Project Details
Description
Syftet är att bidra till förverkligandet av ett inkluderande samhälle med delaktighet i tillgängliga miljöer och sammanhang. Detta industridoktorandprojekt är ett samarbete mellan Funktionsrätt Sverige och Certec vid Lunds tekniska högskola. Doktoranden var de första två studieåren anställd i projektet Rätt från början vid Funktionsrätt Sverige och anställs för de återstående studieåren av universitetet.
Layman's description
Många designprojekt för produkter, miljöer och tjänster har idag inkludering, tillgänglighet och jämlikhet som mål. Även själva processen diskuteras i dessa termer och strävan är att involvera många olika typer av användare med perspektiv som tidigare inte tagits med. Tankegångarna uttrycks inte alltid med men relaterar till konceptet Universell utformning (UD).
Begreppet började användas i USA på 1980-talet, men idén om att skapa ett samhälle för alla kan spåras i den skandinaviska normaliseringstanken från 1960-talet. Det handlade då om att människor med funktionsnedsättning inte ska separeras från övriga samhället – på institutioner eller med andra särlösningar, men UD har ett bredare perspektiv än bara mångfaldsdimensionen funktionsnedsättning. Vissa tolkningar av UD handlar om att inkludera många fler mångfaldsperspektiv och skapa för alla människor.
UD handlar idag inte bara om design och arkitektur utan har i och med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (funktionsrättskonventionen) nytt en politiskt nivå. Definitionen av UD i artikel 2 är en kopia på en tidigare definition av Connell et al. (1997) om design av produkter och miljöer, men lägger till ”program och tjänster”: ”[S]ådan utformning av produkter, miljöer, program och tjänster att de ska kunna användas av alla i största möjliga utsträckning utan behov av anpassning eller specialutformning.
Universell utformning ska inte utesluta hjälpmedel för enskilda grupper av personer med funktionsnedsättning där så behövs.” (min översättning)
Ratificerande stater som Sverige har åtagit sig att lagstifta i enlighet med konventionen och förändra samhällets attityder (med hjälp av kampanjer osv) från att se människan med funktionsnedsättning som problemet till att ändra diskriminerande och exkluderande samhällsstrukturer.
Enligt Allmän kommentar nr 2 (FN 2014) ska befintliga hinder för tillgänglighet avlägsnas samtidigt som UD tillämpas för allt nytt som skapas. Enligt 4:1f ska forskning om ”universellt utformade produkter, tjänster, utrustning och anläggningar” främjas liksom UD ”vid utveckling av normer och riktlinjer”. 2015 års lag om bristande tillgänglighet som diskriminering är en del av denna ”transformering” liksom att otillgänglighet ska förebyggas ”preferably through a universal design or ‘design for all’ approach” enligt EU:s tillgänglighetsdirektiv (EU 2019 §50).
I de Allmänna kommentarer som hittills publicerats kan en konceptuell utveckling av UD skönjas. Allmän kommentar 7 om aktiva involvering talar t ex om ”the universal design process”. Att involvera människor med funktionsnedsättning – som individer eller genom organisationer – har skett och sker på olika sätt.
Universell utformning går utöver regler om fysisk eller digital tillgänglighet genom att i ett helhetsperspektiv även ta in estetiska och sociala perspektiv som välbefinnande och trygghet, men också peka mot ett mer jämlikt samhälle. Därmed ligger begreppet nära social hållbarhet, men får liksom det inte bli en särlösning för enbart vissa eller ett visst område.
Politiskt finns UD med i design- och arkitekturpolitik (gestaltad livsmiljö), forskning, upphandling och standardisering. Enligt utredningen SOU 2019:23 om Sveriges funktionshindersstrategi 2018 till 2025 bör UD vara en vägledande princip för alla samhällsområden. Men att omsätta principer i praktiken eller genomföra en FN-konvention i ett samhälle är komplext. Att studera sådana förlopp är viktigt för att förstå de problem och missförstånd som uppstår men också för att få syn på öppningar och möjligheter till förändring.
