Interreligiösa relationer och makt

Tidiga studier i historia vid Ain Sham university och Institute of Coptic Studies i Kairo fick mig intresserad av politiska, religiösa och sociala frågor. I Sverige fördjupade jag ett intresse för freds och sociala utvecklingsfrågor genom religionsstudier och islamstudier vid universitetet i Lund. Jag var här ansvarig för två konferenser i Egypten, 2002 och 2004, över temat dialog mellan kristna, sekulära och muslimska institutioner. Vägar att uppnå konstruktiva relationer mellan islamiska, kristna och sekulära organisationer kan ses som inte minst betydelsefullt i dag i en värld fylld av konflikter och krig, och vilka ofta tillskrivs en religiös och sekteristisk karaktär. I sin studie ”Orientalism”, (1978), beskriver Edward Said araber (muslimer) som en mytisk och stereotypisk konstruktion som skapats utifrån en europeisk politisk och ekonomisk dominans i Mellanöstern och Asien. Samuel P Huntington anser i ”The Clash of Civilizations”, (1997), att den islamiska civilisationen står i konflikt med den demokratiska, västerländska civilisationen. Dessa båda synsätt påverkar i dag gradvis politiska och akademiska åsikter om interreligiösa relationer. Islamiska organisationer å sin sida klagar över de kristnas och de sekuläras misstro mot deras framförda önskan om dialog och en integration i europeiska samhällen. Samtidigt hävdas att muslimers uppfattning om dialog starkt är präglad av islamiska urkunder och erfarenheter från samhällen där Islam är majoritetsreligion och där politik och religion inte har några skiljelinjer. Kristna kyrkor och samfund och svenska politiska partier har däremot utvecklat under historians gång tydliga skiljelinjer mellan religion och politik framförallt i Sverige. Min forskning är inriktad på muslimska organisationer i Sverige och deras relationer till ”de andra”, d.v.s. olika politiska (sekulära) och religiösa organisationer. Sveriges Muslimska Råd, SMR, ingår i dag i Sveriges interreligiösa råd tillsammans med företrädare för andra religioner. SMR utgör en samlingsorganisation för flera andra muslimska paraplyorganisationer. 1994 inledde företrädare för SMR överläggningar om partnerskap med den kristna broderskapsrörelsen, en sidoorganisation i det socialdemokratiska partiet, i dag Tro & Solidaritet. Samarbetet gick i stöpet 2006. Ett nytt försök att uppnå en samarbetsdialog mellan anslutna muslimer som tillhör SMR och den kristna broderskapsrörelsen, det socialdemokratiska partiet, misslyckades igen 2013. Min forskning fokuserar på att ge svar på frågan varför dessa försök till dialog inte nådde fram, vilka huvudaktörer som deltog i dialogen, vilka relationer de olika dialogpartnerna har, vilka kontakter som togs och vilka ideologiska hållningar och konflikter som fanns.