Det ordningsskapande våldet och rädslan för massan

Dagligen möter vi det brutala fysiska våldet. På tv-skärmar och löpsedlar. Våldet sysselsätter vår fantasi. Fascinerar, underhåller, skrämmer och säljs som mediavaror. Produkter vars konsumtion får oss att uppleva vår värld som en mer otrygg och skrämmande plats. De skapar rädsla, som i sin tur låter sig exploateras av politiskt konservativa krafter. Det medialiserade våldet och rädsleproduktionen blir en del i maktutövningen i samhället. Trots att de brott vi skräms upp av, i ett historiskt längre perspektiv, egentligen inte har ökat i omfattning.

Men det direkta våldet är knappast något som blott och bart spelas ut på en fri yta av simulacra, fritt från kopplingar till mänskligt lidande och smärta. Allt för ofta utövas det på de platser dit strålkastarnas ljus inte riktas. Smutsiga krig, som antingen glöms bort för att de är långt borta från alla ekonomiska intresseområden, eller tvättas rena när de genomförs av de världsmakter som inte bara behärskar den militära utan även den kommunikativa globala makten. Marginaliserade förorter där sociala problem blossar upp till våldsamheter mellan dess invånare. Smutsiga inbördeskrig och folkmord, ofta framdrivn av maktherrar i redan hårt sargade länder. Mäns smutsiga och vardagliga våld mot kvinnor, många gånger i själva hjärtat av den institution som oftast upphöjs till trygghetens garant: familjen.

I en tid då makten hellre tar till våld för att lösa internationella konflikter än att förlita sig på andra metoder, i en tid då mäns våld mot kvinnor är en vardaglig realitet och fortfarande förnekas vara ett uttryck för ett universellt könsförtryck, och i en tid då sociala rörelser och protester från underordnade stämplas som våldsamma, terroristiska och hot mot demokratin, vill vi ställa frågan om våldet i en politisk kontext. För att få svar på frågan om våldets funktion i vårt samhälle, bör man söka sig till det politiska fältets absoluta mittpunkt, eller kanske snarare den position som framställer sig själv som den neutrala och naturliga politiska ståndpunkten.