En människas uttryck. Studier i Hans Ruins självbiografiska essäistik

Thomas Ek

En människas uttryck. Studier i Hans Ruins självbiografiska essäistik

Thomas Ek

Comparative Literature

Research output: Thesis › Doctoral Thesis (monograph)

Abstract

The first dissertation in Swedish of the Finno-Swedish aesthetician, philosopher and writer Hans Ruin (1891–1980) combines an interest in the literary expression with an interest in the man behind the words. Literature as a human document, as the footprint of a human being, and its function as a bearer of experiences and insights is at the heart of the characterisation. The title of this dissertation – A man’s expression – illustrates the synthesis between the literary and the human. The subtitle shows that this synthesis is based on Ruin’s autobiographical essays – especially the two autobiographical works, Rummet med de fyra fönstren (1940) [The Room with the Four Windows] and Hem till sommaren (1960) [Home for the Summer]. Chapter 1, “Introduction”, presents and dis-cusses the theoretical bases for the analysis. An important point of departure is the knowledge about interpretations in the hermeneutic tradition. Chapter 1 also introduces the major form of literary expression in Ruin’s writings – the autobiographical essay. In chapter 2, “Hans Ruin’s biography”, I only use external sources in order to paint a more auto-nomous picture of his life. Chapter 3, “The Beautiful and its Transformations”, introduces the essential features of Hans Ruin’s aesthetics. Det skönas förvandlingar (1962) [The Transformations of the Beautiful], which he considered his aesthetic testa-ment, is a natural stepping stone in this context. In chapter 4, “Diary – a source in the literary creation”, Hans Ruin’s diary is introduced, and the major role it played in his writings. The chapter thoroughly examines how Rummet med de fyra fönstren develops. In chapter 5, “On the outskirts of the Finno-Swedish archipelago”, it is time to study what Hans Ruin’s background meant to him. Hans Ruin’s first auto-biographical work Rummet med de fyra fönstren, and thereby also the idyll, is at the centre of chapter 6, “Idyll and Apocalypse”. Bachtin’s idea of “the unity of place” and Ellen Zetzel Lambert’s thoughts on “the pastoral elegy” are important analytical tools here. Chapter 7, “New Light over Härligö”, treats Hans Ruin’s second autobiographical work Hem till sommaren. The light now falling over Härligö is no longer so idyllic. The last chapter, “Conclusion”, binds the various threads of the dissertation together. The role of Härligö as a catalyst for the prose of place which Ruin writes is emphasised, as well as the significance of his Finno-Swedish identity.

Original language	Swedish
Qualification	Doctor
Awarding Institution	Comparative Literature
Supervisors/Advisors	[unknown], [unknown], Supervisor, External person
Award date	2004 Jan 17
Publisher	Svenska litteratursällskapet i Finland
ISBN (Print)	951-583-098-2
Publication status	Published - 2003

Bibliographical note

Defence details

Date: 2004-01-17
Time: 10:15
Place: Edens hörsal, Paradisgatan 5, Lund

External reviewer(s)

Name: Holmström, Roger
Title: [unknown]
Affiliation: Åbo Akademi

---

Subject classification (UKÄ)

Languages and Literature

Free keywords

General and comparative literature
Culture Critic
Second World War
pastoral elegy
unity of place
apocalypse
idyll
Jarl Hemmer
Arvid Mörne
diary
Finno-Swedish modernism
Yrjö Hirn
aesthetics
Hans Larsson
thematic criticism
Graham Good
autobiographical essay
hermeneutics
literature criticism
literary theory
Allmän och jämförande litteratur
litteraturkritik
litteraturteori
Scandinavian languages and literature
Nordiska språk (språk och litteratur)

Cite this

@phdthesis{0752334c878a44bcb78c161644f8ff5e,

title = "En m{\"a}nniskas uttryck. Studier i Hans Ruins sj{\"a}lvbiografiska ess{\"a}istik",

