaleidoskop frn 1948 skriver hon s hr om Albin Neander:

 

Periodvis led han av svr melankoli och jag tror att han d ansg sitt liv ganska frfelat. Ursprungligen hade han inte tnkt sig ngon annan framtid n som vetenskapsman och tanken att han skulle sluta sitt liv som illa betald tjnsteman i en smstad var honom nog frmmande.[17]

 

Oavsett vilket intresse man som lsare hyser fr den personliga innebrd som berttelsen haft fr sin frfattare, har man att grubbla ver den misogyna fantasi som dri gestaltas, och som snarare tycks knuten till berttelsens protagonist n dess frfattarrst. I en tidigare novell, Med tulpaner som frst publicerades i tidskriften 40-tal, fljs tankefldet hos en depressiv kvinna som vdrar rttor verallt, men heller inte har mycket till vers fr de glttigt glada medborgarna eller de mondnt Ӛverspnda och tragiska. [18] Hon grips dock av medknsla om en berusad man som vinglar frbi utanfr hennes fnster, och frestller sig honom p flykt undan ett ktenskapligt inferno som samtidigt utspelar sig bak andra nerdragna gardiner:

 

Ngon letar nnu sin tanke, som en gng strvade omkring bland stjrnorna p vinterhimlen och var tusen vrldars kamrat. Men rttan vid hans sida r rdd fr tanken. Natt efter natt gnager hon dess vingar. Hon droppar gift i hans ra och viskar likt en besvrjerska, bli rtta, bli rtta. Han ligger helt stilla och doften frn bordets tulpaner r en liklukt. Hans vingar har gnagts av och han duger inte till rtta. Kvar finns ngestens sjukrum, dit livet kastar en. Dr fr han dricka sig redls och minnas sin tankes fglar.

 

Misantropin r ett terkommande tema hos Eva Neander. Den utgr ena sidan av det mynt, vars andra sida r omsorgen om ett speciellt och oglamorst slag av outsiders: de vilsna, brustna och ensamma mnniskorna.  Fr 40-talslitteraturens patenterade litterra ngest (Strmstedt) knde sig Neander frmmande, som framgr av fljande barska markering i Med tulpaner strategiskt placerad i tidskriften 40-tal:

 

De hade en kokett krlek till denna ngest. Han byggde sig karrir p den och ven hon var som sagt mycket ngestfull. [- - -] Mnniskorna gr ensamma p andra sidan gardinerna i januarikvllens snmodd. Alla ro de sin ӌngest trogen som ngon troskyldigt skrev. Vem r inte sin lungsot trogen, nr sjukrummet begr inte mer n sjukdomen[19]

 

I diktsamlingen Dd idyll har Neander antagit misantropens emblem: Der Rattenfnger, rttfngaren i Hameln, frmlingen som rddar mnniskorna frn rttorna men inte fr sin belning. Och nd: bst helt utan bojor/ man vandrar, vandringsman

 

s ltt, min dd, att brnna

mej som ensam gr

ty den som intet ger

ju intet terstr[20]

 

Hr, i de ensamma stundernas vlbehag och mening, i den tanke, som en gng strvade omkring bland stjrnorna p vinterhimlen och var tusen vrldars kamrat, ligger den bejakelse som Majken Johansson s fint urskiljer hos Eva Neander: att frmlingskapet och uteslutenheten r ett anlag till frihet. Och kanske ven s i frmgan att finna krrvioler vackra.

 

 

Ett anlag till frihet. Iakttagelser om ett svartsynt motiv hos Eva Neander, i Bibi Jonsson m.fl. (red.), Frn Eden till damavdelningen. En vnbok till Christina Sjblad, Lund 2004, s. 217224

 



[1]  Leif Risberg, Eva Neander en bortglmd diktare, stgta Correspondenten 24/4 1980. Sten Furhammar, Vem minns Eva Neander?, Bors Tidning 19/6 2000. Bda artiklarna r lsvrda, i likhet med vriga texter om Neander som tagits med som kllor i den hr uppsatsen.

[2] Bo Strmstedt Eva Neander, SLT nr 4 1950, s. 176189.

[3]  Bengt Widehag, Sensibel novellistik, GP 29/7 1949.

[4]  Eva Neander funnen dd i sjn Unden, SvD 6/3 1950.

[5]  Sten Furhammar, Eva Neander fyrtiotalist frn Bors, Bors Tidning 20/6 2000 artikeln r en fortsttning p Vem minns Eva Neander?, som publicerades dagen fre.

[6]  Sign. V.N., Eva Neander in memoriam, SvD 6/3 1950.

[7]  Bengt Holmquist, Eva Neander, StT 18/6 1951

[8] Bengt Nirje, Om ensamhet som fiskare, Arbetaren 13/5 1949, rec. av Nattljus

[9] Eva Runefelt, Eva Neander i Frfattarnas litteraturhistoria III, samutgvan s. 379

[10] Majken Johansson, Friheten att d, KvP 4/6 1951

[11]  Se Heidi von Borns artikel om Eva Neander i Svenskt biografiskt lexikon, band 26, Stockholm 19871989, s. 483.

[12]  Drtill ven i  Svensk Decamerone. Tio amorsa historier, Stockholm 1949, med bl.a. Bengt Anderberg, Stig Dagerman och Moa Martinson.

[13]  Neander, Rttan, Nattljus, Stockholm 1949, s.149161.

[14]  Hr gr en tradition till Birgitta Trotzigs Dykungens dotter.

[15]  Novellen r en av Johannes V. Jensens Himmerlandshistorier.

[16]  Strmstedt, a.a., s. 186 f.

[17] Neander, Kaleidoskop, frst tryckt i All vrldens berttare 1948, omtryckt i Lilla bror och lilla syster, s 17.

[18]  Se Strmstedt, s. 184; Neanders Med tulpaner citeras ur Staden, s. 84.

[19]  Strmstedt s. 184, Staden s. 81 f., 85 f.

[20]  Neander, Der Rattenfnger, ur sviten En rttfngares visor, Dd idyll, s. 46 f.