The use of electrocardiography-based estimation of heart age to improve blood pressure in primary care

Hypertension is a significant, yet reversible, contributor to cardiovascular disease and the leading cause of global mortality. Lowering blood pressure leads to substantial improvements in health outcomes, but many individuals do not adhere to their prescribed treatment.

Non-adherence to prescribed medications or lifestyle recommendations may result from a disparity between perceived and actual cardiovascular risk. An effective way to convey cardiovascular risk to a patient is by illustrating it as a "heart age gap," which represents the difference between the patient's chronologically determined age and their heart age determined by ECG measurements.

Heart age can be determined through risk factor assessments or by analyzing electrocardiographic changes. Expressing cardiovascular risk as an overly aged heart may be more comprehensible for both patients and physicians than providing actual blood pressure levels or risk scores in terms of event probabilities per year.

We have introduced a method for estimating a patient's heart age based on ECG changes. In healthy individuals, there was typically no difference between their heart age and chronological age. However, individuals with risk factors or established cardiovascular disease had heart ages that were 7 and 14 years older than their chronological age, respectively. Furthermore, an increased heart age gap was linked to a higher incidence of hypertension, ischemic heart disease, heart failure, diabetes, and an elevated risk of death or hospitalization due to heart failure.

It remains uncertain whether incorporating heart age assessments into clinical care can enhance health outcomes. To investigate this, a study will be conducted where patients, in addition to receiving standard care, will be randomly assigned to receive information about their heart age or not. Before initiating a large-scale randomized controlled trial (RCT), a pilot study will be conducted to assess the feasibility of such an intervention.

Hjärtkärlsjukdom pågår inledningsvis utan symptom, vilket gör att sjukdomen vanligen upptäcks sent och ofta efter att exempelvis en hjärtinfarkt redan inträffat. Många av riskfaktorerna för hjärtkärlsjukdom är livsstilsrelaterade och därmed påverkbara. För att uppnå en förändring i riskprofilen måste individen informeras om och förstå risken för att vara motiverad att förändra exempelvis kost och/eller sin fysiska aktivitet. Ett sätt att kommunicera risk till patienten är att presentera risken som en "hjärtålder", dvs hur gammalt patientens hjärta är. Detta kan sedan ställas i relation till individens kronologiska ålder. Att uttrycka risk på det här viset är enkelt för patienten att förstå och lätt för sjukvårdspersonalen att förmedla. Om patienten är 50 år, men hjärtat 60 år kan individen förhoppningsvis motiveras att vidta livsstilsförändringar för att sänka sin hjärtålder. Eftersom EKG förändras både av ökad ålder och av hjärtkärlsjukdom kan det med fördel användas för att beräkna hjärtats ”ålder”. Vi har tagit fram en metod för beräkning av hjärtats ålder med hjälp av avancerad analys av EKG. För friska individer finns ingen skillnad mellan individens verkliga ålder och hjärtåldern, men med ökad grad av hjärtkärlsjukdom stiger hjärtåldern och är högre än den verkliga åldern.
Vi kommer att genomföra en randomiserad kontrollerad studie med patienter med högt blodtryck, i vilken hälften av patienterna blir informerade om sin EKG-baserade hjärtålder, och hälften får vanlig vård. Vår hypotes är att kännedom om sin hjärtålder kan vara ett starkt motiv för att göra hälsosamma val och att vara följsam till given blodtrycksbehandling. Vi kommer att studera effekten av denna intervention på blodtryck, blodfetter, levnadsvanor, och livskvalité. Studiens genomförbarhet kommer att undersökas inledningsvis i en mindre pilotstudie.