Den missförstådda ortodoxin

Ortodoxin har på flera sätt varit missförstådd: negativt genom att den bedömts inte utifrån sina egna förutsättningar, utan med en i sin tur ofta missförstådd reformation, pietism eller upplysning som mall och mått, positivt genom att man föreställt sig att lagstiftningen återspeglat de faktiska förhållandena och dominerat kyrkolivet och att den folkliga föreställningen direkt avspeglat teologin. Därtill kommer att den lutherska ortodoxin var en mycket mera komplex och sammansatt företeelse än man kunnat föreställa sig, när man utgått från ett begränsat eller ensidigt källmaterial. En förenklad generalisering av det som från moderna utgångspunkter framstår som det mest ovanliga eller exklusiva kan aldrig ersätta studiet av det vanliga, gemensamma eller strukturbärande. Rikedomen mer än enhetligheten, spännvidden mer än ensidigheten präglade ortodoxins värld. Kanske är det snarast vår tids svårigheter att kombinera form och känsla, rättfärdighet och kärlek, ära och ödmjukhet, kallelse och individualitet, som gör det svårt att förstå att människorna i det tidigmoderna samhället var oss ganska lika, fastän de ofta uttryckte sig på ett helt annorlunda sätt.