abstract = "Popular Abstract in Swedish I den f{\"o}rsta avhandlingen p{\aa} svenska om den finlandssvenske estetikern, filosofen och f{\"o}rfattaren Hans Ruin (1891–1980) f{\"o}renas ett intresse f{\"o}r det litter{\"a}ra uttrycket med ett intresse f{\"o}r m{\"a}nniskan bakom orden. Litteraturen som m{\"a}nskligt dokument, som sp{\aa}ret efter en m{\"a}nniska, och dess funktion som {\"o}verbringare av erfarenheter och insikter st{\aa}r i centrum f{\"o}r framst{\"a}llningen. Avhandlingens titel, En m{\"a}nniskas uttryck, visar p{\aa} denna syntes mellan litter{\"a}rt och m{\"a}nskligt. Avhandlingens undertitel, Studier i Hans Ruins sj{\"a}lvbiografiska ess{\"a}istik, visar att det {\"a}r i Ruins sj{\"a}lvbiografiska ess{\"a}istik som den har sin bas, s{\"a}rskilt viktiga {\"a}r de b{\aa}da sj{\"a}lvbiografiska verken Rummet med de fyra f{\"o}nstren (1940) och Hem till sommaren (1960). I avhandlingens f{\"o}rsta kapitel, ”Inledning”, presenteras och diskuteras de teoretiska utg{\aa}ngspunkterna f{\"o}r unders{\"o}kningen. En viktig utg{\aa}ngspunkt {\"a}r den kunskap om tolkningar som finns samlad inom den hermeneutiska traditionen. En annan viktig f{\"o}ruts{\"a}ttning {\"a}r tilltron till den litter{\"a}ra texten som k{\"a}lla till kunskap om f{\"o}rfattaren. I det f{\"o}rsta kapitlet presenteras ocks{\aa} den viktigaste litter{\"a}ra uttrycksformen i Ruins f{\"o}rfattarskap – den sj{\"a}lvbiografiska ess{\"a}n. Tillsammans med idyllgenren {\"a}r den sj{\"a}lvbiografiska ess{\"a}n den viktigaste genren som behandlas i avhandlingen. Den fr{\"a}msta kunskapen om Hans Ruins liv har vi genom hans sj{\"a}lvbiografiska texter. F{\"o}r att ge en mer oberoende bild av hans liv anv{\"a}nder jag i det andra kapitlet, ”Hans Ruins biografi”, enbart externa k{\"a}llor. I avhandlingens tredje kapitel presenteras grunddragen i Hans Ruins estetik. Boken Det sk{\"o}nas f{\"o}rvandlingar (1962) som han betraktade som sitt estetiska testamente, {\"a}r h{\"a}r en naturlig utg{\aa}ngspunkt. Tv{\aa} egenskaper st{\aa}r fram som s{\"a}rskilt signifikanta f{\"o}r Ruins estetik: konstens roll som f{\"o}rmedlare av k{\"a}nslor och konsten som en existentiell resurs i livet. Tv{\aa} tidiga l{\"a}rare och inspirat{\"o}rer som p{\aa}verkade Ruins syn p{\aa} livet och konsten var Hans Larsson och Yrj{\"o} Hirn. De f{\aa}r b{\aa}da en grundlig presentation i kapitlet, med tonvikt p{\aa} de omr{\aa}den d{\"a}r deras respektive betydelse f{\"o}r Ruin var st{\"o}rst. Ytterligare ett viktigt drag i Hans Ruins estetik {\"a}r det livsl{\aa}nga intresse han hade f{\"o}r nya konstn{\"a}rliga uttryck. Han s{\aa}g hur konsten hela tiden str{\"a}vade efter att er{\"o}vra nya omr{\aa}den, och att den konst som inte utvecklades f{\"o}rlorade sin f{\"o}rm{\aa}ga att engagera. Detta inneb{\"a}r dock inte att han motst{\aa}ndsl{\"o}st tog in allt det nya. Parallellt med hans intresse f{\"o}r det moderna fanns ocks{\aa} en skepsis. Detta visade sig bland annat i hans f{\"o}rh{\aa}llande tilll den finlandssvenska modernismen – en fr{\aa}n b{\"o}rjan avvaktande inst{\"a}llning byttes efterhand ut mot en st{\"o}rre {\"o}ppenhet mot den nya dikten. Efter emigrationen i Sverige verkade han n{\"a}rmast som en ambassad{\"o}r f{\"o}r den nya