Moraliteter i svensk ungdomsvård

Research output: Chapter in Book/Report/Conference proceedingBook chapterResearchpeer-review

Abstract

I en berömd formulering skriver den amerikanske sociologen Howard S. Becker (1963/1991: 17) att avvikande inte ska ses som vare sig patologiskt (sjukligt) definierat eller statistiskt definierat; det är i stället en fråga om regelbrott. Den som avviker bryter mot en uttalad eller underförstådd regel. Vidare skapas regler på särskilda sätt i samhället, menar Becker: vuxna gör regler för barn, män gör regler för kvinnor, vita gör regler för svarta, och så vidare. Regelmakarna är med andra ord minst lika intressanta att studera som regelbrytarna eftersom regelmakarna definierar vad som anses avvikande för kategorier av aktörer med lägre status.
I våra studier av statlig ungdomsvård i Sverige (Basic, Thelander & Åkerström 2009; Wästerfors 2009) har vi funnit skäl att komplicera Beckers teoretiska bild. I stället för att följa den forskartradition som främst uppmärksammar kontroll som vuxna riktar mot unga (på ett relativt enkelriktat sätt) och som främst begripliggör sådan kontroll i termer av regler och regelbrott, vill vi här uppmärksamma kontroll i mer subtila former. Ungdomsvården präglas dels av kontroll inom och mellan olika yrkeskategorier, dels av kontroll som förhandlas fram i vardagligt samspel mellan vuxna och unga. Aktörer med hög status i ungdomsvården gör varandra till föremål för kontroll och den kontroll som unga möter i institutionernas vardag handlar långt ifrån alltid om regler och regelbrott. Det handlar snarare om moraliskt laddade yrkesframträdanden och moraliska förhandlingar: framträdanden som förfäktar ett förespeglat ”rätt” sätt att arbeta respektive förhandlingar om ”rätt” sätt att bete sig.
Beckers grundläggande antagande (att avvikande är en fråga om sociala definitioner och att det kräver en analys av regelskapande) finner vi ingen anledning att ifrågasätta. Men när vi närmar oss konkreta fall i ungdomsvården blir bilden mer komplex:
– aktörer med hög status i ungdomsvården upprätthåller en administrativ hållning gentemot varandra, vilket sätter direkt arbete med unga i skuggan av administrativt arbete;
– den institutionella vardagen präglas av mikropolitik snarare än enbart regeltillämpning, det vill säga unga och vuxna på en behandlingsinstitution förhandlar fram en moralisk ordning i daglig interaktion.
Dessa resultat kan kontrasteras mot ungdomsvårdens officiella självbild. Nya projekt i svensk ungdomsvård antas vara organiserade för ungdomars och samhällets bästa snarare än för byråkrater och deras karriärer, och en ovanifrån dirigerad ordning antas styra ett ungdomshem. Det finns emellertid belägg för motsatserna till dessa antaganden. Yrkesverksamma i ungdomsvården kan engagera sig mer i administrativt arbete än i de ungas livsöden och den dagliga tillvaron på ett ungdomshem kan präglas mer av ett kontrollskapande samspel kring mellanmänskliga bekymmer än enbart formella regler och regelbrott. Trots att ungdomsvård är ett tydligt exempel på formell kontroll rymmer den gott om inslag av informell kontroll. En till synes genomreglerad organisation är inte alltid så formell, om den granskas i detalj.
De ovanstående punkterna utvecklas i var sin avdelning i kapitlet. Därefter sammanfattar vi våra analytiska lärdomar inför fortsatta studier av social kontroll.
Original languageSwedish
Title of host publicationKontrollens variationer
EditorsLotta Pettersson, Tove Pettersson
PublisherStudentlitteratur AB
Pages73-89
ISBN (Print)978-91-44-07425-2
Publication statusPublished - 2012

Subject classification (UKÄ)

  • Sociology (excluding Social Work, Social Psychology and Social Anthropology)

Keywords

  • regler
  • kriminologi
  • sociologi
  • social kontroll
  • ungdomsvård
  • byråkrati
  • sociology

Cite this