Familjemåltiden – en (ut)märkt och laddad praktik. Måltidspraktikens kön, klass och ”ras”/etnicitet.

Mat och ätande väcker känslor till liv, det handlar om njutning och avsmak, men också om oro, frustration och glädje. Floran av idéer, trender och råd om mat och måltider tycks ständigt växa. I hushåll med yngre barn är normer kring mat och ätande särskilt starka och involverar i sin tur specifik kunskap om hur den ”riktiga” måltiden görs. I den här artikeln handlar det inte om att kritiskt granska huruvida man bör äta nyttig mat eller inte, eller om det är bäst att äta ensam eller tillsammans. Med utgångspunkt i Dorothy Smith (1987, 1990) och Marjorie DeVault (1991) och postkolonial teori kommer jag istället att diskutera måltidspraktiken i Sverige, vilken specifik vardagskunskap och vilka normer som ligger bakom denna samt hur dessa i sin tur bidrar till att (re)producera en viss ordning i relation till genus, klass och ”ras”/etnicitet.