Därför kan nonsens vara värdefullt: Kunskapsresistens i grupper kan bottna i viljan att passa in

Varför låter vi så ofta våra uppfattningar om verkligheten påverkas så mycket av andra personer, även när deras uppfattningar är felaktiga?

För att svara på den frågan måste vi nalkas en än mer grundläggande evolutionär fråga – varför människan som art var så framgångsrik under de 99,5 procent av vår historia när släktet Homo levde som nomadiska jägare-samlare. Det är jägare-samlares livsstil som vi än i dag är genetiskt anpassade till. Vi människor som lever nu gör det eftersom våra förfäder var väl anpassade till sin tids levnadsförhållanden.

Det är alltså i vår genetiska evolution som vi bör söka de grundläggande orsakerna till vår gruppbaserade kunskapsresistens. Vi bör utforska det adaptiva värdet hos olika mänskliga egenskaper, särskilt de som finns i många eller alla kulturer genom historien.

Den resurs som var – och är – av störst vikt för oss människor är andra människor. I de fysiska och sociala miljöerna i forntida samhällen innebar social utslagning och ensamhet en ökad risk att dö tidigt utan att ha fått någon avkomma. Att gruppen höll samman var avgörande för att lyckas med jakt, vård av barn och skydd mot rivaliserande grupper.