Två grundkomponenter i UD är samskapande och inkludering eller sammanfört inkluderande samskapande. UD kan ses som en kreativ process där den mänskliga mångfalden agerar – inte bara involveras. I Sverige finns kommunala råd och andra pågående utvecklingsprocesser där personer med funktionsnedsättning bidrar med sina erfarenheter. Vad som kännetecknar samskapande i sådana processer kan diskuteras ytterligare. Inkludering bygger på att flera olika mångfaldsdimensioner ingår i processen. Hur vanliga sådana processer är vet jag inte. Att UD idag ingår i kommunala, regionala och nationella policyer tyder på att sådana processer pågår.
Hittills har två artiklar submittats (en publicerad) utifrån kvalitativ innehållsanalys av individuella intervjuer, en gruppintervju och en workshop. Urvalet har skett för att få en bredd av perspektiv från akademi, näringsliv, offentlig sektor och civilsamhälle samt från tre samhällsområden: bostäder, arbetsliv och utbildning.
Den första studien resulterade i ett tema om att UD var berikande men svårfångad och därutöver i tre olika sätt att tala om UD: som en vägledande princip i designprocessen, som strävande mot visionen om det inkluderande samhället och som en förening av policyperspektiv till en helhet. Den andra studien om upplevelsen av att praktisera UD resulterade i teman om UD som flexibel och personanpassad design, UD som ett innovativt förhållningssätt till tillgänglighet bortom efterlevnad av regler, ett icke-kategoriserande medel mot segregation. Det finns en spänning mellan akuta tillgänglighetsbehov och långa pågående lärprocesser. För att få aktörer att förstå skälen bakom tillgänglighetsregler för att kunna leverera användbar design kan övningar och gränsobjekt stimulera till inlevelse och empati men fokus på ord och begreppsmässigt avancerat förhållningssätt kan stå i vägen.
Nytta för samhället och särskilt funktionsrättsrörelsen är att få kunskap om problem och möjligheter med samarbeten och processer, med begrepp och idéer samt med policy och förändring i relation till implementering av ”konventionen”.
Studie av förändringsprocess(er) som utvecklar fysiska miljöer och som:
- arbetar med inkludering av flera mångfaldsperspektiv
- arbetar samskapande med bl a personer med funktionsnedsättning
för att:
- beskriva uppfattningar, praktik i processerna
- analysera detta som dilemman i relation till:
o använda begrepp och koncept
o design och policy i teori
o funktionsrättskonventionen
o arenor i samhället, med- och motkrafter
- Ge några preskriptiva hintar och utveckla UU i förhållande till
Metoder: Designetnografisk (aktions- och deltagarorienterad etnografi)
• Deltagande observation
• Kvalitativa (go along) Intervjuer
• Workshoppar (med scenarier)
Begreppet började användas i USA på 1980-talet, men idén om att skapa ett samhälle för alla kan spåras i den skandinaviska normaliseringstanken från 1960-talet. Det handlade då om att människor med funktionsnedsättning inte ska separeras från övriga samhället – på institutioner eller med andra särlösningar, men UD har ett bredare perspektiv än bara mångfaldsdimensionen funktionsnedsättning. Vissa tolkningar av UD handlar om att inkludera många fler mångfaldsperspektiv och skapa för alla människor.
UD handlar idag inte bara om design och arkitektur utan har i och med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (funktionsrättskonventionen) nytt en politiskt nivå. Definitionen av UD i artikel 2 är en kopia på en tidigare definition av Connell et al. (1997) om design av produkter och miljöer, men lägger till ”program och tjänster”: ”[S]ådan utformning av produkter, miljöer, program och tjänster att de ska kunna användas av alla i största möjliga utsträckning utan behov av anpassning eller specialutformning.
Universell utformning ska inte utesluta hjälpmedel för enskilda grupper av personer med funktionsnedsättning där så behövs.” (min översättning)
Ratificerande stater som Sverige har åtagit sig att lagstifta i enlighet med konventionen och förändra samhällets attityder (med hjälp av kampanjer osv) från att se människan med funktionsnedsättning som problemet till att ändra diskriminerande och exkluderande samhällsstrukturer.
Enligt Allmän kommentar nr 2 (FN 2014) ska befintliga hinder för tillgänglighet avlägsnas samtidigt som UD tillämpas för allt nytt som skapas. Enligt 4:1f ska forskning om ”universellt utformade produkter, tjänster, utrustning och anläggningar” främjas liksom UD ”vid utveckling av normer och riktlinjer”. 2015 års lag om bristande tillgänglighet som diskriminering är en del av denna ”transformering” liksom att otillgänglighet ska förebyggas ”preferably through a universal design or ‘design for all’ approach” enligt EU:s tillgänglighetsdirektiv (EU 2019 §50).
