Inte, nog och visst i mittfält och fundament

I denna uppsats behandlas satsadverbialen inte, nog och visst. De undersöks, var för sig, i två positioner i satsen, nämligen fundamentet och den typiska satsadverbials¬positionen (A1). Syftet är att beskriva adverbialens möjliga betydelser i respektive position. Utifrån hur de, i olika talsituationer och kontexter, inverkar på talarens inställning till satsens proposition i fundamentet och i A1, har satsadverbialen delats in i modala kategorier. De kategorier som använts är avpassade för att bedöma modalitet utifrån enskilda satsled.
Undersökningen visar att nog och visst modaliserar satsen både då de står i A1 och då de står i fundamentet. Då de står i den typiska satsadverbialspositionen uttrycker de typiskt ett visst mått av osäkerhet rörande propositionens riktighet. I fundamentet tenderar de snarare att uttrycka visshet. Inte fungerar uteslutande som negation då det står i A1. I fundamentet fungerar inte emellertid både som negation och som modaloperator. Undersökningen visar att inte i fundamentet motsvaras av, och normalt kan parafraseras med, negation + modaloperator (vanligtvis väl eller ju) i A1.
I uppsatsen diskuteras även inbördes kombinationer mellan de tre satsadverbialen samt frågan om huruvida ett spetsställt inte, nog eller visst tenderar att medföra att satsen får karaktären av en fråga.