"Man ska inte sitta där som en maskin, men man ska inte ha ett känsloutbrott där man liksom, bryter ut i dans": En jämförande studie av försvarsadvokater och kabinpersonal som utförare av emotionellt lönearbete

Enligt Hochschild (1983) kännetecknas emotionellt lönearbete av ett antal aspekter: institutionaliserade regler kring vad den arbetande får känna och hur de får visa det; reglerna förväntas följas av den arbetande (med hjälp av olika strategier); någon som säkerställer att reglerna följs – en ”emotional supervisor”; och att den arbetandes känslor har ett bytesvärde. I den här artikeln använder jag etnografiska observationer av rättegångar och intervjuer med advokater för att undersöka om försvarsadvokater verksamma vid brottmålsrättegångar i Sverige uppfyller ovanstående kriterier och således kan betraktas som emotionella lönearbetare. Den svenska rättssalen är intressant att utforska eftersom den bygger på det (inom juridiken) traditionella sättet att betrakta rationalitet och emotionalitet som motsatser till varandra. Artikeln visar att försvarsadvokater uppfyller flera av kriterierna för att kunna betraktas som emotionella lönearbetare.