finlandssvenska litteraturen. I avhandlingens fj{\"a}rde kapitel, ”Dagboken – en k{\"a}lla i det litter{\"a}ra skapandet”, presenteras Hans Ruins dagbok och den viktiga roll den haft i f{\"o}rfattarskapet. I kapitlet studeras ing{\aa}ende hur Rummet med de fyra f{\"o}nstren v{\"a}xer fram. Det {\"a}r framf{\"o}rallt hans sj{\"a}lvbiografiska ess{\"a}istik som har sin bas i dagboken. N{\"a}r han mot slutet av sitt liv publicerade dagboksurvalet Uppbrott och {\aa}terkomst {\"a}r det d{\"a}rf{\"o}r l{\"a}tt att tro att dagboken d{\"a}rigenom var utt{\"o}md, men s{\aa} {\"a}r det inte. Hans dagbok {\"a}r n{\"a}mligen inte enbart en arbetsdagbok utan f{\"o}rtj{\"a}nar ocks{\aa} att studeras f{\"o}r sin egen skull. Den {\"o}verv{\"a}gande delen av den har aldrig tidigare publicerats. Bland dessa opublicerade texter finns n{\aa}gra av de mest drabbande som Ruin {\"o}verhuvudtaget har skrivit och som visar upp en mindre k{\"a}nd sida hos honom – tvivlet han hade p{\aa} sig sj{\"a}lv och sin f{\"o}rm{\aa}ga att skriva. I kapitlet ”I det finlandssvenska havsbandet” {\"a}r det s{\aa} dags att unders{\"o}ka vad Hans Ruins finlandssvenska bakgrund betytt f{\"o}r honom. Boken Ett land stiger fram kom ut 1941 och visade hur viktig hans finlandssvenska identitet var f{\"o}r honom. I boken skildrar han hur de finlandssvenska f{\"o}rfattarna tar sitt land i spr{\aa}klig besittning. Boken {\"a}r i f{\"o}rsta hand ett finlandssvenskt projekt, men ing{\aa}r ocks{\aa} i den unga nationens kamp f{\"o}r sin sj{\"a}lvst{\"a}ndighet. Sk{\"a}rg{\aa}rden bildar en sj{\"a}lvklar fond i mycket av det Ruin skrivit, inte minst i Rummet med de fyra f{\"o}nstren och Hem till sommaren. I kapitlet presenteras ocks{\aa} ett antal finlandssvenska f{\"o}rfattare som skildrar en liknande milj{\"o} som Ruin. Det g{\"a}ller f{\"o}rst och fr{\"a}mst de tidiga valfr{\"a}ndskaperna Petrus Nordmann och Gustav Alm, men ocks{\aa} hans kollegor och v{\"a}nner Jarl Hemmer och Runar Schildt. Ett s{\"a}rskilt tema, heml{\"a}ngtan, sk{\"a}rsk{\aa}das i kapitlets avslutning. Hans Ruins f{\"o}rsta sj{\"a}lvbiografiska verk Rummet med de fyra f{\"o}nstren, och d{\"a}rmed ocks{\aa} idyllgenren, st{\aa}r i centrum i kapitlet ”Idyll och apokalyps”. Efter att f{\"o}rst ha tecknat en bild av idyllen som litter{\"a}r genre, placeras Ruins verk in b{\aa}de i en allm{\"a}n genretradition och i en specifikt finlandssvensk. Bachtins begrepp ”platsens enhet” och Ellen Zetzel Lamberts tankar kring ”den pastorala elegin” {\"a}r h{\"a}r viktiga analysinstrument. Rummet med de fyra f{\"o}nstren kom ut 1940, som en p{\aa}minnelse om de v{\"a}rden som var p{\aa} v{\"a}g att f{\"o}rloras. Boken visar vilken betydelse platsen H{\"a}rlig{\"o} hade f{\"o}r honom. Kapitlet avslutas med en studie av Et in Arcadia ego-problematiken i Rummet med de fyra f{\"o}nstren. {\"A}ven p{\aa} H{\"a}rlig{\"o} finns d{\"o}den, men idyllen tillhandah{\aa}ller ett landskap d{\"a}r Ruin kan placera sin sorg {\"o}ver tillvarons f{\"o}rg{\"a}nglighet. I avhandlingens sjunde kapitel ”Nytt ljus {\"o}ver H{\"a}rlig{\"o}” behandlas Hans Ruins andra sj{\"a}lvbiografiska verk, Hem till sommaren. Det ljus som nu faller {\"o}ver H{\"a}rlig{\"o} {\"a}r inte l{\"a}ngre s{\aa} idylliskt. Hans