Drfr r det fr mig vldigt viktigt att sakligt understryka ngra saker

En kritisk diskursanalys av Barbro Holmbergs riksdagsanfrande om apatiska flyktingbarn.

Anna Gustafsson

 

Inledning

Frgan om amnesti fr apatiska barn har de senaste mnaderna debatterats livligt i medierna. Man har gjort granskande reportage i TV, det har skrivits debattinlgg i tidningar, regeringen har uppvaktats frn olika humanitra organisationer och experter, kyrkan har uttalat sig, kungen har yttrat sig. Det handlar om huruvida de asylskande barn som drabbats av apati eller uppgivenhetssyndrom ska f amnesti och beviljas uppehllstillstnd i Sverige. Efter flera larmrapporter om dessa barn under r 2004 har frgan tagits upp till behandling vid olika tillfllen och utredningar tillsatts fr att f svar p vad det handlar om och vilken omfattning problemet har. Den 6/4 2005 beslt riksdagen (socialdemokrater och moderater) att inte bevilja barnen amnesti. Beslutet mtte starka reaktioner, liksom migrationsminister Barbro Holmbergs framtrdanden i media och i den debatt som fregick beslutet. Fremlet fr denna analys r migrationsminister Barbro Holmbergs anfrande i nmnda debatt.

     Barbro Holmberg r sedan 2003 migrationsminister i Sverige. Hon r utbildad socionom och har en bakgrund som redaktr fr branschtidningar, sekreterare och projektledare inom olika utredningar i offentlig och politisk verksamhet och nu senast fr en kort tid generaldirektr fr Migrationsverket. Den debatt som frts r intressant fr att hr finns mnga aktrer och intressegrupper: media, kyrkan, humanitra organisationer, politiska partier, lkare, psykologer, flyktingorganisationer och gemene man. Det r ocks en debatt dr sunt frnuft, etik, politisk pragmatism, politisk korrekthet och kontroversiellare vrderingar och vetenskap mts och bryts.

     Metoden jag anvnder r den som formuleras av Fairclough i hans Discourse and Social Change (1992). Det r en kritisk diskursanalys som ser diskurs, sprkanvndning i tal och skrift, som en social praktik och som ser sig sjlv som engaged and committed analysen tar grna ett underifrnperspektiv fr att frilgga maktstrukturer i sprkanvndningen. (Fairclough & Wodak 1997, s.258).

     I analysen kommer jag frst att placera texten i sitt diskursiva sammanhang. Drefter analyserar jag textens innehll och diskuterar dess representation av vrlden. De starka reaktioner Barbro Holmbergs anfrande har vckt handlar delvis om det som r outsagt i texten, och drfr bli nsta viktiga analys den av det underfrstdda och osagda. Slutligen, eftersom mitt perspektiv handlar om att frilgga maktstrukturer vill jag ocks se hur Barbro Holmberg bygger upp och markerar sin auktoritet och diskutera vad det r som gr att hon inte lyckas med det, tminstone inte i alla lger. I en avslutande diskussion sammanfattar jag det jag kommit fram till och diskuterar implikationerna av min analys i ett vidare perspektiv.

 

Ett politiskt anfrande och dess diskurspraktik

 

Barbro Holmbergs anfrande tillhr genren riksdagsanfrande eller riksdagstal. Talet kan vara skrivet av en talskrivare med eller utan hjlp av Barbro Holmberg sjlv. Men det r hon som br ansvaret fr innehllet. ven om det r ett muntligt framfrande r frlagan skriftlig och texten finns att lsa p Riksdagens hemsida. Genren riksdagstal har en lng tradition med specifika drag. Barbro Holmberg vnder sig i sitt tal till hela riksdagen men ocks till media, allmnhet och andra intresserade eller berrda. Syftet med debatter i kammaren r att ge offentlighet och bidra till fortsatt diskussion, inte minst via massmediernas rapportering (www.riksdagen.se/rdinfo/faq.asp#nr8). Oftast r det f nrvarande ledamter i kammaren, besluten r i princip redan tagna och debatten har ingen viktig inverkan p dessa. Dremot snds debatten i webb-TV, och ocks ofta direkt i SVT.

     Den relation som finns mellan deltagarna i denna kommunikativa hndelse r formell. Barbro Holmberg talar i egenskap av migrationsminister och i ett offentligt sammanhang. Dock finns hr personliga drag (jagformen r t.ex. mycket vanlig, se nedan). Anfrandet r ett debatterande inlgg som frklarar och frsvarar regeringens hllning, bemter motargument, tar ut positionerna och uttrycker stark auktoritet. Framstllningssttet det Fairclough kallar rhetorical mode r argumenterande men har starka inslag av deskriptiv framstllning.

