Scale-dependence of mitigation of pollinator loss

Pollinering av insekter, framförallt av bin, är viktig för skörden av många grödor. Det har nyligen visats att vilda bin är betydligt viktigare för pollinering av grödor än vad man tidigare trott och dessutom utgör en försäkring om tambin skulle minska. Åtskilliga studier har dock visat att mångfalden av vilda bin har minskat i norra Europa, liksom att den intensifiering som jordbruket genomgått och genomgår påverkar vilda bin negativt. För att motverka förlusten av vilda bin i jordbrukslandskapet har det därför föreslagits att man med olika åtgärder bör förbättra livsvillkoren för vilda bin i jordbrukslandskapet. En viktig åtgärd är att slå vakt om naturmiljöer som naturbetesmarker, eftersom de bidrar med både boplatser och födoresurser. Men i intensivt odlade landskap finns ofta inte denna möjlighet, eftersom de flesta naturbetesmarker redan är försvunna. Istället har det förslagits att man kan skapa resurser till vilda bin genom att odla blomremsor. Trots att åtgärden ofta föreslås, och på många ställen genomförts, saknas det fortfarande grundläggande bevis för att den påverkar populationer av bin positivt. Dessutom saknas grundläggande ekologisk kunskap om hur bin utnyttjar lanskapet, som skulle öka möjligheterna att implementera åtgärder på ett kostnadseffektivt sätt inom och mellan landskap. I det här projektet skapar vi genom en rad studier förståelse för hur vilda bin utnyttjar landskapet i relation till den rumsliga fördelningen av boplatser och födoresurser. Bin samlar föda till en central plats - för humlor till en koloni och för solitära bin till ett bo där de lägger sina ägg. Detta gör att bin är rumsligt begränsade i hur de kan utnyttja landskap, men denna begränsning varierar mellan olika arter. Detta kan vara en av förklaringarna till att vissa humlearter, de med rumsligt mer begränsat födosök, inte klarar av att upprätthålla stora populationer i intensivt odlade storskaliga jordbrukslandskap där födoresurserna ofta är rumsligt koncentrerade. När en åtgärd som blomremsor införs, är det därför viktigt att förstå på vilka rumsliga skalor den kan påverka pollinatörer av olika arter och om denna påverkan är olika i olika typer av landskap. Dessutom är det viktigt att förstå om gynnandet av vissa arter, t.ex. arter som kan hitta blomremsor över stora skalor, kan påverkas positivt på bekostnad av arter som är mindre rörliga i landskapet. Om så är fallet kan mer utspridda åtgärder istället vara att föredra. Vi undersöker hur humlors utnyttjande av blomresurser påverkas av landskapsskillnader i tid och rum. Vi analyserar pollen som vi samlat in från humlor på museer och jämför detta med pollen på nyligen insamlade humlor för olika arter och ser om det finns ett samband mellan humlors ekologiska karaktärer (t.ex. rörlighet) och deras förmåga att anpassa sitt födoval, liksom om humlor med vissa födoval drabbats mer av landskapsförändringar genom att jämföra resultaten med humleinventeringar vi genomfört. Vi undersöker om humlearter har olika förmåga att anpassa sitt födosök i rummet till landskapsförändringar, genom att jämföra på vilka avstånd de söker sin föda från boet i olika typer av jordbrukslandskap, från småskaliga till storskaliga. Vi använder molekylära metoder för att bestämma om humlor som infångats på olika ställen är systrar och därmed kommer från samma bo. Detta ger oss indirekt födosöksavstånd som vi sedan kan jämföra mellan arter och landskap. Vi undersöker experimentellt på vilket avstånd som blomremsor påverkar kolonitillväxt hos en humla och äggläggning hos ett solitärt bi. På det sättet kan vi undersöka om blomremsor inte bara attraherar bin, utan också har en positiv populationseffekt? och på vilket avstånd från blomremsan denna påverkar bina. Försöket ger oss dessutom möjlighet att jämföra denna effekt mellan olika typer av jordbrukslandskap.