Gruppmoral och individuellt anvar

Individens ansvar för skador som orsakas av kollektivt handlande aktualiseras i samband med frågor om medborgaransvar och politiskt beteende, miljörisker, hälsorisker m.m.. Det handlar bl.a. om ansvar för effekter av koordinerade handlingar i arbetslag, expertgrupper eller andra socialt avgränsade grupper. En annan frågeställning rör totaleffekter av mängder av oberoende handlingar - låt säga, världens privatbilisters ansvar för den samlade effekten av deras koldioxidutsläpp. Relationen mellan gruppansvar och individuellt ansvar är inte tillräckligt belyst. Det finns ingen konsensus i den akademiska moralfilosofin i dessa frågor och våra vardagliga intuitioner om ansvar i grupp visar sig ofta vara motstridiga. En viktig fråga i detta sammanhang rör gruppmedlemmars ansvar för effekter som är överdeterminerade, t.ex. då varje enskild aktörs handling ensam vore tillräcklig för att åstadkomma den skada eller nytta som åstadkommits. Ett annat omstritt område rör fall i vilka effekten av den enskilda handlingen ej är observerbar men den sammanlagda effekten utgör en observerbar skada eller nytta. Mer generell är frågan om i vilken mån, och på vilka grunder, en gruppmedlem kan ställas till svars för effekter av gruppens beteende, även då dessa effekter inte är ett direkt resultat av gruppmedlemmens individuella handling. Kan ansvar fördelas lika på medlemmar, eller måste det alltid stå i direkt proportion till det individuella marginella bidraget? Projektets ena utgångspunkt är att forskningen i frågor som dessa borde knytas tätare till handlingsfilosofins analys av gruppintentioner. Det är exempelvis tydligt att varierande former av "reduktionism" (d.v.s. olika sätt att förstå gruppintentioner i termer av enskilda intentioner) får skilda konsekvenser för ansvarsfrågan, och att reduktionistiska teorier har andra etiska konsekvenser än "holistiska" (som innebär gruppintentioner ej kan reduceras till summan av gruppmedlemmarnas intentioner). Dessa etiska implikationer är inte tillräckligt utredda. Den andra utgångspunkten är att den empiriska forskningen kring beslutsfattande i grupp, särskilt teoribildningen kring "groupthink" - defekt beslutsfattande som beror på gruppmekanismer - kan bidra med förklaringar till flera av de intuitioner de moralfilosofiska argumenten brukar appellera till. Sådana förklaringar kan också belysa frågan om huruvida dessa etiska intuitioner är rättfärdigade. Ett förenklat exempel: Anta att det kan visas att grupptänkande ytterst kan förklaras av medlemmarnas individuella intentioner. Då visar det hur blotta deltagandet i en grupp kan göra någon medansvarig för effekter av gruppens beteende, utan att detta kränker den traditionella etiska uppfattningen om att en individ blott kan ställas till svars för effekter av sin individuella handling. Om dessa gruppmekanismer å andra sidan är strukturella, snarare än produkter av individuella avsikter, så måste den traditionella uppfattningen eventuellt revideras. Projektet tar upp ansvar i högre grad än begreppspar som rätt/fel eller god/ond. Det markerar att intresset främst ägnas åt kriterier för klandervärdhet. Moral som socialt sanktionssystem står i centrum. Den övervägande delen av debatten hittills har istället förts, ex.vis av Regan och Parfit, i termer av (utilitaristiska) kriterier för "objektivt rätt", vilket i detta sammanhang handlar om vilka handlingar som de facto kan göra världen sämre eller bättre, oavsett aktörens förväntningar. I modern moralfilosofi har diskussionen om individuellt ansvar vid kollektiva beslut förts främst i den utilitaristiska traditionen. Det bör därför påpekas att även den som bedömer handlingar i termer av plikter och rättigheter, hypotetiska kontrakt för ömsesidig nytta eller andra moraliska synsätt behöver kriterier för att bedöma vilka effekter en aktör kan ställas till svars för; ansvarsfrågan är ej specifik för utilitarismen. Projektets huvudsakliga syfte är att bidra till den internationella moralfilosofiska forskningen om kriterier för ansvarstilldelning från nämnda utgångspunkter. Dessa frågor är dock i sin tur grundläggande för frågor om ansvarsfördelning inom den praktiska etiken, särskilt yrkesetiken.