Roman women on trial. Female resistance in ancient Rome

Att studera politiskt motstånd i förfluten tid är svårt eftersom skildringar av det sällan har tillåtits att existera. Ännu svårare är det att studera motståndshandlingar begångna för 2000 år sedan i antikens Rom och som dessutom utfördes av kvinnor. Det tas ofta för givet att kvinnor sällan eller aldrig befann sig en position att överhuvudtaget kunna protestera, eller att deras eventuella handlingar i bästa fall har ignorerats av de källor som faktiskt har bevarats.

Syftet med projekt är att undersöka det, trots allt rikliga, material som finns gällande romerska rättegångar i allmänhet och kvinnor som tilltalade i synnerhet för att nå kunskap om deras motståndhandlingar. Projektet inbegriper både republik och kejsartid. Ett sådant långtidsperspektiv innebär en möjlighet att studera hur politiska förändringar avspeglas i domstolarnas verksamhet. Mellanrepublikansk tid (från cirka 264 f.Kr.) utgör en naturlig startpunkt eftersom det från den här tiden som de första mer tillförlitliga källorna stammar. År 149 f.Kr. får instiftandet av Lex Calpurnia till följd att en stående domstol för kriminalbrott etableras i Rom, en så kallad quaestio perpetua. Ungefär 5 % av rättegångarna från 149 f.Kr. till 50 f.Kr. involverar kvinnor. Under kejsartid omnämns kvinnliga svaranden överraskande ofta i de litterära källorna och runt 20 % av de tilltalade är kvinnor. Majoriteten av dem stod anklagade för maiestas, ett brott i tiden. Under senrepublikansk tid kriminaliserades handlingar utförda av medlemmar ur Roms över samhällsskikt som ansågs kunna hota statens ställning och de så kallade leges maiestatis instiftades. När republiken övergick i kejsardöme, och makten koncentrerades till i huvudsak en familj, kom också betydligt fler handlingar att omfattas av maiestas, inklusive ärekränkning, att lägga kejsarens horoskop, äktenskapsbrott som involverade kvinnliga medlemmar ur kejsarfamiljen samt olika typer av konspirerande. Under hundra- och tvåhundratalen e.Kr. kom rikets stabilitet och välstånd att kopplas allt närmre samman med kejsarkulten och dess ritualer, vilket i sin tur ledde till förföljelser av kristna, judar och manikéer. Inom ramen för projektet studerar jag följaktligen även martyrberättelser om kvinnor som på religiösa grunder anklagades för maiestas.

Projektet öppnar upp för flera olika infallsvinklar. Förutom att undersöka vilka uttryck som kvinnligt motstånd kunde ta kommer jag att utforska performativa och känslomässiga aspekter av kvinnors roll som svarande. Exil är ett annat tema, tillsammans med självmord utförda i samband med rättegång, som en sista, kraftfull protest. Under 2000-talet har ‘The Spatial Turn’ inneburit ett fokus på hur själva stadsrummet och rörelser i det utgjorde en viktig del av romersk kultur. Forum Romanum anses ofta vara en manligt kodad plats från vilken kvinnor var, åtminstone ideologiskt, utestängda. Men Forum är också den plats på vilken senatsrättegångarna hölls, och jag kommer därmed att använda kvinnor som ställs inför rätta som utgångspunkt för en diskussion av hur Forum, vid olika tidpunkter och på olika platser, kunde definieras och upplevas av inte bara men, utan också kvinnor. Andra aspekter som studien öppnar för är diskussioner av vilka politiska positioner som var tillgängliga för kvinnor utanför kejsarfamiljen. Brott såsom äktenskapsbrott som involverade kvinnor ur senatsståndet eller politiska skandaler av annan art tycks ofta ha fångats senatens intresse och kunde även innebära att kvinnor ur lägre samhällsskikt fick stå till svars framför dem, och därmed också skymta till i våra bevarade källor. Deras närvaro i domstolar väcker också frågor om romerska kvinnors retoriska bildning och färdigheter.