Abstract
Allt sedan kommissionens gryningsräd mot AstraZeneca år 2000 har jag följt behandlingen av bolagets numera fastslagna marknadsmissbruk. Det genomgående temat har varit om myndigheterna gett AstraZenecas invändningar en rimlig behandling. Har den relevanta marknaden avgränsats på ett korrekt sätt när AZ:s dominerande ställning fastställts? Är undanhållandet av information i ett patentmål och återkallandet av marknadsföringstillstånd för läkemedel konkurrensrätts¬missbruk och inte snarare aktiviteter som ska bedömas enligt immaterialrättsliga regler eller läkemedelsrätten.
Den fråga jag ställer mig i denna slutsummerande artikel är om AstraZenecas argumentering har blivit föremål för en rättvis behandling. Är förfarandet i kommissionen korrekt och tillgodoser det i alla delar de rättssäkerhetskrav som kan ställas? Gör domstolarna en full eller begränsad bedömning av kommissionens beslut? I vilken mån förlitar sig domstolarna på kommissionens bedömning utan att pröva dem? Leder förfarandet till ett rimligt slutresultat?
Den fråga jag ställer mig i denna slutsummerande artikel är om AstraZenecas argumentering har blivit föremål för en rättvis behandling. Är förfarandet i kommissionen korrekt och tillgodoser det i alla delar de rättssäkerhetskrav som kan ställas? Gör domstolarna en full eller begränsad bedömning av kommissionens beslut? I vilken mån förlitar sig domstolarna på kommissionens bedömning utan att pröva dem? Leder förfarandet till ett rimligt slutresultat?
Original language | Swedish |
---|---|
Journal | Europarättslig tidskrift |
Issue number | 4 |
Publication status | Published - 2013 |
Subject classification (UKÄ)
- Law
Free keywords
- AstraZeneca
- överprövning
- rättssäkerhet
- rättsmedel
- konkurrens
- processregler
- private law
- civilrätt