Nöjda som lärare, missnöjda som anställda - skolexistens mellan mening och missnöje

Hur kan det komma sig att en relativt stor andel lärare på en och samma gång är missnöjda med en rad arbetsvillkor och upplever att arbetet är meningsfullt? Varför är, med andra ord, många lärare nöjda med sin yrkesutövning som lärare samtidigt som de är missnöjda som anställda? Frågeställningarna har attackerats från flera håll med utgångspunkt från läraryrkets och skolans utveckling under de senaste 20 åren. Många lärare förefaller finna sitt yrkes mening i relationen med eleverna och i de nära arbetsvillkoren. Missnöjets källa förefaller å andra sidan vara förvandlingen av de nära arbetsvillkoren inom ramen för skolans utveckling under de senaste 10-15 åren, som bland annat resulterat i att lärarens roll som underordnad anställd betonats och att yrkesautonomin utmanats.