     Viktigt fr min analys blir begreppet diskurs. Jag utgr ifrn synen p diskurs som a particular way of constructing a subject-matter (Fairclough 1992 s.128). Det handlar allts om sttet att uttrycka ett innehll, kring olika mnesomrden utvecklas en viss diskurs med ett visst sprkbruk och ett visst stt att representera verkligheten: contents or subject-matters areas of knowledge only enter texts in the mediated form of particular constructions of them.  (Fairclouch 1992 s. 128) Barbro Holmbergs anfrande skulle med en enkel beskrivning kunna sgas tillhra en asylpolitisk diskurs. Men det intressanta r att de kraftiga reaktionerna frn olika aktrer i bakgrunden ocks kan ses som en kamp om var problematiken med apatiska barn egentligen hr hemma, och slunda ocks med vilken diskurs man ska beskriva den. Lkare menar att problematiken hr hemma i en vetenskaplig eller barnmedicinsk diskurs, psykologer anvnder sig av en barnpsykologisk diskurs osv. Det handlar inte bara om olika perspektiv p en viss frga, utan om olika stt att beskriva verkligheten, olika stt att strukturera framfranden och fra argumentationer. Detta kommer jag att terkomma till i den avslutande diskussionen.

 

Text och innehllsrepresentation

Jag kommer nedan att g igenom texten stycke fr stycke fr att ge en bild av textens tematiska struktur. I min genomgng av textens presuppositioner senare i analysen kommer jag att citera viktiga delar av texten, och den numrering jag ger vissa stycken hr kommer att terkomma i citaten, s att man kan placera dem i texten.

 

-        betnkandet i fokus

-        apatiska barn och diskussionen kring dessa

-        oro och risker fr svart-vit-mlning (exempel 1)

-        barnen och besluten (exempel 2)

-        barns rtt till vrd (exempel 3)

-        barn med livshotande sjukdomar och deras rtt att stanna (exempel 4)

-        regeringens och riksdagens ansvar fr helheten

-        frebyggande metoder

-        debatten, kollektiva beslut vs. individuell prvning (exempel 5)

-        akutspr i asylprocessen

-        risker med kollektiva beslut (exempel 6)

-        bedmningen att detta bara finns i Sverige, forskningsinsatser (exempel 7)

-        asylprocessen (exempel 8)

-        tgrder fr att frbttra asylprocessen

-        handlggningstider

-        krav p asylskande

-        ppenhet, muntlighet och infrande av domstolsfrfarande

-        utvidgade skyddsgrunder

-        nya grunder fr uppehllstillstnd

-        strkt skydd fr barnen (exempel 9)

-        frslag om tydligare ansvarsfrdelning nr ensamma barn omhndertas

-        human flyktingpolitik

-        allmn amnesti vs. rttssker asylprocess

-        Sveriges insatser fr flyktingar i flyktinglger

-        Sveriges arbete med flyktingkvoten i EU

 

Man kan hr tydligt se hur anfrandet rr sig frn de asylskande och apatiska barnen och deras rttigheter till asylprocessen i stort och regeringens tgrder fr att frbttra den. Drefter behandlas rttsskerhet och human flyktingpolitik i relation till debatten om de apatiska barnen och slutligen ett gammalt beprvat grepp lyfter Barbro Holmberg blicken och tittar p arbetet internationellt. Det sista, kan man anta, kan vara ett stt fr migrationsministern att visa att den debatterade sakfrgan ftt alltfr stora dimensioner. Med sin avslutning vill hon ocks framst som en ansvarstagande och klarsynt person som ser till helheten (och faktum r att bde ansvar och helheten r ord som terkommer i hennes tal).

     Barbro Holmberg argumenterar emot ett beslut om allmn amnesti fr de apatiska flyktingbarnen. Hon frordar istllet individuell prvning. Mer om sjlva argumentationen kommer i nsta analysdel.

     En intressant analysmetod fr att titta p hur innehllet representeras r att analysera transitivitet (Halliday 1985 efter Fairclough 1992 s.178f). Det handlar om vilka typer av processer (t.ex. handlingar eller tillstnd) som kodas i satserna och vilka deltagarna i dessa r. Om processer passiveras kan aktren dljas eller underfrsts. En verklig process kan ges sprkligt uttryck p mnga stt, och det r valet av perspektiv som kan sga oss ngot: A social motivation for analysing transivitity is to try to way to work out what social, cultural, ideological, political or theoretical factors determine how a process is signified in a particular type of discourse (and in different discourses), or in a particular text. (Fairclough 1992 s. 180).

     En analys av de finita verben i texten visar att s mycket som mer n hlften av textens verbala processer r av typen tillstnd (relational processes), ex: Nr man r orolig r det vldigt ltt att ta till, barn som r sjuka ska ha den vrd de behver, Idag r det inte riktigt s. Detta beror p att Barbro Holmbergs anfrande till stora delar bestr av beskrivningar av hur verkligheten ser ut. Det gr texten ganska statisk, och r ocks ett stt att befsta positioner. Hon ger sin version av hur lget ser ut och slr fast fakta p ett stundtals auktoritrt stt (se nedan).