Ruin ger en bild av en familj med starka sp{\"a}nningar och inte minst av sin egen kamp f{\"o}r att f{\"o}rena dessa b{\aa}da v{\"a}rldar i sin egen person. I en annan av de sj{\"a}lvbiografiska ess{\"a}erna i boken, ”Sn{\aa}lt ljus”, ber{\"a}ttar Ruin den tragiska historien om barndomsv{\"a}nnen Alfreds liv och f{\"o}r tidiga bortg{\aa}ng. Ess{\"a}n inneh{\aa}ller trots tragiken ett brett str{\aa}k av ljus och hoppfullhet. Detta ljus kommer fr{\aa}n en h{\"a}ndelse som han flera g{\aa}nger i sitt f{\"o}rfattarskap {\aa}terkom till och som p{\aa}verkade hela hans livssyn. Ruin f{\aa}r till uppgift att meddela Alfreds f{\"o}r{\"a}ldrar att deras son ligger f{\"o}r d{\"o}den. Fadern reagerar p{\aa} detta bud med att g{\aa} ut och visa de {\"a}ppeltr{\"a}d han {\"a}r i f{\"a}rd med att ympa. N{\aa}gra dagar senare d{\"o}r Alfred. ”Sn{\aa}lt ljus” {\"a}r en ber{\"a}ttelse om den lilla m{\"a}nniskans storhet, en ber{\"a}ttelse formad av livet sj{\"a}lvt. H{\"a}ndelsen var, med ett uttryck l{\aa}nat fr{\aa}n Mikael Enckell, en ”biografisk supernova” i Hans Ruins liv. I det sista kapitlet, ”Avslutning”, knyts avhandlingens tr{\aa}dar ihop. H{\"a}rlig{\"o}s roll som katalysator f{\"o}r den platsens prosa som Ruin skriver lyfts fram, liksom den finlandssvenska identitetens betydelse f{\"o}r honom. I Hans Ruins f{\"o}rfattarskap bryts impulser fr{\aa}n m{\aa}nga olika h{\aa}ll. Den breda utblicken grundlades tidigt med l{\aa}nga resor och vistelser i Europa och Sydamerika under fr{\"a}mst 1930- och 1940-talen. Han kom att spela en viktig roll under dessa {\aa}r som en av de ih{\"a}rdigaste f{\"o}rsvararna av de humanistiska v{\"a}rdena i Norden. Emigrationen till Sverige medf{\"o}rde att han p{\aa} n{\"a}ra h{\aa}ll fick ta del av ett svenskt kulturliv, och han blev sj{\"a}lv en naturlig del av detta kulturliv. M{\aa}nga av hans viktigaste b{\"o}cker kom ut under hans tid i Lund. H{\"a}r f{\"o}rvaras ocks{\aa} hans efterl{\"a}mnade papper, d{\"a}ribland dagboken som {\"a}r s{\aa} central f{\"o}r f{\"o}rst{\aa}elsen av hans f{\"o}rfattarskap. Idyllen spelar en viktig roll i min framst{\"a}llning och den fr{\"a}msta anledningen till detta {\"a}r att den ocks{\aa} gjorde det f{\"o}r Hans Ruin – b{\aa}de som litter{\"a}r genre och som livsstrategi. Hans Ruins sj{\"a}lvbiografiska ess{\"a}istik {\"a}r avhandlingens sj{\"a}lvklara centrum, fr{\"a}mst manifesterad i de centrala verken Rummet med de fyra f{\"o}nstren och Hem till sommaren. Om dessa b{\aa}da verk har det funnits en hel del att s{\"a}ga, inte minst om deras inb{\"o}rdes komplexa relation, d{\"a}r m{\"o}rker blir ljus och ljus m{\"o}rker beroende p{\aa} var man f{\"a}ster blicken. Uttrycksdimensionen finns i all konstn{\"a}rlig verksamhet. Den fr{\"a}msta anledningen till att jag har betonat just denna aspekt i Hans Ruins fall {\"a}r att uttryckskraften {\"a}r s{\aa} stark i hans texter. Han ville f{\"o}rmedla sina erfarenheter och insikter till en bred publik, och han var medveten om vikten av att beh{\"a}rska sina uttrycksmedel – vare sig det g{\"a}llde att n{\aa} fram till bokl{\"a}saren, {\aa}h{\"o}raren i f{\"o}rel{\"a}sningssalen eller vid radioapparaten. Hans Ruin {\"a}r en f{\"o}rfattare f{\"o}r de m{\aa}nga, inte f{\"o}r de f{\aa}.",

