Risk and vulnerability assessments in a changing risk society – balancing anticipatory planning with adaptive capacity

The Covid-19 situation has questioned the ability of societies to handle contagious diseases. Although much crisis preparedness work will now address pandemics, a resilient society must consider a wide range of potential
threats. An anticipatory approach is commonly adopted in preparing for crises, where potential events are analysed, and plans for how to respond to them are developed. Swedish crisis management heavily relies on this
approach, e.g. through the performance of Risk and Vulnerability Assessments (RVAs). However, previous research has pointed out the fallacy of relying overly on anticipation, arguing that adaptive behaviour often is
needed to manage (or avoid) incidents. Since adaptations that lead to successful outcomes often go unnoticed, there is limited knowledge about what factors that enable adaptive behaviour. In this project, we intend to use the
Covid-19 situation to study the role of adaptations in handling the pandemic. More specifically, we aim to explore crisis management activities that were not part of pre-established planning and what conditions that enabled or
hampered adaptation. We also aim to explore how traditional anticipatory approaches can be combined with approaches that aim to increase adaptive capacity. The study will be concentrated to the Malmö area, where we
currently are involved in collaborative work concerning the development of RVA-processes, but our ambition is to draw conclusions that are more broadly applicable.

Covid-19-pandemin har haft enorma konsekvenser och tvingat oss att ställa frågor kring hur samhället bäst förbereder sig för att hantera kriser av detta slag. Sveriges krisberedskap bygger i stor utsträckning på idén om
att på förhand försöka identifiera vilka händelser som kan inträffa och vidta åtgärder för att – så långt det är möjligt – undvika eller på bästa sätt hantera dem. Ett viktigt verktyg för detta arbete är de så kallade risk- och
sårbarhetsanalyser som bland annat genomförs av kommuner, landsting, länsstyrelser och vissa myndigheter. Utifrån risk- och sårbarhetsanalyserna tas sedan olika beredskapsplaner fram. Dessa planer kan beskriva hur
olika aktörer bör agera vid en händelse, hur man ska organisera sig, vilka reservlösningar som ska användas och liknande.

Tidigare forskning har dock visat att det finns en risk i att förlita sig alltför mycket på arbetet med risk- och sårbarhetsanalyser och de planer detta arbete mynnar ut i. Denna forskning har betonat att eftersom varje
situation är unik så kommer det aldrig att vara möjligt att följa de planer och förberedelser som tagits fram till punkt och pricka – faktum är att det ibland kan innebära problem att följa planerna. Varje framtida kris eller
olyckshändelse kräver ett visst mått av anpassning, och det är ofta tack vare denna situationsspecifika anpassning som kriser hanteras framgångsrikt. Ett problem är dock att situationsanpassningar som leder till
lyckade utfall sällan uppmärksammas – det gör däremot de som leder till negativa utfall. Begränsad uppmärksamhet har därför riktats åt denna typ av anpassningar, vilket gör att kunskapen är bristfällig när det
gäller hur anpassningar bidrar till att hantera kriser och hur man kan bli bättre på att skapa de förutsättningar som möjliggör lyckade anpassningar.

I detta forskningsprojekt kommer hanteringen av C ovid-19-pandemin i Malmöregionen att undersökas. Projektet kommer att lägga särskild vikt vid att undersöka om, och på vilket sätt, det går att kombinera
krisberedskapsarbete som bygger på förberedelser och planering, såsom risk- och sårbarhetsanalyser, och samtidigt ta tillvara fördelarna kopplat till människors förmåga att anpassa sig till den specifika situationen som
uppstår vid en kris. Båda dessa sätt att bygga ett motståndskraftigt samhälle har sina fördelar men också sina nackdelar, vilket är just anledningen till att försöka hitta en balans mellan de två.

Projektet består av tre huvudsakliga delar. I den första delen kommer vi att undersöka vilken planering som fanns på plats i Malmö för att hantera pandemier innan C ovid-19 bröt ut. I den andra delen kommer vi att
undersöka vilka anpassningar som gjordes under pandemin, d.v.s. vilka åtgärder och handlingar som inte funnits med i förberedelser eller planering, samt vad som möjliggjorde anpassningarna. I den tredje delen kommer vi att
ge förslag på hur krisberedskapen kan utvecklas genom att kombinera traditionella risk- och sårbarhetsanalyser med ett arbete som främjar och tillvaratar fördelarna med situationsspecifik anpassning.
Projektets målgrupper är i första hand personer som arbetar med krisberedskap och som har ett intresse av att komplettera risk- och sårbarhetsanalyser med ökad förmåga till anpassning för att hantera framtida kriser. Dessa
målgrupper arbetar exempelvis som säkerhets- och beredskapssamordnare på kommuner, regioner och myndigheter. Vi tror även att det kan finnas ett stort intresse för forskningens resultat i den privata sektorn,
framför allt i säkerhetskritiska verksamheter. Inte minst med tanke på att C ovid-19 påverkat en mängd sektorer och både privata samt offentliga verksamheter.

Sedan tidigare har vi lång erfarenhet av forskning som bedrivs i nära samarbete med praktiker. Under en fyraårsperiod har vi samarbetat med Malmö stad för att utveckla deras metod för risk- och sårbarhetsanalys.
Detta arbete har dels gett oss god kunskap om hur dessa analyser genomförs samt vilka utmaningar och brister som kan förekomma, dels lärdomar om hur forskning och praktik kan kombineras för att både ge bidrag till
forskningssamhället och samtidigt medverka till att lösa praktiska problem. Dessa erfarenheter tror vi kommer att vara värdefulla för att genomföra projektet, och vårt redan etablerade nätverk kommer möjliggöra en kort
uppstartssträcka för projektet. Även om vår studie inriktas på Malmö så tror vi att våra resultat och slutsatser kommer att vara intressanta även för många andra aktörer.