     Den nst strsta kategorin verbala processer r handlingar. Hr har de allra flesta handlingar en aktiv agent, och det r nstan alltid vi eller jag som handlar. Det r naturligtvis inte konstigt, utan beror p att anfrandet handlar om regeringens och riksdagens politik och tgrder: vi hller p att genomfra, vi ska fatta beslut. Det finns ocks ett antal handlingar som r uttryckta passivt med utesluten agent, som i om de behver vrdas hemma, men dessa frekomster kan nog oftare frklaras som sprkekonomiska val n som manipulativa frsk att dlja agenten.

     Det som r intressant r dock att fundera ver var barnen kommer in. Barnen r ju tema fr hela debatten och utsatta fr samhllets tgrder p olika stt, men faktum r att de nstan aldrig frekommer som objekt i textens handlingsprocesser (endast 2 gnger av 69 handlingsprocesser med utsatt aktiv agent). Men var finns de d? Jo, texten har ett tjugotal processer av typen hndelser, och dr finns barnen. De hamnar i situationer d det hnder saker med dem: Mnga av de sjuka barnen har ftt stanna, En del har ftt avslag, barn hamnar i s hr vldigt svra situationer, de hr barnen fr sitt besked. Hr ligger ofta en handling i botten, men genom att framstlla handlingen som en hndelse kan agenten liksom ansvaret och kausaliteten undertryckas. Det kan naturligtvis ocks bero p att agenten, ansvaret och kausaliteten r givna faktorer som inte behver uttryckas. (se ven Fairclough 1992 s. 182). Men i det hr fallet dr ett knsligt mne som vcker starka knslor behandlas ligger det nra till hands att tnka sig att det faktiskt handlar om att inte sga fr mycket. Migrationsministern har ett intresse av att visa att myndigheterna hjlper barnen, inte att de ger barnen svra besked och avslag, eller frstter dem i svra situationer. Det r ett ganska typiskt exempel p myndighetsdiskurs, dr just agenter och kausalitet ofta undertrycks.

     Fr att fortstta analysen av var barnen finns: ocks bland de processer som betecknar tillstnd (vilket hr inbegriper ven rrelsen mellan tillstnd, verbet bli, t.ex.) hittar vi barnen. Detta r inte heller konstigt, krnfrgan handlar ju om barn som befinner sig i ett apatiskt tillstnd: att barnen blir friska, barn som r sjuka osv. En sista viktig kategori fr analysen r mentala processer. Det finns knappt trettio sdana exempel i texten, och de flesta handlar textens jag eller vi: jag har inte hrt, vi vet inte om det r s, jag tror att. Barnen frekommer hr bara en enda gng som knnande subjekt: De viktigaste insatserna fr att asylskande barn ska m bttre. Det r ocks ett drag som r typiskt myndighetsdiskurs, mnniskorna det handlar om framstlls som en kollektiv grupp, det r svrare att diskutera och ta beslut om de blir tnkande och knnande subjekt eftersom det ocks vcker starkare knslor. I det hr fallet r mnet dock redan s knsloladdat att det inte gr att undvika.

    

Underfrstddheter och oklarheter

Jag har redan kommenterat att texten vcker starka knslor ocks fr att den underfrstr mnga led i argumentationen och lmnar fltet fritt fr olika tolkningar. En sdan text bjuder ltt in till lsningar mot texten, snarare n med. Jag ska nu frska visa vad det r i texten som stadkommer detta drag. Och jag brjar med ngot s grundlggande som textens kohesion.

     En texts logiska struktur kan vara mer eller mindre explicit markerad. I Barbro Holmbergs anfrande r de kausala sambanden ofta underfrstdda, som i exempel 6:

Kollektiva beslut r inte, menar jag, rtt vg att g. De riskerar att sl undan benen fr det frebyggande arbetet. De riskerar till och med att frvrra en situation som redan nu r vldigt allvarlig. Denna risk finns. Lkare, psykologer och andra som arbetar med asylskande sger till mig att med en amnesti finns det en uppenbar risk att man frvrrar de hr symtomen. Vi vet inte om det r s. Men risken finns, och den risken r jag inte beredd att ta.

 

Vi fr ingen frklaring p varfr de kollektiva besluten ger dessa risker, utan hr mste hraren eller lsaren fylla i luckorna sjlv. Det r frestande att tolka det som media har gjort, som ett stt att sga att en amnesti skulle leda till att fler barn lgger sig  och blir apatiska, eftersom mjligheten d finns att f uppehllstillstnd. Jag terkommer till detta nedan.

