Fackliga organisationer och industrial relations

De fackliga organisationerna tillhör de viktigaste aktörerna på den svenska arbetsmarknaden. Jämfört med i många andra länder har den svenska fackföreningsrörelsen uppnått mycket av vad man eftersträvat. Det har säkerligen bidragit till att Sverige, tillsammans med Danmark och Finland, har världsrekord i facklig anslutning. Tillsammans med övriga nordiska länder är Sverige vidare unikt genom att den fackliga rörelsen är så tydligt uppdelad efter sociala eller klassmässiga skiljelinjer. Vilken fackförbund man tillhör beror på om man är arbetare, akademiker eller annan typ av tjänsteman. Efter en diskussion av dessa kännetecken hos de svenska fackföreningarna redovisas hur det fackliga landskapet förändrats under senare decennier. Bland annat uppmärksammas tjänstemannafackens expansion och att majoriteten av dagens fackmedlemmar är kvinnor. Vidare att industrin förlorat terräng till förmån för tjänstenäringarna. Bildandet av "Facken inom industrin" 1997 innebär paradoxalt nog att den viktigaste fackliga grupperingen i det "post-industriella" Sverige finns just inom industrin. Å andra sidan integreras industrin alltmer med tjänstenäringarna. Också en rad andra gränslinjer håller på att bli allt otydligare: mellan arbetare och tjänstemän, mellan akademiker och övriga tjänstemän, mellan privat- och offentliganställda samt mellan företagare och anställda. Frågan om etablerade fackliga strukturer i längden kan upprätthållas tas upp till diskussion. Förbundssammanslagningar kan medföra nya problem då sammanhållningen med en alltmer heterogen medlemssammansättning kan äventyras. Vidare kan olika grupper få svårt att göra sig gällande inom stora fackförbund; risken att hamna i skymundan är extra stor om medlemmarna tudelas i "vinnare" och "förlorare". För att belysa sådana frågor används begreppet arbetarkollektivet för att belysa vilka faktorer som underlättar ett gemensamt uppträdande. Såväl likhet (t.ex. samma yrke) som närhet (samma arbetsplats) kan tjäna som grund för social sammanhållning och gemensamma krav. Likhets- och närhetsprinciperna motsvaras av olika fackliga modeller: yrkesfackföreningen resp. den arbetsplatsanknutna industrifackföreningen. Såväl Sverre Lysgaards som Mancur Olsons teorier om kollektivt handlande berör förhållandet mellan individ och kollektiv. Vad är det som får individer att samverka om gemensamma mål resp. att uppträda som "gratispassagerare" visavi fackliga organisationer? Lysgaard och Olson tar upp detta ur vitt skilda synvinklar. Enligt en svensk intervjuundersökning har den sociala omgivningen stor betydelse när man går med i facket, men man vill få ut något av sitt medlemskap för att stanna kvar. Mycket tyder på att individualistiska kalkyler av nyttan med fackligt medlemskap blivit vanligare bland yngre anställda. Många har dock en lös anknytning till arbetsmarknaden genom att så mycket som varannan anställd i åldern 16-24 år numera har en tidsbegränsad anställning. Internationellt sett är den fackliga organisationsgraden ändå mycket hög i Sverige. Av betydelse är att Sverige har a-kassor i facklig regi och att den fackliga arbetsplatsorganisationen är välutbyggd, vilket ger facket en "medlemsnära" karaktär. Vid jämförelser mellan olika länder eller ländergrupper framgår att skillnaderna är fortsatt stora i dessa och en rad andra avseenden. För att systematisera likheter och skillnader är begreppet industrial relations-system användbart. Man brukar tala om nordiska, kontinentaleuropeiska och anglosaxiska industrial relations-system eller arbetslivsmodeller. Den nordiska modellen utmärks bl.a. av att fackliga organisationer och partsrelationer på en och samma gång är centraliserade och decentraliserade. Vidare att kollektivavtalen har en framträdande roll, vilket främjar en hög facklig anslutning. I USA saknas det centralistiska draget. I avsaknad av branschavtal och arbetsgivarorganisationer tvingas amerikanska fackföreningar att kämpa företag för företag för erkännande av de fackliga rättigheterna. Företag som Motorola tillämpar personalpolitiska strategier som syftar till att hålla facket borta. Det ligger i linje med den klassiska varianten av Human Resource Management (HRM).
RUBRIKER
* Såväl löntagare som arbetsgivare välorganiserade i Sverige;
* Klassbaserade fackföreningar i de nordiska länderna;

* Tjänstemännens långtgående särorganisering i Sverige;

* Ett starkt förändrat fackligt landskap;

* Ökad social differentiering eller utsuddade gränser mellan sociala kategorier?

* Individuellt och kollektivt handlande;

* Rekordstor facklig nedgång bland unga;

* En internationellt mycket hög organisationsgrad i Sverige;

* Internationellt starkt varierande industrial relations-system;

* Industrial relations: internationell konvergens eller divergens?

* Industrial relations och Human Resource Management.