keywords = "General and comparative literature, Culture Critic, Second World War, pastoral elegy, unity of place, apocalypse, idyll, Jarl Hemmer, Arvid M{\"o}rne, diary, Finno-Swedish modernism, Yrj{\"o} Hirn, aesthetics, Hans Larsson, thematic criticism, Graham Good, autobiographical essay, hermeneutics, literature criticism, literary theory, Allm{\"a}n och j{\"a}mf{\"o}rande litteratur, litteraturkritik, litteraturteori, Scandinavian languages and literature, Nordiska spr{\aa}k (spr{\aa}k och litteratur)",

author = "Thomas Ek",

note = "Defence details Date: 2004-01-17 Time: 10:15 Place: Edens h{\"o}rsal, Paradisgatan 5, Lund External reviewer(s) Name: Holmstr{\"o}m, Roger Title: [unknown] Affiliation: {\AA}bo Akademi ---",

year = "2003",

language = "svenska",

isbn = "951-583-098-2",

series = "Skrifter utgivna av svenska litteraturs{\"a}llskapet i Finland",

publisher = "Svenska litteraturs{\"a}llskapet i Finland",

type = "Doctoral Thesis (monograph)",

school = "Litteraturvetenskap",

}

TY - THES

T1 - En människas uttryck. Studier i Hans Ruins självbiografiska essäistik

AU - Ek, Thomas

N1 - Defence details Date: 2004-01-17 Time: 10:15 Place: Edens hörsal, Paradisgatan 5, Lund External reviewer(s) Name: Holmström, Roger Title: [unknown] Affiliation: Åbo Akademi ---

