Clustering Architectures: The Role of Materialities for Emerging Collectives in the Public Domain

How can material design facilitate humans’ co-existence in shared urban space?
This thesis is a study of public social life, addressing issues about how and by what means people meet and cluster in urban domains. The overarching concern is how materialities may contribute to a more inclusive and multifarious public life.
The empirical investigations consist of field studies of a selection of public spaces, primarily in London, Amsterdam and Paris. Based on the empirical findings, a number of concepts are developed and determined effective as tools for the analysis of public life, as well as for providing operative approaches to urban design practices. As tools for inquiry and analysis, the concepts all aim towards an understanding of spatial production as the effects of heterogeneous clusterings. These conceptual tools suggest a particular attention to artefacts and architecture as significant social mediators, potentially facilitating encounters and exchanges between strangers. The concepts introduced in this book are intended to contribute to a relational and processual exploration of how the material may co-produce social life, and how materialities can possibly be seen as supporting the stabilisation of emergent collectives.
In this thesis, I have striven to show that the design and distribution of certain materialities have major strategic implications for questions concerning co-existence, communality and collaboration in public domains.

Medierande arkitektur:
Det materiellas roll i formandet av heterogena grupper i offentliga rum

Vi lever i en tid och en kultur som ofta beskrivs som individcentrerad och präglad av hög social integritet. I likhet med flera andra länder har vi påtagliga problem med att integrera människor som betraktas som främlingar (oavsett ursprung), vilket bidrar till geografisk och social segregation och polarisering. Det är därför viktigt att förstå de olika mekanismer som påverkar hur vi möter okända andra och i vilka sammanhang dessa möten kan äga rum. I en tid som kännetecknas av påtvingad eller frivillig migration och global rörlighet utgör frågor kring social interaktion mellan främlingar en allt viktigare kunskap. För de som planerar och formger samhällets fysiska rum är det därför angeläget att ha tillgång till begreppsliga redskap som bättre kan precisera hur arkitektur och planering kan stödja ett nyanserat och varierat offentligt liv, som medger socialt samspel mellan främlingar.
Stadens gemensamma rum, som till exempel gator, torg och parker, är platser där vi kan träffa på och skapa relationer till människor vi inte känner. Betydelsen av att skapa offentliga rum som inspirerar till möten mellan människor, särskilt mellan främlingar, har påpekats i decennier. Diskussionen om hur vi formger, organiserar och utrustar dessa platser, är dock fortfarande inte särskilt väl utvecklad. Kunskapen om hur olika individer och grupper tar offentliga platser i anspråk, med avseende på interaktion mellan främlingar, är otillräcklig.
En målsättning för avhandlingen har varit att undersöka hur stadens arkitektur och föremål på olika sätt påverkar hur vi möter och samspelar med människor, kända och okända, i det offentliga rummet. I projektet undersöktes hur olika sorters platser skiljer sig åt i detta avseende och om skillnaderna kan knytas till deras övergripande gestaltning och/eller till hur de är möblerade och i övrigt materiellt utrustade. Ytterligare en ambition med avhandlingen var att definiera begrepp som beskriver hur arkitektur och fysiska föremål direkt och indirekt kan ha betydelse för interaktionen mellan människor. För att undersöka dessa frågor studerades ett antal offentliga platser i tre europeiska städer: London, Amsterdam och Paris. För att få ett brett urval av erfarenheter valdes platser som utgör exempel på olika kategorier av stadens rum, i det här fallet platser för konsumtion, lek/fritid och platser planerade för specifika aktiviteter. Undersökningarna genomfördes huvudsakligen som etnografiska observationsstudier (’visual ethnography’, Pink (2013 [2001]) and Collier and Collier (1986 [1967]) och med hjälp av fotografi- och videodokumentation, studier av kartor, ritningar och litteratur.
Teoretiska begrepp och metoder är huvudsakligen hämtade från aktörnätverskteori (ANT) (Latour 2005) och territorologi (Brighenti 2010; Kärrholm 2012), eftersom dessa teoretiska fält erkänner materiella aktörers betydelse för sociala relationer och erbjuder ett processuellt synsätt på hur socio-materiella händelser äger rum.
Mot bakgrund av de empiriska studierna har ett antal viktiga fenomen identifierats, belysts och givits begrepp som kan vara viktiga både för hur vi analyserar och gestaltar rum för offentligt liv och därmed för möten mellan främlingar. Undersökningen visar alltså på hur arkitektonisk form och hur olika objekt i staden används och bidrar till att stimulera eller motverka mellanmänskligt samspel. Avhandlingen beskriver och ger exempel på hur objekt och platsers utformning inverkar på var och hur vi inrättar oss själva i det offentliga rummet, t.ex. genom att upprätta läger (base camps) för att äta, dricka, umgås, vila, jobba med mera, och hur vi samverkar genom spel, lek, fysisk träning, lärande och mycket annat. De kollektiv (heterogeneous collectives) som uppstår genom att vi etablerar oss i rummet, med stöd av olika samlande objekt (anchors) erbjuder tillfällen för sociala utbyten av ytlig och ibland mer fördjupande karaktär. Ofta vägleds våra handlingar och aktiviteter i stadsrummet också av hur personliga tillhörigheter relaterar till mer stabila, platsbundna, objekt i stadsrummet, som till exempel hur vi söker efter särskilda objekt eller rumsliga kvaliteter för att till exempel arbeta, ringa i mobiltelefon, motionera, leka eller äta hämtmat – fenomen som beskriver hur vissa objekt kan ge tillgång till, eller motivera ett sökande efter, andra objekt eller platser (tickets and rides). Fenomenet låter oss undersöka hur människor och objekt fördelar sig i det offentliga rummet, var de möts och ibland varaktigt samlas.
Ytterligare företeelser som behandlas i avhandlingen är hur sittandets arkitektur potentiellt inverkar på social interaktion, beskrivet genom punctiform, linear and field seating; hur den geografiska koncentrationen av olika aktiviteter påverkar möjligheterna för människor med varierande intressen och motiv att dela samma offentliga rum, och därmed exponerar sig för varandra – vilket kan beskrivas genom relationen mellan monocore och multicore spaces; och slutligen hur ett varierat utbud av objekt, möbler och arkitektoniska element, som lämpar sig att ta i besittning (sitta på, hänga vid och ställa saker på), kan bidra till att attrahera en mångfald av besökare och stimulera en dynamik inom en given plats genom etablerandet av stegvisa kedjor (ladders) av ställen och objekt med varierande och tillfälliga dragningskrafter på olika individer eller grupper.
Dessa fenomen och begrepp som tagits fram i avhandlingen är tänkta att bidra till mer nyanserade analyser av hur offentligt liv uppstår och levs i stadens rum. Begreppen är också avsedda att kunna användas operativt, som konkreta verktyg vid planering och gestaltning av offentliga miljöer i våra städer. Begreppen utgår ifrån ett relationellt och processuellt perspektiv och syftar till att tillämpas platsspecifikt, det vill säga att en avgörande utgångspunkt är att interaktion mellan människor tydligt och genomgripande påverkas av den lokala materiella omgivningen och rådande vardagliga handlingar och beteenden.