Helleno-Nordica. The Humanist Greek Heritage of the Swedish Empire

In the Baltic Sea Region interest in the ancient Greek past and the study of the Greek language took off in the 16th century. In the Swedish Empire, Greek assumed a specific role in the cultural and educational system, reinforced by the Lutheran Reformation and the educational precepts of Philipp Melanchthon. Reading and writing Greek had an important position in the curricula of schools and universities. Following examples further south, scholars began to create and publish literary works in a revived variety of the language called Humanist Greek. By writing in an international language, scholars expressed their ideas and erudition to an educated community across the region.

Helleno-Nordica intends to study a network of cultural, political and economic relations, united by a common idea of re-vitalising an ancient language and reusing its culture. The aim of the four closely connected projects of Helleno-Nordica is to discover and study previously unknown material, and to open new perspectives in the understanding of the role of historical Greece and its language in the development of European cultural history, especially in the Swedish Empire. The overall ambition is to show how the Greek past and the use of Humanist Greek were central for developing a common approach to scholarship and education in the Early Modern Baltic Sea Region. Despite the different experiences of the Baltic Sea countries in the 19th and 20th centuries, these common roots are still relevant today.

Helleno-Nordicas överordnade syfte är att initiera en återupptäckt av ett stycke av den svenska stormaktens lärdomshistoria som är i det närmaste bortglömd.

Intresset för det antika Grekland och studiet av det grekiska språket fick fotfäste i östersjöregionen under 1500-talet. I det svenska (stormakts)väldet intog grekiskan en speciell position i kultur- och utbildningssystemet understödd av den lutherska reformationen och Philipp Melanchthons pedagogiska föreskrifter.

I skola och universitet var språkundervisningen central. Man övade sig på och lärde sig att både läsa och skriva grekiska. Som sina kollegor längre söderut började även svenska lärda att skriva och publicera verk på en antikiserande språkvariant, kallad humanistgrekiska. Som nylatin, var humanistgrekiska ett internationellt gångbart språk. I lärdomcentra runt Östersjön skrevs otaliga små tillfällighetstexter, oftast dikter, så som dedikationer, gratulationer, åminnelser för att markera stora händelser i livet (avresa, bröllop, begravning) och i akademin (disputation, promotion, oration, installation) på humanistgrekiska, de mer ambitiösa skrev hela dissertationer, orationer, versparafraser, diktsamlingar, eller så använde de språket för stipendieansökningar osv. Med andra ord, humanistgrekiska användes för texter och i kontexter där nylatin var det mer brukliga språket. Antalet humanistgrekiska texter är mycket mindre än de nylatinska, men det är betydande i jämförelse med antalet samtida folkspråkliga texter.

Latin var ’de lärdes modersmål’, med Bo Lindbergs ord. Det kan därför antas att valet av grekiska var prestigefyllt. I det närmaste alla bildade kunde komponera en latinsk dikt och läsa grekiska, åtminstone NT. Att ta emot grekiska lovtal var ett tecken på att även mottagaren, t.ex. kungligheter som Drottning Kristina, behärskade språket. Att kunna skriva en grekisk dikt, det var en riktig lärdomsprestation. Det kan antas att ett humanistgrekiskt lärdomsprov var ett medel för kulturellt och socialt avancemang för studenten och den bildade i gemen.

Varför valde då vissa humanistgrekiska? Prestige, lärdomsprov och ambition är uppenbara svar, men relaterade till den vidare kontexten, belyser även korta brottstycken av grekiska i en i övrigt latinsk text dynamiken i den litterära och retoriska repertoaren. Vilka var författarna? För vem skrev de? Vad skrev de om? Vilka variationer och kontinuiteter kan ses över tid och rum? Vad ville de uppnå?
Detta är några av de frågor som Helleno-Nordica avser att undersöka i fyra parallella forskningsprojekt, med olika geografiska och tematiska fokus: 1) grekiska på gymnasiet: humanistgrekiska manuskript från bl.a. Strängnäs och Västerås ederas; 2) grekiska på universitetet: undervisning och bruk av grekiska språket och grekiska historien i den akademiska textproduktionen i Sverige och Danmark undersöks; 3) grekiska i de baltiska besittningarna Estland och Livland: påverkansmönster från den humanistgrekiska traditionen i Centraleuropa, undersöks med ett genrehistoriskt fokus; 4) idéer, ideologier, och föreställningar om ’det grekiska’ samt kulturella och sociala praktiker som gynnade fenomenet ’humanistgrekiska’ i Storsverige undersöks. Projektdeltagarna samarbetar om materialsamling och bidrar till den fritt tillgängliga internet-databasen över humanistgrekiska texter från Storsverige som ska upprättas.
Projektdeltagarna kommer från Sverige, Finland och Estland och är verksamma vid universiteten i Lund, Helsingfors och Tartu. Detta är en god konstellation för en undersökning av stormaktsstidens humanistgrekiska tradition i Storsverige.

Helleno-Nordica kommer att tillgängliggöra tidigare okänt källmaterial samt att tillföra nya perspektiv till förståelsen av det historiska Greklands och dess språks betydelse för utvecklingen av Europas, särskilt Storsveriges, kulturhistoria. Resultaten kommer att vara betydelsefulla för idé- och lärdoms-, universitets-, utbildnings- och kyrkohistoria, men framförallt för antikstudiet i vardande. Vi undersöker nätverk av kulturella, politiska och ekonomiska relationer som hålls samman av en enande föreställning om att återuppliva och rena det antika språket och att återanvända dess kultur. Vår ambition är att visa att bruket av humanistgrekiska var betydelsefull för utvecklingen av enhetliga strategier för vetenskap och utbildning i den tidigmoderna östersjöregionen. De gemensamma rötterna är fortfarande betydelsefulla trots ländernas skilda erfarenheter under 18- och 1900-talen.