Abstract
Vi berättar om ett flertal fynd av riktigt gamla hundar från Europa och Asien samt presenterar några av våra svenska exempel. Vi utnyttjar kunskaper från arkeologi och osteologi (läran om skelettet) och tolkar förhållandet mellan hund och människa från allra äldsta stenålder. Vi beskriver också vad som generellt sker med en djurart fysiskt när den tämjs och anpassar sig till ett liv med oss människor.Vi kan därför påstå att hunden varit en betydel- sefull kompanjon till människan då hon levde som jägare-samlare-fiskare. Hundar var en del av hennes liv, livsstil och kulturella uttryck. Vad gäller hundgravarna, tycks hundarna ha begravts på samma sätt som människor blivit begravda, vilket måste anses som en hedersbe- tygelse. Begravningen av de döda hundarna återspeglar de värden och attityder som män- niskor hade till dessa djur. De hade absolut ett värde som de behöll också efter sin död. Den begravda hunden hade liksom människan san- nolikt en särskild personlighet. De gravlagda hundarna var säkerligen mycket speciella och betydelsefulla djur.
| Original language | Swedish |
|---|---|
| Pages | 59-64 |
| No. | 12 |
| Specialist publication | Hundsport : Svenska kennelklubbens tidskrift |
| Publisher | Svenska kennelklubben (SKK) |
| Publication status | Published - 2014 |
Subject classification (UKÄ)
- Archaeology
Free keywords
- Hund
- människa-hund relation
- hundgrav
- jakt
- hundens spridning
- domesticering
- Hornborgasjön
- Skateholm
- Bökeberg