Organizing innovation: learning from pilots and testlabs

Against the backdrop of technological advances, the growth of the platform economy and the need for more sustainable transport, extensive investments are currently being made to encourage the development of new so-called "smart" passenger transport. In practice, this includes both innovations within the framework of existing public transport as well as in related areas such as new forms of shared or combined mobility solutions. In the last decade, partly new ways of organizing innovation work have emerged, including publicly funded pilots, test beds and innovation platforms. These are often located in municipalities, but are generally based in collaboration. What role does the organization play in the innovation work? What kind of knowledge is generated? And how can this knowledge be disseminated? In the project, we compare three different ways of organizing innovation work in public transport: (i) within the framework of public transport's own organizations, (ii) inter-organizational collaboration in test beds or innovation platforms, and (iii) pilots operated outside public transport organizations, for example at a municipal traffic administration. The purpose is to analyze and evaluate the potential of the organizational form to generate learning, and to strengthen processes of both organizational learning and dissemination of knowledge. The project is a Nordic comparison.

Mot bakgrund av såväl teknologiska framsteg, plattformekonomins framväxt och behovet av mer hållbara transporter, görs idag omfattande investeringar för att uppmuntra utvecklingen av nya så kallade “smarta” och hållbara persontransporter. I praktiken inkluderar det här såväl innovationer inom ramen för såväl befintlig kollektivtrafik, som inom relaterade områden som till exempel nya former av delade eller kombinerade mobilitetslösningar. Under det senaste decenniet har delvis nya sätt att organisera innovationsarbetet vuxit fram, inklusive offentligt delfinansierade piloter, testbäddar och innovationsplattformar. Dessa är ofta lokaliserade i svenska kommuner, men är i grunden samverkansbaserade. Vilken roll spelar organiseringen för innovationsarbetet? Vilken typ av kunskap är det som genereras i de här testbäddarna och piloterna? Och hur kan den här kunskapen spridas? I projektet jämför vi tre olika sätt att organisera innovationsarbete inom kollektivtrafiken: (i) inom ramen för kollektivtrafikens egna organisationer, (ii) inter-organisatorisk samverkan i testbäddar eller innovationsplattformar, och (iii) piloter som drivs utanför kollektivtrafikens organisationer, exempelvis på en kommunal trafikförvaltning. Syftet är att analysera organisationsformen, och dess potential att generera lärande, samt att stärka processer av både organisatoriskt lärande och kunskapsspridning. Projektet är en nordisk jämförelse mellan Sverige, Norge och Danmark.