Utvecklingsprojektet ”Group-tutoring of essays” som erhöll anslag från Rådet för högskoleutbildning,1999-2001.

Under 1990-talets mitt påbörjade närmare 200 studenter årligen uppsatsskrivande på kandidat- och magisternivå i sociologi. Genomströmningshastigheten var mycket låg och knappt 10 % av studenterna slutförde uppsatsarbetet inom föreskriven tid, dvs. en halv termin vad gäller kandidatuppsatser och en termin för magisteruppsatser. Från och med 1998 infördes antagningsbegränsningar och maximalt 80 studenter per år antogs till kandidatnivån. På magisternivå förblev inträdet fritt.
Av en undersökning av uppsatsarbetets organisation vid 17 grundutbildningar inom den samhällsvetenskapliga fakulteten vid Lunds universitet i mitten av 1990-talet, framgick att uppsatsarbetets organisation varierade längs en skala vars ändpunkter analytiskt kallades ”frihet” respektive ”omhändertagande”. Två närmast typiska representanter för dessa motsatser utgjordes av Sociologiska institutionen respektive en annan institution. Sociologerna organiserade uppsatsarbetet på ett frihetligt sätt, medan den andra institutionens organisation var inriktad på omhändertagande. Uppfattningen att uppsatsskrivandet skulle ske enskilt och i fullständig frihet från alla begränsningar var grundmurad vid den sociologiska institutionen.
Vårterminen 1998 gjordes en uppföljningsstudie av studenter som inte blivit färdiga med sina uppsatser inom föreskriven tid. 258 studenter ombads besvara ett frågeformulär och bland de 115 svarande framhöll många att ett viktigt skäl till att uppsatsen inte blev färdig var ensamheten/isoleringen. Någon skrev helt enkelt att ”uppsatsarbete är rena isoleringsstraffet”. Flera studenter framhöll att de hade behov av en stödjande grupp i sitt uppsatsarbete.
Slutsatserna som drogs av de båda ovan nämnda studierna var att en frihetligt-individualistisk kultur i hög grad satte sin prägel på uppsatsarbetet i sociologi. Konkret tog den sig uttryck i att uppsatsarbetet organiserades med utgångspunkt i de olika val som studenten och handledaren träffar. Uppföljningsstudien visade emellertid också att studenterna ville ha betydligt mera stöd och mindre ensamarbete i sitt uppsatsarbete än vad som var fallet.
Ett flertal försök hade som framgått gjorts för att ändra dessa förhållanden. Resultaten hade varit goda men tyvärr endast bestått så länge de entusiastiska initiativtagarna själva varit inblandade – för att sedan återgå till ”normalsituationen”: höga vetenskapliga ambitioner och låg genomströmningshastighet; stor individuell frihet för uppsatsskrivande student och utbredd ensamhet utan stöd.
Utvecklingsprojektet "Group-tutoring of essays/Grupphandledning av studentuppsatser" utvecklades mot denna bakgrund och finansierades av "Rådet för grundläggande högskoleutbildning" under perioden 1999-2001. Projektets mål var att utveckla former för grupphandledning av studentuppsatser på kandidat- och magisternivå. Projektet skulle bidra till att ändra den kultur som präglade uppsatsskrivandet genom att införa grupphandledning för studenterna och samtidigt ”coacha” och därigenom successivt utbilda handledarna för denna uppgift. Handledarnas görande och lärande skulle således integreras och ansatsen fick därmed prägel av ”learning by doing” och ”action learning”. Grupphandledningen antogs öka genomströmningshastigheten samtidigt som uppsatserna skulle hålla rimlig vetenskaplig kvalitet. Grupphandledningen skulle vidare förbättra omhändertagandet av de studenter som skriver uppsats samtidigt som friheten vad gäller t.ex. ämnesval och arbetssätt skulle säkras.
Projektet syftade till att utveckla ett sätt att handleda som medger individuella uppsatsprojekt med allt det positiva det innebär av individuella, motiverande val och som samtidigt utgör ett socialt nätverk där studenterna kan erhålla socialt stöd och gemensam handledning. Samtidigt prövades huruvida denna nya organisation av handledningen kunde förkorta studietiden för de uppsatsskrivande studenterna, utan att det gjordes avkall på rimliga vetenskapliga kvalitetskrav.
Konkret lades projektet upp så här:
1. Grupphandledning: Handledare valdes ut av grundutbildningens studierektor. Samtidigt avskaffades studenternas möjlighet att välja handledare. Grupper om 5-7 studenter sattes samman och tilldelades en handledare. Handledarersättningen sänktes från 24 till 18 arbetstimmar per uppsats (för 10-veckorsuppsats) och rekommendationer om hur handledningsresursen skulle användas distribuerades till och diskuterades med handledarna;
2. Coaching och handledarutbildning: En coach, dvs. en handledare som handleder handledarna, utsågs och regelbundna möten mellan grupphandledare och coach schemalades för hela terminen. Mötena var orienterade mot de problem som handledarna upplevde i sina handledningsgrupper och blev till ett slags handledarutbildning. Handledarna ersattes motsvarande 18 arbetstimmar under en termin för deltagandet i coachingen;
3. Utvärdering: En särskild utvärderare utsågs och följde projektet från början till slut. Utvärderaren deltog vid de möten som coachen organiserade och utvärderade grupphandledningen successivt genom intervjuer och enkäter med studenter och handledare. Uppföljningsstudier baserade på studiestatistik genomfördes också av utvärderaren. Syftet med utvärderingen var att belysa hur förhållandet mellan genomströmning och vetenskaplig kvalitet respektive individ och grupp påverkas av grupphandledningen.
Utvecklingsprojektet förbereddes höstterminen 1999 genom att ett antal handledare fick möjlighet att handleda studenter i grupp. Den obligatoriska grupphandledningen med stöd av coach startade vårterminen 2000 och fortsatte höstterminen 2001. Projektet utvärderades fortlöpande under de två sistnämnda terminerna. Grupphandledning med coaching permanentades från och med vårterminen 2001 och drevs därefter utan särskilda projektmedel.
Projektets resultat har presenterats i en rapport och en bok (se nedan). Projektet överfördes till och vidareutvecklades inom lärarutbildningen vid Högskolan i Halmstad fr.o.m. höstterminen 2005 och resultat har rapporterats i två antologibidrag, en rapport och ett konferenspaper (se nedan).