Acting as Participatory Sense Making

I artikeln undersöker jag skådespelarens arbete som ”förkroppsligad subjunktivitet”, dvs från aspekten ”vad skulle jag göra om jag var i rollfigurens situation”?
Jag diskuterar detta i relation till en enaktiv teori om social interaktion, nämligen den om ”Participatory sense-making”, (”deltagande meningsskapande”), som utvecklats av Hanne de Jaegher och Ezequiel Paolo. Med exempel hämtade ur en känd film, Francis Ford Coppolas Gudfadern, visar jag på likheter mellan de Jaeghers och Paolos teori om Participatory Sense Making och Konstantin Stanislavskis beskrivning av skådespelarens arbete i relation till dramats ”givna omständigheterna”. Jag visar också med exempel och citat från den tysk-engelska performance-gruppen Gob Squad hur även skådespelande i icke-fiktiv teater kan vara en fråga om aktion i relation till ”givna omständigheter” och hur alltså även detta skådespelande kan vara ett exempel på ”participatory sense making”.