     Om man s tittar p de logiska samband som faktiskt r explicit markerade med konnektivmarkrer, s ser man att de additiva markrerna (t.ex. och, eller) dominerar och r lika mnga som de andra tillsammans. Detta r en effekt av textens delvis deskriptiva karaktr, dr situationen beskrivs, men ocks en effekt av att texten i partier blir en katalog ver tgrder som ska vidtas. De andra typerna av konnektivmarkrer, kausala, temporala och adversativa, r lika mnga tillsammans som de additiva. Detta trots att texten r argumenterande och trots att det r mnga logiska samband, orsaker, fljder och effekter som diskuteras. Men dessa kausala samband r allts ofta underfrstdda, vilket leder till att texten fr en ganska oklar och underfrstdd karaktr.

     nd finns en tydlig textbindning i texten, texten fr sin kohesion dels av de additiva utsatta markrerna, men ocks av de vanligt frkommande retoriska bindningarna. Dessa gr ocks anfrandet slagkraftigt och hamrar in viktiga budskap, det r ett klassiskt grepp i politiska tal. S finns hr gott om upprepningar av olika slag, framfr allt i form av anaforer (se anvndningen av orden De riskerar i exempel 6 ovan). Hr finns ocks en del hopningar, som i exempel 4:

 

Fr det andra r det viktigt att sga att barn som har livshotande sjukdomar som de inte kan f vrd fr hemma ska f stanna i  Sverige. S ser vr lagstiftning ut. Det gller oavsett om det r barn med uppgivenhetssyndrom, barn som har aids, barn som har tumrsjukdomar, barn som har leukemi eller barn som har posttraumatiskt stressyndrom som tar sig andra uttryck. Vi har ungefr 10 000 barn i asylprocessen i dag, och det finns barn med alla de sjukdomar jag just nmnde.

 

Hr anvnds hopningen ocks som ett slagkraftigt argument mot fokuseringen p endast ett sjukdomstillstnd av flera.

     Textbindningen r grunden fr att vi ska kunna uppleva en text som sammanhngande. Om texten r sammanhngande s att dess delar blir meningsfullt relaterade till varandra och hela texten fr mening blir den koherent, ven om det inte finns s mnga utsatta markrer fr de logiska sambanden: The point is, however, that a text only makes sense to someone who makes sense of it, someone who is able to infer those meaningful relations in the absence of explicit markers (Fairclough 1992 s. 84). Fairclough diskuterar detta och menar att srskilda tolkningsprinciper associeras med srskilda diskurstyper. Tolkningen av en text kommer att vila p antaganden av ideologisk natur vilka krvs fr att lsningen ska bli koherent. En text av det slag som analyseras hr, som bde r politisk och har mnga underfrstdda led, blir ett bra exempel p den kamp mellan olika lsningar som kan uppst: There is, however, the possibility not only of struggle over different readings of texts, but also of resistance to the positions set up in texts (Fairclough 1992 s. 84).

      Lt oss nu titta nrmare p de underfrstdda leden i argumentationen. Fairclough talar om presuppositioner, underfrstdda pstenden som inkorporerar andras texter (inte ndvndigtvis specificerade eller identifierbara, oftast snarare korresponderande med en generell sikt) (Fairclough 1992 s.120f.). Jag kommer att g igenom ett antal stycken fr att visa hur argumentationen kring frgan om de apatiska barnen frs och vilka underfrstdda led och presuppositioner som finns. Jag kommer ocks att kommentera ngot om vad som nmns och vad som frtigs i argumentationen:

 

(exempel 1) Nr man r orolig r det vldigt ltt att ta till en lsning som kanske frefaller ligga allra nrmast men som kanske inte r den bsta lsningen. Nr man r orolig r det ocks vldigt ltt att mla allting i svart eller vitt. Den som har lyssnat p den hr debatten kan kanske frledas att tro att det faktiskt handlar om att vi ska fatta beslut om att antingen alla eller ingen ska stanna. Jag tror att alla som finns i den hr kammaren i dag vet att s inte r fallet.

 

Hr underfrsts framfr allt mellan 3:e och 4:e meningen att de debatterande inte har hllit sig till saken utan verdrivit effekten av det beslut som ska tas. Men att sga det rakt ut skulle upplevas som en alltfr negativ sprklig handling och drfr gra att Barbro Holmberg sjlv tappar i frtroende.

 

(exempel 2) Mnga av de sjuka barnen har ftt stanna. En del har ftt avslag, och d har det till exempel handlat om att frldrarna inte medverkar till att barnen blir friska. En del vntar ocks p beslut i Migrationsverket och Utlnningsnmnden. Drfr r det fr mig vldigt viktigt att sakligt understryka ngra saker.

