Egenföretagare från i huvudsakligen låglöneländer inom EU ersätter anställd personal i svenska företag. En rättsvetenskaplig studie om risk för snedvriden konkurrens och social dumping

Projektets syfte är att göra en rättsvetenskaplig undersökning av det nya fenomen att svenska företag i allt högre utsträckning anlitar egenföretagare från företrädesvis låglöneländer inom EU, men även svenskregistrerade enmansföretag, i stället för att ha anställda arbetstagare. De ekonomiska förutsättningarna är mycket olika eftersom kostnaden för arbete och socialförsäkringar varierar stort mellan länderna, liksom mellan anställda och egenföretagare inom många av länderna. Kollektivavtalen som reglerar villkor och löner för arbetstagare är undantagna från konkurrensrätten i Sverige och många av egenföretagarna har hittills rättsligt räknats som arbetstagare. Den senaste rättsutvecklingen i EU-domstolen har rubbat balansen mellan svensk arbetsrätt och konkurrensrätt. Lagarnas tillämpningsområden glider in i varandra och regleringen av villkor för egenföretagare kan hamna inom konkurrenslagens tillämpningsområde i stället. Detta innebär exempelvis att kollektivavtal med minimilöner inte längre kan tillämpas på dessa egenföretagare. En helt ny och annorlunda form för arbete inom ”gig-ekonomin” (t ex förmedlingsappen Uber) har också uppstått vid sidan av anställda och egenföretagare och dessa kallas egenarbetare.
Projektet omfattar arbetsrättsliga-, socialförsäkrings- och konkurrenträttsliga regler på såväl nationell som EU-nivå avseende arbetstagare och egenföretagare vilka analyseras med hjälp av rättsdogmatisk metod. Studien ligger till grund för rättspolitiska resonemang om rättens framtida utveckling.