Ett vatten stiger i mina ögon

I denna text är fokus på Öresundsbron, en förbindelse över ett specifikt vatten som gett den sitt namn. Från att tidigare ha varit en trafikled för båtar blev det med förbindelsen, som även inkluderar en tunnel, möjligt att färdas mellan Danmark och Sverige med bil eller tåg. Jag vill förstå den ambivalens inför bron som framträder när den av skilda anledningar inte är farbar. Centralt är de starka känslor som då väcks. Läsaren inbjuds via de referenser till musikstycken som finns i texten att lyssna på dessa stycken under sin läsning. Min idé är att dessa konstnärliga uttryck i ord och ton ska förstärka textens innebörd och ge ytterligare en dimension till läsningen. Den röda, vindlande tråden jag följer är att sondera känslors konstruktiva kraft och potential.