PY - 2003

Y1 - 2003

N2 - Popular Abstract in Swedish I den första avhandlingen på svenska om den finlandssvenske estetikern, filosofen och författaren Hans Ruin (1891–1980) förenas ett intresse för det litterära uttrycket med ett intresse för människan bakom orden. Litteraturen som mänskligt dokument, som spåret efter en människa, och dess funktion som överbringare av erfarenheter och insikter står i centrum för framställningen. Avhandlingens titel, En människas uttryck, visar på denna syntes mellan litterärt och mänskligt. Avhandlingens undertitel, Studier i Hans Ruins självbiografiska essäistik, visar att det är i Ruins självbiografiska essäistik som den har sin bas, särskilt viktiga är de båda självbiografiska verken Rummet med de fyra fönstren (1940) och Hem till sommaren (1960). I avhandlingens första kapitel, ”Inledning”, presenteras och diskuteras de teoretiska utgångspunkterna för undersökningen. En viktig utgångspunkt är den kunskap om tolkningar som finns samlad inom den hermeneutiska traditionen. En annan viktig förutsättning är tilltron till den litterära texten som källa till kunskap om författaren. I det första kapitlet presenteras också den viktigaste litterära uttrycksformen i Ruins författarskap – den självbiografiska essän. Tillsammans med idyllgenren är den självbiografiska essän den viktigaste genren som behandlas i avhandlingen. Den främsta kunskapen om Hans Ruins liv har vi genom hans självbiografiska texter. För att ge en mer oberoende bild av hans liv använder jag i det andra kapitlet, ”Hans Ruins biografi”, enbart externa källor. I avhandlingens tredje kapitel presenteras grunddragen i Hans Ruins estetik. Boken Det skönas förvandlingar (1962) som han betraktade som sitt estetiska testamente, är här en naturlig utgångspunkt. Två egenskaper står fram som särskilt signifikanta för Ruins estetik: konstens roll som förmedlare av känslor och konsten som en existentiell resurs i livet. Två tidiga lärare och inspiratörer som påverkade Ruins syn på livet och konsten var Hans Larsson och Yrjö Hirn. De får båda en grundlig presentation i kapitlet, med tonvikt på de områden där deras respektive betydelse för Ruin var störst. Ytterligare ett viktigt drag i Hans Ruins estetik är det livslånga intresse han hade för nya konstnärliga uttryck. Han såg hur konsten hela tiden strävade efter att erövra nya områden, och att den konst som inte utvecklades förlorade sin förmåga att engagera. Detta innebär dock inte att han motståndslöst tog in allt det nya. Parallellt med hans intresse för det moderna fanns också en skepsis. Detta visade sig bland annat i hans förhållande tilll den finlandssvenska modernismen – en från början avvaktande inställning byttes efterhand ut mot en större öppenhet mot den nya dikten. Efter emigrationen i Sverige verkade han närmast som en ambassadör för den nya finlandssvenska litteraturen. I avhandlingens fjärde kapitel, ”Dagboken – en källa i det litterära skapandet”, presenteras Hans Ruins dagbok och den viktiga roll den haft i författarskapet. I kapitlet studeras ingående hur Rummet med de fyra fönstren växer fram. Det är framförallt hans självbiografiska essäistik som har sin bas i dagboken. När han mot slutet av sitt liv publicerade dagboksurvalet Uppbrott och återkomst är det därför lätt att tro att dagboken därigenom var uttömd, men så är det inte. Hans dagbok är nämligen inte enbart en arbetsdagbok utan förtjänar också att studeras för sin egen skull. Den övervägande delen av den har aldrig tidigare publicerats. Bland dessa opublicerade texter finns några av de mest drabbande som Ruin överhuvudtaget har skrivit och som visar upp en mindre känd sida hos honom – tvivlet han hade på sig själv och sin förmåga att skriva. I kapitlet ”I det finlandssvenska havsbandet” är det så dags att undersöka vad Hans Ruins finlandssvenska bakgrund betytt för honom. Boken Ett land stiger fram kom ut 1941 och visade hur viktig hans finlandssvenska identitet var för honom. I boken skildrar han hur de finlandssvenska författarna tar sitt land i språklig besittning. Boken är i första hand ett finlandssvenskt projekt, men ingår också i den unga nationens kamp för sin självständighet. Skärgården bildar en självklar fond i mycket av det Ruin skrivit, inte minst i Rummet med de fyra fönstren och Hem till sommaren. I kapitlet presenteras också ett antal finlandssvenska författare som skildrar en liknande miljö som Ruin. Det gäller först och främst de tidiga valfrändskaperna Petrus Nordmann och Gustav Alm, men också hans kollegor och vänner Jarl Hemmer och Runar Schildt. Ett särskilt tema, hemlängtan, skärskådas i kapitlets avslutning. Hans Ruins första självbiografiska verk Rummet med de fyra fönstren, och därmed också idyllgenren, står i centrum i kapitlet ”Idyll och apokalyps”. Efter att först ha tecknat en bild av idyllen som litterär genre, placeras Ruins verk in både i en allmän genretradition och i en specifikt finlandssvensk. Bachtins begrepp ”platsens enhet” och Ellen Zetzel Lamberts tankar kring ”den pastorala elegin” är här viktiga analysinstrument. Rummet med de fyra fönstren kom ut 1940, som en påminnelse om de värden som var på väg att förloras. Boken visar vilken betydelse platsen Härligö hade för honom. Kapitlet avslutas med en studie av Et in Arcadia ego-problematiken i Rummet med de fyra fönstren. Även på Härligö finns döden, men idyllen tillhandahåller ett landskap där Ruin kan placera sin sorg över tillvarons förgänglighet. I avhandlingens sjunde kapitel ”Nytt ljus över Härligö” behandlas Hans Ruins andra självbiografiska verk, Hem till sommaren. Det ljus som nu faller över Härligö är inte längre så idylliskt. Hans Ruin ger en bild av en familj med starka spänningar och inte minst av sin egen kamp för att förena dessa båda världar i sin egen person. I en annan av de självbiografiska essäerna i boken, ”Snålt ljus”, berättar Ruin den tragiska historien om barndomsvännen Alfreds liv och för tidiga bortgång. Essän innehåller trots tragiken ett brett stråk av ljus och hoppfullhet. Detta ljus kommer från en händelse som han flera gånger i sitt författarskap återkom till och som påverkade hela hans livssyn. Ruin får till uppgift att meddela Alfreds föräldrar att deras son ligger för döden. Fadern reagerar på detta bud med att gå ut och visa de äppelträd han är i färd med att ympa. Några dagar senare dör Alfred. ”Snålt ljus” är en berättelse om den lilla människans storhet, en berättelse formad av livet självt. Händelsen var, med ett uttryck lånat från Mikael Enckell, en ”biografisk supernova” i Hans Ruins liv. I det sista kapitlet, ”Avslutning”, knyts avhandlingens trådar ihop. Härligös roll som katalysator för den platsens prosa som Ruin skriver lyfts fram, liksom den finlandssvenska identitetens betydelse för honom. I Hans Ruins författarskap bryts impulser från många olika håll. Den breda utblicken grundlades tidigt med långa resor och vistelser i Europa och Sydamerika under främst 1930- och 1940-talen. Han kom att spela en viktig roll under dessa år som en av de ihärdigaste försvararna av de humanistiska värdena i Norden. Emigrationen till Sverige medförde att han på nära håll fick ta del av ett svenskt kulturliv, och han blev själv en naturlig del av detta kulturliv. Många av hans viktigaste böcker kom ut under hans tid i Lund. Här förvaras också hans efterlämnade papper, däribland dagboken som är så central för förståelsen av hans författarskap. Idyllen spelar en viktig roll i min framställning och den främsta anledningen till detta är att den också gjorde det för Hans Ruin – både som litterär genre och som livsstrategi. Hans Ruins självbiografiska essäistik är avhandlingens självklara centrum, främst manifesterad i de centrala verken Rummet med de fyra fönstren och Hem till sommaren. Om dessa båda verk har det funnits en hel del att säga, inte minst om deras inbördes komplexa relation, där mörker blir ljus och ljus mörker beroende på var man fäster blicken. Uttrycksdimensionen finns i all konstnärlig verksamhet. Den främsta anledningen till att jag har betonat just denna aspekt i Hans Ruins fall är att uttryckskraften är så stark i hans texter. Han ville förmedla sina erfarenheter och insikter till en bred publik, och han var medveten om vikten av att behärska sina uttrycksmedel – vare sig det gällde att nå fram till bokläsaren, åhöraren i föreläsningssalen eller vid radioapparaten. Hans Ruin är en författare för de många, inte för de få.