 

I 2:a meningen underfrsts att frldrarnas medverkan till att barnen ska bli friska r ett krav fr att f stanna. Detta r i sig anmrkningsvrt, eftersom det r ett pstende som torde strida mot Barnkonventionen. Eftersom det bara underfrsts fr lsaren hr inte heller ngon frklaring till resonemanget. Hr lmnas mycket ver till mottagarens tolkning, och hur man tolkar beror till stor del p ideologisk bakgrund, frkunskaper och attityd. Man kan ocks notera att det vaga uttrycket mnga i frsta meningen, och det likaledes vaga uttrycket en del i nsta, dljer det faktum att frhllandet r det motsatta (en del har ftt stanna, mnga har blivit avvisade). Ngra exakta siffror redovisas inte, vilket r ett stt att undandra sig ansvaret.

 

(exempel 3) Fr det frsta r det s att barn som r sjuka ska ha den vrd de behver. Asylskande barn har precis samma rtt till hlso- och sjukvrd som andra barn i Sverige. Vilken vrd de behver och vilken vrd de ska ha r ngonting som ska avgras av behandlande lkare. Om de behver sjukhusvrd, om de behver vrdas hemma, om de behver mediciner eller om de behver psykoterapi r inte frgor som ska avgras av en politiker. De mste avgras av en lkare.

 

Det som underfrsts hr r egentligen att det inte r vrdbehovet som debatteras hr och inte heller frgan om vilka barn som r apatiska. Men det r intressant att lyfta upp exemplet nd, eftersom det har en viss betydelse fr resten av resonemanget. Nr man lgger samman de tidigare citaten med exempel 4 (se ovan) blir resonemanget ngot oklart. I exempel 4 slr Barbro Holmberg fast att barn med livshotande sjukdomar som inte kan f vrd hemma ska f stanna i Sverige (man kan anta att hon menar i hemlandet). Tidigare har hon sagt att barn i apatiskt tillstnd kan avvisas om frldrarna inte medverkar till att barnen blir friska, och i exempel 3 ovan sger hon att det r lkarna som avgr vrdbehovet. Mot bakgrund av att man vet att mnga av barnen ftt vrdas i hemmet kan man ltt gra den tolkningen hr att de apatiska barnen inte betraktas som sjuka i egentlig mening, och om man kan hvda att barnen inte r livshotande sjuka blir det heller inte ngot brott mot lagen att avvisa dem. Men vi ska se hur resonemanget fortstter:

 

(exempel 5) Den debatt vi har i dag gller allts inte om barn med livshotande sjukdomar ska f uppehllstillstnd i Sverige. De allvarligast sjuka barnen ska f stanna i Sverige oavsett sjukdom. Debatten gller om vi ska lyfta fram ett speciellt sjukdomstillstnd och fatta kollektiva beslut eller om dessa barn ocks ska ha rtt till en individuell bedmning. Jag menar att vi mste vrna alla barn som finns i asylprocessen och se till att alla barn fr en individuell prvning. Hr r det naturligtvis viktigt att jurister som avgr om ett barn ska f uppehllstillstnd eller inte p grund av sin sjukdom ocks har ett samarbete med professionen, det vill sga lkare och psykologer. Jag har srskilt frskrat mig om att Utlnningsnmnden och Migrationsverket har ett sdant samarbete med professionen.

 

Det mest igonenfallande i det hr stycket r att kontrasten mellan kollektiva beslut, som hr anvnds negativt och rtten till en individuell bedmning. Hr underfrsts att den individuella bedmningen r en positiv rttighet som man bervar barnen om man tar ett kollektivt beslut. Samtidigt undertrycks det faktum att det kollektiva beslutet fr barnen torde vara det snabbaste sttet att f det positiva besked de hoppas p och sledes borde upplevas mer positivt n att granskas av lkare och psykologer och vnta p besked.

     I exempel 6 (se ovan) presupponeras i frsta meningen tydligt att det finns en vg som r den rtta. Jag har redan berrt de underfrstdda och oklara logiska sambanden hr. Det preciseras inte p vilket stt det kollektiva beslutet skulle kunna leda till dessa negativa effekter. Det r framfr allt detta resonemang som lett till upprrda protester. Tolkningen av det underfrstdda leden som ligger nrmast till hands r att antalet apatiska barn skulle ka dramatiskt vid en amnesti, och detta kan bara ske om det finns ett sjlvfrvllat drag i det, om barnen frsatt sig sjlva i apati och/eller frldrarna utnyttjar situationen. Samtidigt som dessa mycket kontroversiella pstenden dljs i oklara och otydliga resonemang s frsker Barbro Holmberg mildra det sagda: Vi vet inte om det r s. Det pekar p att hon nd inser sjlv att tolkningarna kan leda t det hllet.

 

(exempel 7) Nr larmrapporterna om de apatiska barnen kom frra sommaren var bedmningen att detta bara fanns i Sverige. Sedan dess har vi satt i gng en forskning fr att ta reda p det. n i dag finns det inga rapporter frn ngot land som visar att man har en liknande situation. Detta r dock vldigt viktigt att ta reda p. Inom ngra veckor kommer den hr forskningsrapporten att presenteras, och d vet vi lite mer. D vet vi om det finns erfarenheter frn ngon annanstans som vi kan anvnda fr den hr situationen med de kanske 150 barn som vi har i Sverige.

