Berättelsen om flickan i gul regnjacka. Det nordiska som en konstituerande faktor i Greta Thunberg narrativ

Med sitt subarktiska klimat, decentraliserade demografi, syn på barn och uppfostran och naturorienterande kultur är Norden en intressant geografisk utgångspunkt för ekokritisk forskning (Goga, Guanio-Uluru, Hallås, og Nyrnes 2018, Duckworth og Lykke Guanio-Uluru 2021). I dettaföredrag diskuterar jag den roll det nordiska har fått i berättelsen om Greta Thunberg. Utgångspunkten är ett tiotal bilderböcker om Thunberg nyligen publicerade på den tyska, franska, engelska och svenska bokmarknaden. Centralt för min diskussion är en tanke om mediepraktiker som en maskin (Deleuze 1992, Lötscher 2020). Det innebär att jag diskuterar hur narrativ ingår i transformativa flöden som har en konstitutiv verkan. I stället för att studera hur en bilderbok fungerar inom ett specifikt sammanhang gör metaforen det möjligt för oss att reflektera över hur
narrativ tar plats och ”agerar” genom sin medverkan i temporala processer där den mediala gestaltningen av Thunberg blir ett uttryck för klimatkrisen i vår samtid (jfr Lötscher 2020, s. 5; Gries 2015).
Bilderböckerna tolkas med tanke på det material dem består av (papper, kartong, tyg, trä, etc.) och de lekfulla element dem potentiellt inkluderar. En bilderbok ha en dubbel karaktär: den är en produkt (om vi ser den som färdig i tryck) och en process (om vi ser den som pågående läs- eller skrivhandling) (jfr Gumbrecht & Pfeiffer 1988; Druker 2008; Kümmerling-Meibauer & Meibauer 2018; Müller-Wille 2017 och 2018; Bäni Rigler 2019; Hubli 2019, Tomkowiak, 2019: Field, 2019; Källström 2020). I nymaterialistisk forskning har den grafiska formen, visuella iakttagelser och dessas betydelse för läsandet diskuterats. Det är mot bakgrund av denna forskning som jag frågar efter det nordiska roll i läsarens möte med bilderböckernas text- och bildelement som i sin tur blir tecken på konstituerande läspraktiker.