Arable land as a carbon sink - An environmental and economic assessment of carbon sequestration in arable land through introduction of grass for biogas production

Det finns regioner i Sverige där vi i dag tappar organiskt material i åkermark på grund av ökad specialisering, intensifiering och minskad användning av biogödsel. I spannmålsdominerade områden där djurtätheten är låg visar beräkningar att det kol som tappas bidrar till koldioxidutsläpp som är nästan fyra gånger så stora som utsläppen av växthusgas från dieselanvändningen i odling i samma område. För att vända denna ohållbara utveckling krävs en ökad tillförsel av kol, vilket kan ske genom att tillföra odlingsrester eller genom biogödsling.

Den här studien visar att genom att införa vallodling av gräs skulle kolförlusten från åkermark stoppas eller till och med kunna vändas och bidra till minskade växthusgasutsläpp, både i odling och i transportsektorn. Det kan därför vara samhällsekonomiskt motiverat att uppmuntra denna förändring även om det är negativt sett ur andra miljöaspekter. Vallodling kan också vara ett sätt att på lång sikt öka eller bibehålla en hållbar livsmedelsproduktion lokalt och
regionalt. Det måste förstås vägas mot det faktum att åkermark används för odling av energigrödor.

Det är viktigt att vidga perspektivet och göra tillräckligt omfattande analyser av så komplexa system som användning av åkermark. I dagens EU-regler för beräkning av klimatnyttan i förnybartdirektivet tas ingen hänsyn till markkolsförändringar eller olikheter i förutsättningar i unionen, vilket gör att en stor del av de växthusgasutsläpp som sker kopplat till odlingssystem exkluderas.