AB - Popular Abstract in Swedish I den första avhandlingen på svenska om den finlandssvenske estetikern, filosofen och författaren Hans Ruin (1891–1980) förenas ett intresse för det litterära uttrycket med ett intresse för människan bakom orden. Litteraturen som mänskligt dokument, som spåret efter en människa, och dess funktion som överbringare av erfarenheter och insikter står i centrum för framställningen. Avhandlingens titel, En människas uttryck, visar på denna syntes mellan litterärt och mänskligt. Avhandlingens undertitel, Studier i Hans Ruins självbiografiska essäistik, visar att det är i Ruins självbiografiska essäistik som den har sin bas, särskilt viktiga är de båda självbiografiska verken Rummet med de fyra fönstren (1940) och Hem till sommaren (1960). I avhandlingens första kapitel, ”Inledning”, presenteras och diskuteras de teoretiska utgångspunkterna för undersökningen. En viktig utgångspunkt är den kunskap om tolkningar som finns samlad inom den hermeneutiska traditionen. En annan viktig förutsättning är tilltron till den litterära texten som källa till kunskap om författaren. I det första kapitlet presenteras också den viktigaste litterära uttrycksformen i Ruins författarskap – den självbiografiska essän. Tillsammans med idyllgenren är den självbiografiska essän den viktigaste genren som behandlas i avhandlingen. Den främsta kunskapen om Hans Ruins liv har vi genom hans självbiografiska texter. För att ge en mer oberoende bild av hans liv använder jag i det andra kapitlet, ”Hans Ruins biografi”, enbart externa källor. I avhandlingens tredje kapitel presenteras grunddragen i Hans Ruins estetik. Boken Det skönas förvandlingar (1962) som han betraktade som sitt estetiska testamente, är här en naturlig utgångspunkt. Två egenskaper står fram som särskilt signifikanta för Ruins estetik: konstens roll som förmedlare av känslor och konsten som en existentiell resurs i livet. Två tidiga lärare och inspiratörer som påverkade Ruins syn på livet och konsten var Hans Larsson och Yrjö Hirn. De får båda en grundlig presentation i kapitlet, med tonvikt på de områden där deras respektive betydelse för Ruin var störst. Ytterligare ett viktigt drag i Hans Ruins estetik är det livslånga intresse han hade för nya konstnärliga uttryck. Han såg hur konsten hela tiden strävade efter att erövra nya områden, och att den konst som inte utvecklades förlorade sin förmåga att engagera. Detta innebär dock inte att han motståndslöst tog in allt det nya. Parallellt med hans intresse för det moderna fanns också en skepsis. Detta visade sig bland annat i hans förhållande tilll den finlandssvenska modernismen – en från början avvaktande inställning byttes efterhand ut mot en större öppenhet mot den nya dikten. Efter emigrationen i Sverige verkade han närmast som en ambassadör för den nya finlandssvenska litteraturen. I avhandlingens fjärde kapitel, ”Dagboken – en källa i det litterära skapandet”, presenteras Hans Ruins dagbok och den viktiga roll den haft i författarskapet. I kapitlet studeras ingående hur Rummet med de fyra fönstren växer fram. Det är framförallt hans självbiografiska essäistik som har sin bas i dagboken. När han mot slutet av sitt liv publicerade dagboksurvalet Uppbrott och återkomst är det därför lätt att tro att dagboken därigenom var uttömd, men så är det inte. Hans dagbok är nämligen inte enbart en arbetsdagbok utan förtjänar också att studeras för sin egen skull. Den övervägande delen av den har aldrig tidigare publicerats. Bland dessa opublicerade texter finns några av de mest drabbande som Ruin överhuvudtaget har skrivit och som visar upp en mindre känd sida hos honom – tvivlet han hade på sig själv och sin förmåga att skriva. I kapitlet ”I det finlandssvenska havsbandet” är det så dags att undersöka vad Hans Ruins finlandssvenska bakgrund betytt för honom. Boken Ett land stiger fram kom ut 1941 och visade hur viktig hans finlandssvenska identitet var för honom. I boken skildrar han hur de finlandssvenska författarna tar sitt land i språklig besittning. Boken är i första hand ett finlandssvenskt projekt, men ingår också i den unga nationens kamp för sin självständighet. Skärgården bildar en självklar fond i mycket av det Ruin skrivit, inte minst i Rummet med de fyra fönstren och Hem till sommaren. I kapitlet presenteras också ett antal finlandssvenska författare som skildrar en liknande miljö som Ruin. Det gäller först och främst de tidiga valfrändskaperna Petrus Nordmann och Gustav Alm, men också hans kollegor och vänner Jarl Hemmer och Runar Schildt. Ett särskilt tema, hemlängtan, skärskådas i