TY - BOOK
T1 - Övervakning av fåglarnas populationsutveckling
T2 - Årsrapport för 2016
AU - Green, Martin
AU - Haas, Fredrik
AU - Lindström, Åke
PY - 2017
Y1 - 2017
N2 - I denna rapport redovisas populationstrender för 198 svenska fågelarter för åren 1975–2016. Fåglarna har räknats vinter, vår och sommar enligt strikt standardiserade metoder. Sommar- respektive vinterpunktrutter har räknats sedan 1975, i huvudsak i södra Sverige. Standardrutterna räknas också på sommaren (sedan 1996) men täcker hela Sverige. Nattaktiva fåglar har räknats sedan 2010. Utöver detta räknas större däggdjur både på standardrutterna (sedan 2011) och på nattrutterna. Sedan 2015 räknas ytterligare två program; Sjöfågeltaxeringen (drivs tillsammans med SOF-BirdLife Sverige) som riktar in sig på fåglar knutna till blöta miljöer både i inlandet och längs kusten, samt Kustfågelövervakningen där sjöfåglar i skärgården räknas inom 200 fasta rutor om 2 x 2 km2 . I båda fallen genomförs inventeringarna under häckningstid. Vintern 2015/2016 räknades 156 000 fåglar av 139 arter på 281 rutter. Sommaren 2016 räknades 85 000 fåglar av 204 arter på 249 punktrutter och 138 000 fåglar av 220 arter på 493 standardrutter. Inom nattfågeltaxeringen, inventerades 148 rutter vid upp till tre tillfällen (mars, april och juni) under 2016. Totalt inräknades drygt 11 000 fåglar av 45 arter på nattrutterna. På standardrutternas linjer räknades 1587 däggdjur av 20 arter och på nattrutterna sågs 4890 däggdjur av 18 arter. Inom Sjöfågeltaxeringen räknades knappt 60 000 fågelindivider av 95 utvalda arter, och inom Kustfågelövervakningen bokfördes totalt drygt 95 000 fåglar av 69 utvalda arter. Över de senaste 10 åren uppvisar följande tio arter de kraftigaste statistiskt säkerställda minskningarna på standardrutterna: ortolansparv, järpe, grönfink, mindre och obestämd korsnäbb, orre, ärtsångare, fasan, gulsparv och stare, från -18,0 % per år hos ortolansparven till -5,2 % per år hos staren. De arter/raser som ökat mest är sydlig gråsiska, fjällripa, sydlig gransångare, tornfalk, steglits, stenknäck, rödbena, nordlig gransångare, domherre och sångsvan. De har ökat med från 26,0 % per år hos sydlig gråsiska till 4,5 % per år för sångsvan. Ser man på trender för hela grupper av arter, baserat på systematisk tillhörighet och habitatval, har det på det senaste dryga decenniet gått allra sämst för andfåglar, hönsfåglar och sparvar, samt fåglarna i jordbrukslandskapet och fjällbjörkskog.
AB - I denna rapport redovisas populationstrender för 198 svenska fågelarter för åren 1975–2016. Fåglarna har räknats vinter, vår och sommar enligt strikt standardiserade metoder. Sommar- respektive vinterpunktrutter har räknats sedan 1975, i huvudsak i södra Sverige. Standardrutterna räknas också på sommaren (sedan 1996) men täcker hela Sverige. Nattaktiva fåglar har räknats sedan 2010. Utöver detta räknas större däggdjur både på standardrutterna (sedan 2011) och på nattrutterna. Sedan 2015 räknas ytterligare två program; Sjöfågeltaxeringen (drivs tillsammans med SOF-BirdLife Sverige) som riktar in sig på fåglar knutna till blöta miljöer både i inlandet och längs kusten, samt Kustfågelövervakningen där sjöfåglar i skärgården räknas inom 200 fasta rutor om 2 x 2 km2 . I båda fallen genomförs inventeringarna under häckningstid. Vintern 2015/2016 räknades 156 000 fåglar av 139 arter på 281 rutter. Sommaren 2016 räknades 85 000 fåglar av 204 arter på 249 punktrutter och 138 000 fåglar av 220 arter på 493 standardrutter. Inom nattfågeltaxeringen, inventerades 148 rutter vid upp till tre tillfällen (mars, april och juni) under 2016. Totalt inräknades drygt 11 000 fåglar av 45 arter på nattrutterna. På standardrutternas linjer räknades 1587 däggdjur av 20 arter och på nattrutterna sågs 4890 däggdjur av 18 arter. Inom Sjöfågeltaxeringen räknades knappt 60 000 fågelindivider av 95 utvalda arter, och inom Kustfågelövervakningen bokfördes totalt drygt 95 000 fåglar av 69 utvalda arter. Över de senaste 10 åren uppvisar följande tio arter de kraftigaste statistiskt säkerställda minskningarna på standardrutterna: ortolansparv, järpe, grönfink, mindre och obestämd korsnäbb, orre, ärtsångare, fasan, gulsparv och stare, från -18,0 % per år hos ortolansparven till -5,2 % per år hos staren. De arter/raser som ökat mest är sydlig gråsiska, fjällripa, sydlig gransångare, tornfalk, steglits, stenknäck, rödbena, nordlig gransångare, domherre och sångsvan. De har ökat med från 26,0 % per år hos sydlig gråsiska till 4,5 % per år för sångsvan. Ser man på trender för hela grupper av arter, baserat på systematisk tillhörighet och habitatval, har det på det senaste dryga decenniet gått allra sämst för andfåglar, hönsfåglar och sparvar, samt fåglarna i jordbrukslandskapet och fjällbjörkskog.
UR - https://www.fageltaxering.lu.se/sites/default/files/files/Rapporter/arsrapportfor2016kf.pdf
M3 - Rapport
BT - Övervakning av fåglarnas populationsutveckling
PB - Biologiska institutionen, Lunds universitet
CY - Lund
ER -