Självskadebeteende, emotionsreglering och interpersonella relationer hos tonåringar

Mycket tyder på att självskadebeteende (som t ex att avsiktligt skära, bränna, eller på andra sätt misshandla sig själv fysiskt) är ett ökande problem bland ungdomar. Projektets syfte är att ge ökade kunskaper om förekomsten och utvecklingen av upprepat självskadebeteende, samt om hur det kan förebyggas och behandlas. Utifrån tidigare forskning är det rimligt att anta att upprepat självskadebeteende (1) ofta fungerar som en form av emotionell reglering som används i avsaknad av mer funktionella former av emotionell reglering, vilka (2) inte utvecklats på grund av en avsaknad av förtroliga relationer till signifikanta personer där en bearbetning av emotionella erfarenheter kan ske. Även om relativt många ungdomar vid något tillfälle experimenterar med sådana beteenden, kan man anta att de inte får några mer långtgående negativa effekter hos ungdomar som har tillgång till andra mer funktionella former av emotionsreglering och tillräckligt goda interpersonella relationer. Ett syfte är att undersöka denna hypotes med hjälp av en longitudinell design med samtliga 14-15-åringar i en eller flera sydsvenska kommuner. Samtidigt undersöks med en randomiserad experimentell design effekterna av en emotionellt validerande intervju. Projektet har stor samhällelig relevans eftersom självskadebeteende är ett växande problem och kan vara inledning till en destruktiv psykisk utveckling som försvårar individens förmåga att fungera i samhället. En ökad förståelse av problemets utveckling, samt utvecklingen av metoder för tidig upptäckt, förebyggande insatser och behandling, är viktig både för de drabbade individerna och för samhället i stort.