kapitlets avslutning. Hans Ruins första självbiografiska verk Rummet med de fyra fönstren, och därmed också idyllgenren, står i centrum i kapitlet ”Idyll och apokalyps”. Efter att först ha tecknat en bild av idyllen som litterär genre, placeras Ruins verk in både i en allmän genretradition och i en specifikt finlandssvensk. Bachtins begrepp ”platsens enhet” och Ellen Zetzel Lamberts tankar kring ”den pastorala elegin” är här viktiga analysinstrument. Rummet med de fyra fönstren kom ut 1940, som en påminnelse om de värden som var på väg att förloras. Boken visar vilken betydelse platsen Härligö hade för honom. Kapitlet avslutas med en studie av Et in Arcadia ego-problematiken i Rummet med de fyra fönstren. Även på Härligö finns döden, men idyllen tillhandahåller ett landskap där Ruin kan placera sin sorg över tillvarons förgänglighet. I avhandlingens sjunde kapitel ”Nytt ljus över Härligö” behandlas Hans Ruins andra självbiografiska verk, Hem till sommaren. Det ljus som nu faller över Härligö är inte längre så idylliskt. Hans Ruin ger en bild av en familj med starka spänningar och inte minst av sin egen kamp för att förena dessa båda världar i sin egen person. I en annan av de självbiografiska essäerna i boken, ”Snålt ljus”, berättar Ruin den tragiska historien om barndomsvännen Alfreds liv och för tidiga bortgång. Essän innehåller trots tragiken ett brett stråk av ljus och hoppfullhet. Detta ljus kommer från en händelse som han flera gånger i sitt författarskap återkom till och som påverkade hela hans livssyn. Ruin får till uppgift att meddela Alfreds föräldrar att deras son ligger för döden. Fadern reagerar på detta bud med att gå ut och visa de äppelträd han är i färd med att ympa. Några dagar senare dör Alfred. ”Snålt ljus” är en berättelse om den lilla människans storhet, en berättelse formad av livet självt. Händelsen var, med ett uttryck lånat från Mikael Enckell, en ”biografisk supernova” i Hans Ruins liv. I det sista kapitlet, ”Avslutning”, knyts avhandlingens trådar ihop. Härligös roll som katalysator för den platsens prosa som Ruin skriver lyfts fram, liksom den finlandssvenska identitetens betydelse för honom. I Hans Ruins författarskap bryts impulser från många olika håll. Den breda utblicken grundlades tidigt med långa resor och vistelser i Europa och Sydamerika under främst 1930- och 1940-talen. Han kom att spela en viktig roll under dessa år som en av de ihärdigaste försvararna av de humanistiska värdena i Norden. Emigrationen till Sverige medförde att han på nära håll fick ta del av ett svenskt kulturliv, och han blev själv en naturlig del av detta kulturliv. Många av hans viktigaste böcker kom ut under hans tid i Lund. Här förvaras också hans efterlämnade papper, däribland dagboken som är så central för förståelsen av hans författarskap. Idyllen spelar en viktig roll i min framställning och den främsta anledningen till detta är att den också gjorde det för Hans Ruin – både som litterär genre och som livsstrategi. Hans Ruins självbiografiska essäistik är avhandlingens självklara centrum, främst manifesterad i de centrala verken Rummet med de fyra fönstren och Hem till sommaren. Om dessa båda verk har det funnits en hel del att säga, inte minst om deras inbördes komplexa relation, där mörker blir ljus och ljus mörker beroende på var man fäster blicken. Uttrycksdimensionen finns i all konstnärlig verksamhet. Den främsta anledningen till att jag har betonat just denna aspekt i Hans Ruins fall är att uttryckskraften är så stark i hans texter. Han ville förmedla sina erfarenheter och insikter till en bred publik, och han var medveten om vikten av att behärska sina uttrycksmedel – vare sig det gällde att nå fram till bokläsaren, åhöraren i föreläsningssalen eller vid radioapparaten. Hans Ruin är en författare för de många, inte för de få.

KW - General and comparative literature

KW - Culture Critic

KW - Second World War

KW - pastoral elegy

KW - unity of place

KW - apocalypse

KW - idyll

KW - Jarl Hemmer

KW - Arvid Mörne

KW - diary

KW - Finno-Swedish modernism

KW - Yrjö Hirn

KW - aesthetics

KW - Hans Larsson

KW - thematic criticism

KW - Graham Good

KW - autobiographical essay

KW - hermeneutics

KW - literature criticism

KW - literary theory

KW - Allmän och jämförande litteratur

KW - litteraturkritik

KW - litteraturteori

KW - Scandinavian languages and literature

KW - Nordiska språk (språk och litteratur)

M3 - Doktorsavhandling (monografi)

SN - 951-583-098-2

T3 - Skrifter utgivna av svenska litteratursällskapet i Finland

PB - Svenska litteratursällskapet i Finland

ER -