"Lärare och förändring", finansiär: Arbetslivsinstitutet Syd.

Ett mycket vanligt påstående i skolforskningslitteraturen, närmast ett axiom,
är att skolan är en synnerligen trög institution som framgångsrikt motstår
förändring. Som illustration kan vi låna några rader från en aktuell forskningsöversikt: "Den vanliga skolkulturen tycks vara en kultur som utmärks av individualism, där vuxna har lite samarbete med varandra och där undervisningsarbetet bedrivs i traditionella former som varit stabila under lång tid (Ekholm et al. Forskning om rektor. Skolverket 2000, s.156). I en rapport från Skolverket (Utan fullständiga betyg 2001) om elever utan fullständiga betyg – där det helt enkelt hänvisas till skolkulturer vilka ”ofta går på kollisionskurs mot
uppdraget i läroplaner och kursplaner” – förvandlas påståendet om en stabil och oföränderlig skolkultur till en närmast allmän förklaringsfaktor när det gäller att förstå varför skolan inte fullt ut lyckas med sitt uppdrag.
Man kan emellertid också ibland möta den närmast motsatta bilden av skolan, exempelvis i betänkandet Skollag för kvalitet och likvärdighet (SOU 2002:121), där det sägs att skolan under de senaste decennierna genomgått betydande förändringar.
Ett syfte med projektet är att konfrontera dessa bilder, i synnerhet
den om skolans tröghet, med föreställningar om förändring på skolans ”verkstadsgolv”, vilka vi närmat oss i en undersökning hösten 2002 bestående av sju gruppintervjuer (44 personer) sammansatta av lärare, förskollärare, barnskötare, specialpedagoger, fritidspedagoger och studie- och yrkesvägledare inom barn- och utbildningsförvaltningen i Landskrona. Ett annat syfte är att problematisera och försöka förstå dessa olika, ibland närmast motsatta, och samtidigt existerande föreställningar om skolans tröghet och förändring.