Where does human cooperation come from? The evolutionary origins of the ability to infer shared goals and motivations

Humans have an irresistible inclination to coordinate actions with others, leading to species-unique forms of cooperation. According to current theories, this is underpinned by shared intentionality, i.e. a motivation to share psychological states, which in turn enables individuals to act jointly in the mutually aware pursuit of shared goals. This ability is hypothesised to have evolved as late as 400 000 year ago, as our ancestors increasingly based foraging on joint coordinated action. Both shared intentionality and joint coordinated action are theorised to be absent in other species, including our closest genetic relatives, the great apes. Yet, recent empirical findings (including our own) point to the contrary. In this project, we build on such preliminary evidence, and examine aspects of shared intentionality that we hypothesise to be manifested by the great apes. We will focus on the apes’ ability to infer shared goals and motivations when observing individuals engaged in joint coordinated action or for achieving a common goal. We will also examine the evolutionary origins of two purportedly human-specific mechanisms of shared intentionality - action coordination and commitment signals. The data generated by the project will allow us to identify ancestral traits of shared intentionality (i.e. shared with the apes), and propose an alternative evolutionary theory of human cooperation.

Människan har en närmast automatisk drift att koordinera sina aktiviteter, handlingar och inre tillstånd med andra i sin omgivning. Detta leder, bland annat, till en samarbetsförmåga som tycks unik för vår art. Att vara beroende av en koordinerad grupp är långt ifrån unikt i djurvärlden, men människan kan också arbeta mot gemensamma mål som ofta bara finns i en idévärld. Aktuella teorier gör gällandeatt den unikt mänskliga samarbetsförmågan är möjlig tack vare en förmåga att dela uppsåt, eller intentioner, med andra individer. Du och jag vill samma sak, och vi vet att vi delar denna vilja. Denna motivation att dela psykologiska tillstånd med andra, och medvetenheten om att vi har en gemensam strävan, gör det möjligt för oss att arbeta tillsammans mot gemensamma mål. Enligt en tongivande teori har denna förmåga utvecklats så sent som för 400 000 år sedan, då våra förfäder i allt större utsträckning behövde samarbeta för att skaffa föda på nya sätt. Det är också en tidsperiod där det är möjligt att stipulera någon typ av symbolspråk, vilket gör kommunikationen om mer abstrakta idéer möjlig. Man anser därför att både delade intentioner, och handlingar som är medvetet koordinerade, ej går att återfinna hos andra arter. Detta gäller också våra genetiskt sett närmaste släktingar, människoaporna. Dock pekar vissa forskningsresultat, inklusive våra egna, på motsatsen. Till exempel är det visat att schimpanser och människor kan dela uppsåtet att hålla igång imitationslekar. Reglerna för en sådan lek kan antas bygga på att båda parter känner till att det är just en lek – en lekfull intention - man är involverad i. I detta projekt bygger vi vidare på sådana resultat och testar tecken på förståelse av delade intentioner hos schimpanser och sumatraorangutanger – två arter som kan placera denna påstått unikt mänskliga förmåga hos de gemensamma förfäderna för c:a 7, respektive 15, miljoner år sedan, när djurgrupperna skilde sig från den gren som utvecklades till människor.