Classics Refashioned. Swedish Translations of Ancient Literature

Classics Refashioned intends to study Swedish translations of ancient Greek and Roman literature. This is a continuous and ever changing tradition of translations beginning c. 1595. The study will be conductend in two subprojects. A survey on the macrolevel of general trends and changes in the Swedish translation tradition (subproject 1) will be related to textual changes in translations on the microlevel (subproject 2). The chronological focus is double. Subproject 2 is an in depth study of translations 1750–1850, a period characterized by transformation in many fields, including translation; subproject 1 contributes to the study of contexts of translation 1750–1850, and puts translations of the focus period in relation to both what came before and what comes after by its diachronic study of the Swedish translation tradition 1590–1990.

It is posited that norms of translating ancient literature change according to the reception and perception of antiquity, the study of antiquity and the ancient languages, and notions of the relevance of ancient literature for contemporary literature and poetics. The aim is to show the dynamics of change in detail by investigating the interplay between translation practices and contemporary cultural and conceptual developments, and to contribute new perspectives to the histories of literature, classical studies and reception in Sweden, and to the history of ideas and concepts.

Antikens förvandlingar avser att studera en viktig del av svensk litteraturhistoria: svenska översättningar av antik grekisk och romersk litteratur.

Översättning har varit en betydande del av svensk litteratur från äldsta tid. Antiköversättningar har varit en liten men konstant del av den svenska bokutgivningen sedan den första bevarade tryckta översättningen från 1590-talet fram till idag. Från dessa drygt fyrahundra år finns knappt 2300 översättningar av grekiska och latinska texter. Genom århundradena har somliga författare och verk översatts upprepade gånger, medan andra texter översatts bara enstaka gånger, en enda gång eller i utdrag. Mycket är fortfarande oöversatt. De publicerade översättningarna är materialet för projektet Antikens förvandlingar.

Mycket förändras och förvandlas i översättningspraxis från de två antika språken under den fyrahundraårsperiod som projektet omfattar. Det förekommer växlingar vad gäller dominerande källspråk (grekiska eller latin), dominerande texttyp (prosa eller poesi; olika genrer dominerar vid olika tider), översättandets principer och syften, översättarens försvar för översättningen, översättningens förväntade bruk och läsekrets, samt vem översättaren var (framförallt vad gäller kön och huvudsysselsättning). Förändringstakten ökar under c. 1750–1850, en hundraårsperiod som kommer att vara särskilt i fokus för undersökningen. Det antas att ändrade normer för svenska översättningar av antik litteratur beror på förändringar i den svenska antiksynen och ‑receptionen, mer specifikt i antikens och de antika språkens studium och ställning i svenska skolor och universitet och i den relevans som den grekiska och romerska antiken samt deras litteraturer anses ha för den samtida nationella litteraturen och poetiken. För att förstå de förändringar som manifesteras i översättningar, måste, och ska, utvecklingen i de tre nämnda fälten följas.

Antikens förvandlingar ska undersöka svenska översättningar av antik litteratur i två delstudier. En granskning på makronivå av generella trender och förändringar i den svenska översättningstraditionen och i översättandets kontexter – vem översatte vad, var, varför, när, hur, för vem? (delprojekt 1: ’Översättning och antiken’) – ska sättas i relation till förändringar i de översatta texterna på mikronivå, med fokus på översättandets semantiska aspekter och hur översättning påverkas av samtida förändringar i svenskans ordförråd som återspeglar den sociala, intellektuella och kulturella utvecklingen (delprojekt 2: ’Omformulerade klassiker’). Antikens förvandlingar kommer att ha ett dubbelt kronologiskt fokus. Delprojekt 2 är en djupstudie av översättningar 1750–1850. Det är en period präglad av social och kulturell transformation från ett förmodernt till ett modernt samhälle; då etablerades folkspråken i den litterära och lärda kulturen, estetiken utvecklades till ett självständigt forskningsfält och föreställningar om litteraturens och ’det litteräras’ art genomgick en omstrukturering etc. Perioden är särskilt intressant ur ett översättningshistoriskt perspektiv, exempelvis ökar översättningarna i antal och översättarna utvecklar ett märkbart intresse för texternas litterära aspekter. Även delprojekt 2 bidrar till studiet av fokusperioden 1750–1850, men dess diakrona undersökning av översättandets kontexter och dess vidare kronologiska perspektiv (1590–1990) sätter fokusperiodens översättningar i relation till det som kommer före och efter. Om det exempelvis kan påstås att (översättningar av) antik litteratur under tidigt 1800-tal övergår från något som var en naturlig del av en bildad mans litterära och intellektuella liv till något som huvudsakligen lästes för utbildningens skull, kan det antas att en andra stor förändring är på gång under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal då de klassiska språken var på reträtt i skolan och universitet.

Projektet kommer att lyfta fram svenska antiköversättningar inom ett forskningsfält som domineras nationellt av översättningar av modern skönlitteratur och internationellt av översättningar till andra språk. Av denna anledning ska resultaten publiceras både på svenska och engelska för största spridning. Resultaten kommer att vara betydelsefulla för svensk litteratur-, idé-, begrepps- och kulturhistoria, samt för antikstudiets och antikreceptionens historia i Sverige.