 

Styckets fjrde mening presupponerar en invndning. Med det lilla ordet dock signaleras att det finns invndningar mot detta, kanske mot att det ens skulle behvas jmfrelser med andra lnders situation. Kritiken har inriktat sig p att detta tas upp, och om man gr en lsning mot texten kan man se detta resonemang som ytterligare ett stt att underfrst att det rr sig om en epidemi, en smitta, ett rykte som sprids mellan familjerna i just Sverige om att det lnar sig att simulera apati. Men det r inte ngot som gr att belgga i denna textanalys.

    

(exempel 8) Mnga har nmnt att mnniskor mr dligt i asylprocessen. Det r helt riktigt, och det r ngonting vi mste komma till rtta med. Det mste vi gra genom att fortstta p den vg vi har slagit in p, nmligen att strka asylrtten och att strka den individuella prvningen i asylanskningarna.

 

Hr presupponeras att mnniskor mr dligt i asylprocessen fr att asylrtten r fr svag och fr att den individuella prvningen otillrcklig. Detta r knappast ngot kontroversiellt uttalande, om man inte ska driva tolkningen vl lngt. Men det visar att individuell prvning r ett viktigt honnrsord i migrationspolitiken. Vad det egentligen innebr r inte tydligt fr allmnhet och media.

 

(exempel 9)Vi strker ocks skyddet fr barnen. I frslaget till den nya utlnningslagen som kommer att lggas fram betonas att barns egna asylskl ska utredas och bedmas. De barn som kommer ensamma till Sverige fr ocks ett kat skydd genom att vi ska utse en god man som kan fretrda barnen och som kan trda in i frldrarnas stlle.

 

Det viktiga med det hr exemplet r inte underfrstddheter. Istllet vill jag peka p kontrasten mellan detta uttalande och det som fanns tidigare, i exempel 2, dr frldrarnas medverkan definierades som ngot av hgsta vikt. Om barns egna asylskl ska utredas och bedmas kan knappast frldrarnas medverkan eller inte vara av betydelse.

     Man skulle naturligtvis kunna sga mycket mer och g igenom fler bitar av texten, men jag tror att jag hr lyckats visa att det resonemang Barbro Holmberg fr bygger p mnga underfrstdda led vilket gr fltet fritt fr olika slags tolkningar. Fr att texten ska bli koherent, f en sammanhngande mening, s behver man anta vissa pstenden som r kontroversiella. Framfr allt gller det pstendet att apatin, uppgivenhetsyndromet, r ngot som barnen kan frstta sig i sjlva, eller som de blir tvingade till att frstta sig i av sina frldrar. Om man inte antar det blir resonemanget inte koherent. Det finns andra motsttningar i texten, som frgan om frldrarnas plikt att medverka vs. barnens egna asylskl, som inte gr att hitta en koherent lsning till. Men pongen r att man vid lsningen frsker hitta sdana tolkningar som ger hela texten mening, och det hr ligger nra till hands att gra inferenser som fr mnga knns sttande.

 

Auktoritet och etos

Jag har tidigare psttt att Barbro Holmbergs anfrande utstrlar auktoritet. Jag kommer hr inte att nrmare diskutera begreppet auktoritet utan njer mig med att konstatera att textens auktoritet r beroende av faktorer som ligger utanfr texten, samtidigt som den externa auktoriteten tar gestalt i texten (Englund, Hulthn, Mrdsj Blume & Selander 2003 s. 164).[1]

     Ett stt att titta p hur sociala relationer etableras i texter r att analysera textens modalitet. Hr kan man se hur talaren eller skribenten kontrollerar representationen av verkligheten. Man skiljer mellan faktisk och icke-faktisk modalitet, och i texten dominerar den faktiska. Barbro Holmberg ger sin version av hur verkligheten r beskaffad, och slr fast fakta utan alltfr mnga garderingar eller modifieringar. Men det finns ocks en hel del exempel p icke-faktisk modalitet, i synnerhet uttryck fr behvlighet. Perspektivet r ofta subjektivt: vi mste frebygga, vi mste vrna, vi mste komma till rtta med, vi mste dock ocks kunna stlla krav. Hr anvnds allts vi-formen. Jag-formen frekommer i andra uttryck fr icke-faktisk modalitet, nmligen sdana som markerar sannolikhet (och som samtidigt r uttryck fr mentala processer, se ovan): jag tror, jag menar. S formas bilden av en politiker som stiger fram som en individ och som vet vad som br gras. Hr finns ocks mnga understrykningar som gr texten n mer auktoritr: naturligtvis, vldigt, helt riktigt, uppenbar. De ger uttryck fr skerhet.

