Ämnesspråk i skolämnet Idrott och hälsa: En analys av begrepp och begreppsrelationer

Flera idrottsforskare understryker språkets roll i undervisning i skolämnet Idrott
och hälsa (Larsson & Karlefors, 2015; Nyberg & Larsson, 2014; Schenker et al.,
2019), och ämnesspråket har påståtts vara svagt inte minst i de delar som hör
samman med hälsa (Redelius et al., 2009; Schenker, 2018). I denna artikel presenteras resultaten av en pilotstudie av ämnesspråket i skolämnet Idrott och hälsa som det framställs i fyra läromedel. Vi har genomfört en semantisk analys (Holm, 2018; Saeed, 2014; Zimmermann & Sternefeld, 2013) av centrala begrepp i läromedlen och kompletterat denna med en terminologisk analys (Nuopponen & Pilke, 2016) för att identifiera såväl semantiska nätverk som begreppshierarkier som hör samman med idrott- respektive hälsa-delen av ämnet. Resultaten av vår undersökning visar att ämnesspråket i ämnet generellt är svagt men framför allt att det är svagare för hälsa-delen än idrott-delen; de begrepp som hör samman med idrott är mer specifika, konkreta och grafiskt längre än de som hör samman med hälsa och hör tydligare samman med varandra i semantiska nätverk. Därtill är de begrepp som hör samman med idrott i större utsträckning underbegrepp (hyponymer), medan de begrepp som hör samman med hälsa i större utsträckning är överbegrepp (hyperonymer). Resultatet är viktigt eftersom bristen på ett för ämnet gemensamt och starkt ämnesspråk dels gör bedömningen av elevernas prestationer i Idrott och hälsa osäker och subjektiv, dels ger upphov till stor variation i innehållet i ämnet. Resultaten kan utgöra en vetenskaplig grund för diskussioner om konsekvenser och didaktiska implikationer av förekomst och användning av ämnesspråk eller icke-ämnesspråk i ämnet.