Inom modernhistorisk mansforskning har man ofta utgått från religion som en kvinnlig angelägenhet utan relevans i männens värld. Hur kommer det sig då att så stora grupper män engagerade sig för kyrka och kristen tro? Detta utgjorde startpunkten för projektet ”kristen manlighet”, vars övergripande syfte var att undersöka sambandet mellan kristen tro och konstruktionen av manlighet i en nordeuropeisk kontext 1840-1940. En central fråga har varit hur kristna ideal som exempelvis ödmjukhet och självförsakelse, vilka i den borgerliga genusdis-kursen kommit att knytas till kvinnokönet, inverkade på konstruktionen av kristen manlighet och vilka uttryck detta tog sig i enskilda mäns liv. Konkret handlar de olika delprojekten dels om män som agerade inom ramen för en etablerad kyrklig struktur på hemmaplan, dels om män i kyrkliga motkulturer och/eller kristna missionsrörelser.
Teoretiskt tog projektet sin utgångspunkt i den av många genus- och religionsforskare hävdade tesen om kristendomens feminisering under 1800-talet, vilken ställdes mot den av andra forskare konstaterade religiösa och kyrkliga revitaliseringen i konfessionalismens tecken under samma period.
Feminiseringstesen utgår dels från den samtida borgerligt liberala diskursens syn på religion som en privatsak knuten till den kvinnliga sfären, dels från kyrkostatistiska fakta. Inom den borgerliga kultureliten sammankopplades kristendomen i ökad utsträckning med kvinnlighet och mjuka värden och framställdes i fritänkarnas antikristna retorik som oför-enlig med sann manlighet. Inom den socialhistoriska forskningen har man emellertid uppmärksammat kristendomens och de olika konfessionella systemens betydelse i det moderna väster-ländska samhället.
Flera forskare har lyft fram sambandet mellan konfessionellt präglad kultur och nationell identitet och visat att kristendomen i dess olika konfessionella utformningar trots avtagande religiös praxis på många håll fortsatte att fungera som samhällets normativa värdegrund. Den tyske historikern Olaf Blaschke, som ingått i projektet, har på grundval av dessa insikter lanse-rat en teori om perioden 1830-1970 som ”en andra konfessionell era”, präglad av konfessionell konsolidering (konfessionalisering) och därav betingade konflikter. Blaschkes tes tar sikte på de sektorer i samhället som dominerades av män och går därmed stick i stäv mot feminiseringstesen, som bygger på premissen att männen distanserade sig från kyrka och religion.
Andra viktiga inspirationskällor har varit den franske sociologen Pierre Bourdieus teori om det manliga ”herraväldet” och Robert Connells teori om ”hegemonisk manlighet”, vilka båda framhåller betydelsen av konkurrens- och statuskamp mellan män som en viktig faktor i konstruktionen av manlighet. Vi har också tagit fasta på hypoteser om den hotade manligheten och strategier för att befästa manlig identitet.
För att motverka bilden av religionen som feminin uppkom under 1800-talet rörelser som sökte finna en andlig dimension i typiskt manliga aktiviteter. Ett exempel på detta är den brittiska ”muscular Christianity”-rörelsen, som betonade kroppens betydelse och propagerade för en mer vardagsnära kristendom. Ett annat exempel är kristna mäns engagemang i politik och sociala reformprojekt. Här spelade också nationalismen en viktig roll, och flera forskare har pekat på i hur hög grad denna sammansmält-ning av konfession och nation präglades av en strävan att befästa maskulin identitet.
Tio forskare har varit knutna till projektet, varav åtta finansierats av Riksbankens jubileumsfond och två haft finansiering från annat håll. Projektgruppen har, förutom de regelbundna nätverksmötena, arrangerat två internationella konferenser i Farfa utanför Rom 2004 och 2006. Forskningsresultaten presenteras i en svensk och en engelsk antologi, sju monografier samt en rad artiklar.
Vi har samverkat med en rad forskare från olika europeiska länder, bland dem Callum Brown, Nanna Damsholt, Kristin Fjelde Tjelle, Marit Monteiro och Tine Van Osselaer, vilka också medverkar i den engelska antologin. Projektets viktigaste publikationer är de båda antologierna, vars artiklar utgör en sammanfattning och konkretisering av den forsk-ning som utförts.
Religious issues have been generally ignored in research on masculinity in the modern period. An unspoken assumption has been that religion was a private matter connected to the female sphere, and therefore lacking relevance to men’s domain. But how then to explain the large groups of men committed to Christian faith? It was to answer this question that our project was set in train.
Until recently religious issues have been generally ignored in the rapidly expanding field of men’s history, particularly in research on masculinity in the modern period. There has often been an unspoken assumption that religion was a private matter connected to the home and the female sphere, and therefore lacking relevance to the public life of men’s domain. But was this really the case? How to explain the large groups of men committed to the Church and to the Christian faith?
It was to answer this question that the research project ‘Christian manliness – a paradox of modernity’ was set in train. Its aim is to shed light on the relationship between Christianity and the construction of manliness in Northern Europe in the period 1840 to 1940. One starting point is the theory launched within gender and religious studies of the feminisation of Christianity in the nineteenth century, which runs counter to the religious revitalisation and re-confessionalisation that for other researchers characterises the same period. The feminisation theory holds that religious life became feminised and that men distanced themselves from the church, whereas the confessionalisation theory stresses men’s engagement in the church and religious life.
A conclusion shared by all our studies is that social and missionary engagement on confessional grounds – whether interpreted in terms of a Protestant state church, revivalism, liberal theology, or Catholicism – were key components in the constr