     De modifierande uttrycken fr sannolikhet frmildrar den starka auktoriteten i texten. Det gr ocks anvndningen av pronomen. Texten prglas p mnga stt av en personlig stil. Barbro Holmberg sjlv r i hg grad nrvarande, bde som person och som representant fr regeringen. Uttrycken fr 1:a person r inte mindre n 67 st., varav 22 st. jag och 45 st. vi.

Med vi-formen lierar sig Barbro Holmberg med hrarna och ven med motstndarna fr att bygga upp ett etos som r lite mindre prglat av makt och auktoritet: Vi r alla vldigt oroliga () En viss frsiktighet markeras ocks i uttrycket Vi vet inte om det r s i exempel 6, men redan i nsta mening fastslr Barbro Holmberg att risken finns, och den risken r jag inte beredd att ta. Trots frsiktigheten r perspektivet allts klart, det r hon som avgr riskerna och tar besluten.

     En aspekt av hur en talare/skribent frsker f kontroll ver en diskussion r i vilken utstrckning han eller hon gnar sig t att beskriva, karaktrisera eller summera vad som tidigare sagts eller vad det handlar om. Detta kallar Fairclough formulation och han menar att det har a major interactional control function, in attempts by some participants to win acceptance from others for their versions of what has been said, or what has transpired in an interaction, which may then restrict the latters options in ways which are advantegous to the former (Fairclough 1992 s 158). Analysbegreppet anvnds framfr allt i Conversational Analysis, analyser av samtal, men kan nog ven med frdel anvndas hr: Barbro Holmberg lyfter vid ett flertal tillfllen fokus till sjlva debatten. Hon analyserar vad diskussionen handlat om, hon kommenterar hur debatten mste framst fr en hrare (exempel 1), hon fastslr vad debatten egentligen gller (se ex. 5) och hon gr frsk till summering av vad andra sagt: Det hr kommer jag tror att det var Kalle Larsson som sade det ocks att f bieffekter stillvida att vi kommer att f en kvalitetshjning (). Detta kan ses som ett frsk att kontrollera diskussionen och som ett stt att bygga upp auktoriteten ytterligare.

     Men jag har ocks utlovat att jag ska diskutera varfr Barbro Holmberg misslyckas med att bygga upp sitt etos p ett trovrdigt stt. Fr de starka reaktionerna p inlgget handlar inte bara om att hon underfrstr mycket eller p att resonemanget r oklart. Det handlar ocks om att hon samtidigt framstr som alltfr auktoritr och fr lite trovrdig. terigen vill jag stta fokus p ngot som Barbro Holmberg inte gr men som hon kunde ha gjort. I vetenskaplig diskurs r kraven p kllhnvisningar hrda. Detta r dock ingen vetenskaplig diskurs. Hr finns, frutom hnvisningen till Kalle Larsson i citatet ovan, ingen namngiven klla till de fakta om apatiska barn som ges: Lkare, psykologer och andra som arbetar med asylskande sger till mig () Fakta om de apatiska barnen ges ingen precision i siffror: Mnga av de sjuka barnen har ftt stanna. En del har ftt avslag. Detta svepande stt att formulera sig r ett stt att undvika ansvar fr de fakta som resonemanget stder sig p. Men samtidigt r det ngot som gr Barbro Holmberg ngot mindre trovrdig och ger utrymme fr kritik och ifrgasttanden. Det r ngot som gr att hon riskerar att frlora i trovrdighet. Och det mrks inte minst p den kritik hon ftt ifrn experterna, vilka kommer ifrn en vetenskaplig tradition och har helt andra krav p kllhnvisningar, t.ex.

 

Avslutande diskussion

Barbro Holmbergs anfrande i debatten om de apatiska barnen r formulerat p ett politikersprk som frmodligen inte vcker uppseende p samma stt bland politiker och myndighetsanstllda som bland andra hrare. Anfrandet r ett argumenterande och beskrivande inlgg som befster positioner och frsker frsvara regeringens hllning. Min analys har visat att texten p ett stundtals auktoritrt stt slr fast hur lget ser ut och hur det br se ut. Modaliteten uttrycker behvlighet och auktoriteten r stark. Barbro Holmberg vill framst som ansvarstagande och klarsynt. Perspektivet som kommer till uttryck r ett myndighetsperspektiv dr barnen r del av hndelser och befinner sig i olika tillstnd snarare n subjekt eller objekt i processer som uttrycker handlingar. Fokus r istllet p de handlingar regeringen utfr fr att komma tillrtta med en svr situation. Orsakskedjor och bevekelsegrunder kan p detta stt undertryckas.

