Lärdomar från en ”lyckad” implementering av en digital plattform i primärvården

BakgrundAnvändandet av digitala plattformar ökar inom primärvården. Syftet med den här typen av digitala plattformar är att avståndet ska minska mellan vårdpersonal och patient i tid och rum, vården ska bli mer kontinuerlig och proaktiv samt att resurser allokeras till de delar av vården där de behövs bäst. För att syftet ska nås, behöver dessa plattformar inte bara vara funktionella och användbara, utan de behöver inlemmas i det dagliga arbetet. Tidigare forskning visar att många implementeringar inom primärvården fallerar (Granja, Janssen, & Johansen, 2018). Oftast förklaras den långsamma digitaliseringen inom vården som ett resultat av motstånd bland vårdpersonal och patienter på grund av avsaknad av digitala färdigheter och negativ attityd gentemot teknik (Ali, Zhou, Miller, & Ieromonachou, 2016). Förklaringen speglar ett reduktionistiskt synsätt som saknar förståelse för att implementering av digitala lösningar inom vården, inte är en linjär process utan en komplex process som påverkas av flera faktorer (tekniska, sociala, strukturella, historiska, ekonomiska och politiska), olika aktörer (vårdpersonal, patienter , anhöriga, ledning, politiker), utformningen av tekniska lösningar som ömsesidigt är relaterade och möjliggör viss typ av vård och arbetsförhållanden, samtidigt som de begränsar andra (Nilsen, 2020). SyfteSyftet med vår presentation är att beskriva de lärdomar vi dragit från vad som förefaller vara en framgångsrik implementering av en digital plattform på en vårdcentral. Via plattformen kan patienten digitalt ta kontakt med vårdcentralen och blir dirigerad till antingen fysiska eller digitala vårdmöten, beroende på patientens önskemål och medicinska behov. MetodMaterialet kommer från en pilotstudie och består av 12 semi-strukturerade intervjuer med vårdpersonal samt observationer under utbildningstillfällen av den digitala plattformen och på ett APT. Vårt teoretiska ramverk tar sin utgångspunkt i Normalisation Process Theory (NPT). NPT beskriver det arbete och samspel mellan olika aktörer som krävs, för att normalisera ett nytt arbetssätt och inbegriper fyra mekanismer: samstämmighet; kognitiv medverkan; kollektivt agerande och reflekterande monitorering (Carl May, 2013; C May & Finch, 2009).ResultatPilotstudien visar på en rad åtgärder som förefaller att ha säkerställt normalisering av den digital plattformen på den studerade vårdcentralen: att involvera och förankra idén om det nya arbetssättet/innovationen hos vårdpersonal redan innan implementeringen; att utbilda superanvändare som är villiga att driva implementeringen och villiga att kontinuerligt stötta kollegor i förändringsarbetet; att avsätta tid i schemat för vårdpersonal att utforska, lära sig och använda det nya arbetssättet; att ha regelbundna återkopplingsmöten, i vilka vårdpersonal kan diskutera och ventilera farhågor samt förväntningar.