Behandling av självskadande patienter i heldygnsvård: Fynd från forskningen

Rapporten du har framför dig handlar om hur vi bör utforma
heldygnsvård för patienter med självskadebeteende. Även om
det har utvecklats fler och bättre behandlingsalternativ inom
öppenvården behöver vi en god och välfungerande slutenvård
vid de tillfällen det är nödvändigt. För att göra det behöver vi veta
vad den vården som ges idag har för effekter och undersöka vad
som skulle kunna göra den bättre. De studier som den här rapporten
bygger på visar att många av de åtgärder som ofta används inom
slutenvården inte leder till minskat självskadebeteende. Forskningen
säger tvärtom att det finns risker med vissa av de insatser som
används mot den här patientgruppen t.ex. olika tvångsåtgärder.
Att patienter ska mötas med medkänsla, respekt och värdighet
är Nationella Självskadeprojektets främsta ståndpunkt och något
som är särskilt viktigt i svåra situationer. Ett gott bemötande går att
förena med en mer effektiv slutenvård, det visar de forskningsfynd
som rapportens andra del behandlar. Där lyfts de spår som vi
kan utgå ifrån när vi fortsätter förbättringsarbetet på psykiatriska
avdelningar:
• Intermittent istället för ständig övervakning.
• Meningsfulla dagliga aktiviteter, särskilt om vårdtiden är lång.
• Bättre kompetens hos personalen vad gäller självskadebeteende.
• Fler yrkeskategorier bland personalen.
• Personaltäthet som gör att personalen kan vara omtänksamt
vaksam och frågvis utan att missa något annat viktigt.
• Goda rutiner på avdelningen.
• Arbete med kvalitetsförbättring, exempelvis med hjälp av
Safewardsmodellen.