Psykiatrilagsutredningen och mänskliga rättigheter

Description

Ska alla människor vara beslutsfattare i sina egna liv, eller bör beslutsfattandet i vissa fall lämnas till en tredje part med den tidigare personens bästa för ögonen? Detta var en av kärnfrågorna under förhandlingarna av FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Även om frågan besvaras med tvetydigt tystnad, är det i sig banbrytande. Tidigare instrument för mänskliga rättigheter legitimerade uttryckligen tvång inom psykiatrin. Rätten till fritt och informerat samtycke var förbehållen personer med adekvat beslutsförmåga. För andra ansågs tvång nödvändigt. Regelverket för mänskliga rättigheter fokuserade på att omgärda tvångsanvändningen med effektiva rättsmedel och se till att tvångsvård utövades i enlighet med medicinsk vetenskap och beprövad erfarenhet. Den nya FN-konventionen är annorlunda. Den innehåller inga bestämmelser som uttryckligen legitimerar psykiatrisk tvångsvård. Istället för att hänvisa till medicinsk praktik hänvisar konventionen till principen om jämlikhet och förbudet mot diskriminering, vilka får sätta gränsen för när, hur och var tvång inom sjukvården är acceptabelt. Men vad betyder jämlikhet i psykisk hälsa sammanhang? Under min presentation visar jag på olika tolkningar av FN-konventionen och vad de skulle betyda för svensk psykiatrilagstiftning, viktiga frågor som Psykiatrilagsutredningen tyvärr duckat för.

Period	2012