I de Allmänna kommentarer som hittills publicerats kan en konceptuell utveckling av UD skönjas. Allmän kommentar 7 om aktiva involvering talar t ex om ”the universal design process”. Att involvera människor med funktionsnedsättning – som individer eller genom organisationer – har skett och sker på olika sätt.
Universell utformning går utöver regler om fysisk eller digital tillgänglighet genom att i ett helhetsperspektiv även ta in estetiska och sociala perspektiv som välbefinnande och trygghet, men också peka mot ett mer jämlikt samhälle. Därmed ligger begreppet nära social hållbarhet, men får liksom det inte bli en särlösning för enbart vissa eller ett visst område.
Politiskt finns UD med i design- och arkitekturpolitik (gestaltad livsmiljö), forskning, upphandling och standardisering. Enligt utredningen SOU 2019:23 om Sveriges funktionshindersstrategi 2018 till 2025 bör UD vara en vägledande princip för alla samhällsområden. Men att omsätta principer i praktiken eller genomföra en FN-konvention i ett samhälle är komplext. Att studera sådana förlopp är viktigt för att förstå de problem och missförstånd som uppstår men också för att få syn på öppningar och möjligheter till förändring.
Två grundkomponenter i UD är samskapande och inkludering eller sammanfört inkluderande samskapande. UD kan ses som en kreativ process där den mänskliga mångfalden agerar – inte bara involveras. I Sverige finns kommunala råd och andra pågående utvecklingsprocesser där personer med funktionsnedsättning bidrar med sina erfarenheter. Vad som kännetecknar samskapande i sådana processer kan diskuteras ytterligare. Inkludering bygger på att flera olika mångfaldsdimensioner ingår i processen. Hur vanliga sådana processer är vet jag inte. Att UD idag ingår i kommunala, regionala och nationella policyer tyder på att sådana processer pågår.
Hittills har två artiklar submittats (en publicerad) utifrån kvalitativ innehållsanalys av individuella intervjuer, en gruppintervju och en workshop. Urvalet har skett för att få en bredd av perspektiv från akademi, näringsliv, offentlig sektor och civilsamhälle samt från tre samhällsområden: bostäder, arbetsliv och utbildning.
Den första studien resulterade i ett tema om att UD var berikande men svårfångad och därutöver i tre olika sätt att tala om UD: som en vägledande princip i designprocessen, som strävande mot visionen om det inkluderande samhället och som en förening av policyperspektiv till en helhet. Den andra studien om upplevelsen av att praktisera UD resulterade i teman om UD som flexibel och personanpassad design, UD som ett innovativt förhållningssätt till tillgänglighet bortom efterlevnad av regler, ett icke-kategoriserande medel mot segregation. Det finns en spänning mellan akuta tillgänglighetsbehov och långa pågående lärprocesser. För att få aktörer att förstå skälen bakom tillgänglighetsregler för att kunna leverera användbar design kan övningar och gränsobjekt stimulera till inlevelse och empati men fokus på ord och begreppsmässigt avancerat förhållningssätt kan stå i vägen.
Nytta för samhället och särskilt funktionsrättsrörelsen är att få kunskap om problem och möjligheter med samarbeten och processer, med begrepp och idéer samt med policy och förändring i relation till implementering av ”konventionen”.
Studie av förändringsprocess(er) som utvecklar fysiska miljöer och som:
- arbetar med inkludering av flera mångfaldsperspektiv
- arbetar samskapande med bl a personer med funktionsnedsättning
för att:
- beskriva uppfattningar, praktik i processerna
- analysera detta som dilemman i relation till:
o använda begrepp och koncept
o design och policy i teori
o funktionsrättskonventionen
o arenor i samhället, med- och motkrafter
- Ge några preskriptiva hintar och utveckla UU i förhållande till
Metoder: Designetnografisk (aktions- och deltagarorienterad etnografi)
• Deltagande observation
• Kvalitativa (go along) Intervjuer
• Workshoppar (med scenarier)
| Status | Not started |
|---|