Abstract
Under mitt fältarbete kring graffiti var ”ska vi inte gå och ta en öl?” en återkommande
uppmaning bland deltagarna, även formulerad som ”gå ut och röka”, ”ta en promenad”, osv. Även om dessa förslag i sig knappast är unika för graffiti, visade sig deras betydelser och konsekvenser vara just det. I detta kapitel ska jag analysera hur dessa sociala uppmaningar användes som subkulturella eufemismer för att initiera kollektiva ”göranden” av graffiti. Jag vill också visa hur uppmaningarna inbegrep en sekvensering av dessa göranden – ett temporalt ordnande – samt förhandlingar kring vad som skulle göras och hur. Jag kommer att med utgångspunkt i Goffmans (1967) begrepp action visa på hur dessa eufemismer anspelar på en allestädes närvarande subkulturell utmaning, men att sättet på vilket de uttrycks ändå möjliggör ett avböjande av utmaningen som varken hotar uppmanaren eller de uppmanades subkulturella status eller identiteter. Detta blir särskilt tydligt när vi jämför med andra och mer direkta uppmaningar i mitt material.
Följden blir att det kollektiva görandet av graffiti kan ges en spontan ton trots att det
i själva verket redan är förberett, vilket känslomässigt bringar ordning till riskerna i
utförande och utfall.
uppmaning bland deltagarna, även formulerad som ”gå ut och röka”, ”ta en promenad”, osv. Även om dessa förslag i sig knappast är unika för graffiti, visade sig deras betydelser och konsekvenser vara just det. I detta kapitel ska jag analysera hur dessa sociala uppmaningar användes som subkulturella eufemismer för att initiera kollektiva ”göranden” av graffiti. Jag vill också visa hur uppmaningarna inbegrep en sekvensering av dessa göranden – ett temporalt ordnande – samt förhandlingar kring vad som skulle göras och hur. Jag kommer att med utgångspunkt i Goffmans (1967) begrepp action visa på hur dessa eufemismer anspelar på en allestädes närvarande subkulturell utmaning, men att sättet på vilket de uttrycks ändå möjliggör ett avböjande av utmaningen som varken hotar uppmanaren eller de uppmanades subkulturella status eller identiteter. Detta blir särskilt tydligt när vi jämför med andra och mer direkta uppmaningar i mitt material.
Följden blir att det kollektiva görandet av graffiti kan ges en spontan ton trots att det
i själva verket redan är förberett, vilket känslomässigt bringar ordning till riskerna i
utförande och utfall.
Original language | Swedish |
---|---|
Title of host publication | Den empiriska glädjen |
Subtitle of host publication | En vänbok till Malin Åkerström |
Editors | Erika Andersson Cederholm, Katarina Jacobsson, David Wästerfors |
Place of Publication | Lund |
Publisher | Lunds universitet : Sociologiska institutionen |
Pages | 111-119 |
Number of pages | 9 |
ISBN (Electronic) | 978-91-7267-477-6 |
ISBN (Print) | 978-91-7267-476-9 |
Publication status | Published - 2023 |
Subject classification (UKÄ)
- Sociology (excluding Social Work, Social Anthropology, Demography and Criminology)