Att vara äldre i socialt utsatta bostadsområden: Strategier och erfarenheter av att bo och leva på en plats där kriminalitet och störningar har blivit en del av vardagen

Sedan Polismyndigheten 2015 publicerade den första listan över socialt utsatta områden i svenska städer har problematiken där fått mycket uppmärksamhet i den politiska samhällsdebatten, i media och i forskning. På kommunal och nationell nivå diskuteras orsaker och möjliga lösningar rörande dåliga levnadsförhållanden, parallella maktstrukturer, kriminalitet och utanförskap. I fokus för diskussionerna är oftast barn, ungdomar och personer i arbetsför ålder, medan äldre personers perspektiv sällan lyfts. Vi vet i dag väldigt lite om de boende som på grund av hög ålder inte anses vara aktuella för utbildnings-, arbets- eller integrationsinsatser. Detta kapitel vill vi ägna åt erfarenheter, uppfattningar och strategier bland äldre personer som bor i utsatta områden i Sverige. Hur upplever de den kriminalitet och de störningar som pågår i området? Hur påverkar dessa händelser deras vardag och hur hanterar de i så fall det? Hur resonerar äldre personer om det rykte som deras bostadsområde fått? Materialet samlade vi in 2020 och 2021 genom intervjuer med 6 män och 16 kvinnor, 65 till 92 år gamla, i projektet ”Att vara äldre och leva i utsatta områden”. I kapitlet kommer vi att beskriva och diskutera de kriminella händelser som förekom, hur deltagarna hanterade dessa händelser, hur de förhöll sig till stigma samt hur de handgripligen bidrog till att förbättra områdets rykte.