A-uppsats eller kritisk essä - är det frågan?

Vilka former och uttryck kan en avslutande skriftlig uppgift på grundkursen ta? För att initiera en diskussion som tar vara på den samlade expertis och erfarenhet som finns bland åhörarna ställer jag frågan: hur skapar vi som lärare progression och konstruktiv länkning från första större skrivuppgift till en väntande kandidatuppsats? Syftet med presentationen är att öppna för denna diskussion om hur dessa avslutande uppgifter på grundkursen kan se ut och vilken betydelse vi tillskriver dem när det gäller att skapa förutsättningar för livslångt lärande. Inom humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen är det inte ovanligt att grundkursen avslutas med en skriftlig uppgift i vilken studenterna förväntas förhålla sig kritiskt reflekterande till adapterat kursinnehåll. Om en A-uppsats var vanlig, har den dock ofta ersatts med andra former av skriftliga inlämningsuppgifter. Med A-uppsats menas här en uppsats som skrivs på grundkursen och till formen liknar en kandidatuppsats med alla dess obligatoriska delar. Inom ramarna för retorikämnet i Lund prövar vi en sådan alternativ modell. Studenterna väljer en text (exempelvis ett tal, en bild, en filmsekvens, ett parti ur en läst bok, en låt eller ett reklamblad) och minst två retoriska begrepp med vars hjälp de vill titta närmare på sitt material. Målet med uppgiften är att studenterna förväntas reflektera över det meningsrum som får betydelse för deras tänkande och blick på omvärlden. Utmaningen med uppgiften ligger därför inte bara i att applicera begreppen på materialet eller i att reflektera över begreppens ambiguitet utan att fundera över hur vi skapar mening tillsammans genom våra ord och handlingar. Uppgiften är en av många möjliga lösningar. Hur ser andra ut?