Geografisk tillgänglighet för cykling i städer: Modellutveckling och fallstudier

Målsättningar för och behov av hållbara transporter i städer är idag ett etablerat område inom trafik- och samhällsplaneringen och ökad cykling har sedan många år varit högt prioriterat av politiker och planerare. Trots dessa ambitioner har cyklingen i stället minskat på många håll under senare år. Det finns alltså ett stort behov av att identifiera och utveckla strategier och åtgärder som främjar en övergång till ett mer aktivt resande. En möjlig orsak till detta är att det är svårt att skapa sig en samlad överblick över dels vilka faktorer som påverkar valet att cykla, dels hur dessa faktorer ser ut i en specifik stad. En modell för analys av geografisk tillgänglighet för cykling i städer kan vara ett stöd för att åstadkomma denna överblick och därmed för att identifiera de faktorer som är kritiska för valet att cykla. Denna studie har fokuserat på betydelsen av den fysiska utformningen av städer samt stads- och trafikmiljön för cykling i städer. Syftet med studien har varit att undersöka hur och i vilken omfattning geografisk tillgänglighet och andra fysiska faktorer kan ingå i en modell för beräkning av geografisk tillgänglighet för cykling i städer. Modellutveckling har skett genom en fallstudie, dvs. genom att utveckla en GIS modell som beskriver geografisk tillgänglighet för cykling, samt genom att tillämpa modellen i sju städer. Andelen resor med cykel i de olika kommuner som deltagit som fallstudier varierade mellan ca. 5–28% under vardagar enligt respektive senaste lokala resvaneundersökning. Inledningsvis undersöktes tillgången till och kvaliteten på information och data som skulle kunna användas för att beskriva eller beräkna den geografiska tillgängligheten för cykling i städer. Information och data om befolkning, arbetstillfällen och olika typer av målpunkter samt om cykelnätet, stadsmiljökvaliteter och topografi undersöktes. Den modell som har tagits fram omfattar avstånd mellan följande målpunkter: bostäder, arbetsplatser, förskolor, skolor, olika typer av dagligvaruhandel, vårdcentral och resecentrum. Utifrån dessa avstånd har vi beräknat tillgänglighetsindex för målpunkter för respektive stadsdel och tätort. Ett summaindex som representerar ett medelvärde för den geografiska tillgängligheten till de inkluderade målpunkterna har också tagits fram. Denna studie visade bland annat att andelen resor med cykel i respektive kommun var relaterad till både summaindex och flera specifika tillgänglighetsindex. Olika exempel på illustrationer av resultaten av modellberäkningarna i form av färgkodade tabeller, kartor och diagram presenterats. Även det potentiella behovet av framkomlighet för resor till och från arbete i olika stadsdelar samt i det cykelbara cykel -och gatunätet illustreras. Samtliga alternativa former för presentationer är relativt lättillgängliga och lätta att tolka för politiker och planerare samt även för allmänheten. Detta är en god förutsättning för användbarheten av modellen i policy och planering. Vi bedömer att tillämpning av modellen för beräkningar av effekter på den geografiska tillgängligheten av förändringar inom tätorter såsom omlokalisering, lokalisering av verksamheter och bostadsområden kan utgöra ett värdefullt planeringsstöd vid planering för ökad hållbarhet.