     Barbro Holmbergs tal r slagkraftigt och retoriskt. Men argumentationen som frs prglas av oklarheter och underfrstddheter. Hr finns inga tydliga kllhnvisningar och det saknas exakta siffror. I min analys av dessa har jag visat hur lsningen av texten krver att uttolkaren gr vissa antaganden fr att f texten koherent. Tolkningsutrymmet r s stort att kontroversiella antaganden ltt kan gras. Detta har lett till starka reaktioner och protester frn mnga olika grupper. Ocks Barbro Holmbergs person har ifrgasatts, vilket kan ses som en effekt av det samtidigt personliga och auktoritra intryck hon gr i kombination med avsaknaden av tillrckliga trovrdighetsskapande drag i texten. Modaliteten r faktisk Barbro Holmberg slr fast hur verkligheten ser ut med stor skerhet. Men hr finns ocks ett starkt inslag av icke-faktisk modalitet, uttrycken fr behvlighet r mnga och auktoriteten blir stark.

     Men Barbro Holmberg lyckades ju f med sig en majoritet i riksdagen och kan drfr inte ha upprrt politiker och riksdagsmn i samma utstrckning. En tnkbar frklaring till detta handlar om diskurskrockar, vilket jag strax terkommer till, men ocks om de yttre frutsttningarna: ett politiskt inlgg r ideologiskt laddat och den lsning eller tolkning som ger rum sker antingen med det sagda eller mot. Det finns redan i kontexten, debatterna blir ofta strider inte bara om sakfrgor utan ocks om ord och verklighetsbeskrivningar.

     Fairclough laborerar med begreppet interdiskursivitet (Fairclough 1992 s.124f). Detta handlar om intertextuell pverkan p en mer abstrakt kommunikatonsniv och kan p svenska kallas normsamspel: Normsamspel rr de konventioner och normer som aktualiseras i produktionen och konsumtionen av texter. Tanken r att en text uppvisar spr av olika textnormer, att de innehller ekon av andra koder, fragment av sociala sprk, omedvetna och indirekta citat etc. (Ajagn-Lester, Ledi & Rahm 2003 s. 226). Normsamspel kan urskiljas p olika niver i texten. Hr kan man konstatera att texten br spr av svl myndighetsdiskurs (t.ex. sttet att tala om aktrerna, se analysen av transitivitet ovan), maktsprk (t.ex. den starka auktoriteten), och debattsprk (de retoriska dragen, de underfrstdda inslagen i argumentationen med avsikt att vertyga). Hr finns ekon av migrationsverkets rapporter, av psykologers och lkares utltanden, av asylpolitiska utredningar och av socialdemokratiska programfrklaringar (t.ex. den beskrivning av det internationella arbetet som kommer p slutet).

     Den hftiga debatt som utbrutit i frgan om apatiska barn handlar till stor del ocks just om diskurser, den handlar som tidigare sagts inte bara om sakfrgan utan ven om med vilken diskurs man br beskriva detta problem. Aktrer med vetenskaplig bakgrund krver en mer transparent argumentation och tydliga kllhnvisningar, andra aktrer med mer humanistisk bakgrund vnder sig mot det avindividualiserade sttet att beskriva barnen. Det uppstr en diskurskrock.

     Att en text i sig innehller spr av olika diskurser r inget konstigt. Men med denna analys har jag velat visa ocks hur texten bygger upp och bevarar identiteter och maktrelationer. Jag har ocks velat visa hur det komplicerade samspelet av diskurser och deras olika krav p hur innehllet frmedlas kan krocka och bryta samman, s att tolkningsutrymmet blir strre n avsett och trovrdigheten brister. En kamp mellan olika lsningar av texten uppstr, som till syvende och sist kan ses som en kamp om diskurser, en kamp om rtten till en viss diskurs och om vilken verklighetsbeskrivning som r den riktiga.

 


Litteratur

 

Ajagn-Lester, Luis, Ledin, Per & Rahm, Henrik (2003) Intertextualiteter. I: (red) Josephson, Olle & Melander, Bjrn Teoretiska perspektiv p sakprosa. Lund

Englund, Boel, Hulthn, Britt, Mrdsj Blume, Karin & Selander, Staffan (2003) Texters auktoritet. I: (red) Josephson, Olle & Melander, Bjrn Teoretiska perspektiv p sakprosa. Lund

Fairclough, Norman (1992) Discourse and Social Change. Cambridge & Oxford

Fairclough, Norman & Wodak, Ruth (1997) Critical Discourse Analysis I: (red) Teun A. van Dijk Disocurse as Social Interaction. Discourse Studies: A Multidisciplinary Introduction 2. London, Thousand Oaks & New Delhi

 

 

Internetkllor

http://www.riksdagen.se/rdinfo/faq.asp#nr8 Vanliga frgor

http://www.regeringen.se/sb/d/5005/a/42294 Tal. Riksdagen 6 april 2005



[1] Fr en utfrligare genomgng av begreppets anvndning och innebrd, se Englund, Hulthn, Mrdsj Blume & Selander 2003).