I gränslandet mellan lagprövning och lagtolkning

Med utgångspunkt i två serier av rättsfall från Högsta domstolen analyseras här hur lagprövningen enligt 11 kap. 14 § regeringsformen blir allt mindre relevant. Allt större betydelse får istället ett tolkande dömande, där domaren utifrån en helhetssyn på rättens motstridiga delar tolkar lättare vägande rättsregler i ljuset av tyngre. Detta sker inte bara när det gäller interna rättsreglers förhållande till europarätten utan också i förhållandet mellan rent interna regler. Genom de analyserade prejudikaten har ett för svensk rätt nytt sätt att tänka etablerats, vilket ger domaren ett verktyg att använda för att lösa alla typer av konflikter och divergenser mellan rättsregler. Detta tänkesätt stämmer väl överens med rättsordningens nuvarande utformning och är därför välkommet. Det omdebatterade s.k. uppenbarhetsrekvisitet har mist det mesta av sin betydelse.