I kraft av att vara människa: Om begreppet mänskliga rättigheter

En central del av vår för-teoretiska förståelse av mänskliga rättigheter är att vi har dem i kraft av att vara människor, vad jag kallar människa-tesen. Genom begreppsanalytiska verktyg diskuterar jag två tolkningar av denna tes: att vi har mänskliga rättigheter i kraft av att tillhöra arten Homo sapiens eller eftersom vi är rationella och autonoma personer. Det finns problem med bägge tolkningarna. Arttillhörighetstolkningen vilar på en moraliskt irrelevant grund: det faktum att en individ tillhör en viss art är lika lite relevant som att den tillhör en viss ras eller kön. Personskapstolkningen är för snäv då den utesluter individer vars intressen vi intuitivt anser bör skyddas av mänskliga rättigheters, så som spädbarn. Problemen ställer naturalistiska teorier om mänskliga rättigheter inför ett dilemma: att antingen acceptera en moraliskt irrelevant grund för mänskliga rättigheter eller att mänskliga rättigheter inte har samma utsträckning som kategorin människa. Jag skisserar därefter ett alternativt sätt att grundlägga mänskliga rättigheter, en praktisk teori enligt vilken mänskliga rättigheter är legitimitetsvillkor för det internationella samfundet. Utifrån en sådan teori är det inte fallet att mänskliga rättigheter tillkommer individer i kraft av att vara människor, men däremot i kraft av att ha intressen tillräckligt viktiga för att vara internationella angelägenheter.