Oskyldighetspresumtionen

Oskyldighetspresumtionen är en grundläggande straffprocessuell princip som i korthet innebär en rätt för misstänkta och tilltalade att bli behandlade som oskyldiga fram till en fällande dom. Presumtionen kan även i vissa fall sträcka sig utanför själva processen.

Två till synes svårförenliga intressen står mot varandra vid tillämpningen av oskyldighetspresumtionen; säkerställandet av en effektiv rättstillämpning och det processuella rättsskyddet för individen. En avvägning måste därför göras mellan presumtionens krav och önskemålet om en effektiv brottmålsprocess.
I boken fastställs oskyldighetspresumtionens innehåll och dess ställning i rättssystemet med hjälp av en teoretisk analys av presumtionens funktion och genom en undersökning av dess konkreta betydelse i olika fall från Europadomstolen. Slutligen granskas de särskilda krav som oskyldighetspresumtionen ställer på svensk rättsordning.

Granskningen är indelad i tre delar. I del I beskrivs oskyldighetspresumtionens roll och dess funktion i det straffprocessuella systemet. Del II skildrar oskyldighetspresumtionens ställning och funktion i internationell rätt som en grundläggande mänsklig rättighet. Delen omfattar i huvudsak en beskrivning av Europadomstolens rättstillämpning och en analys av densamma mot bakgrund av slutsatserna i del I. I samband härmed belyses också dess nära förbindelse med övriga artiklar i Europakonventionen, dock i huvudsak med övriga punkter i artikel 6. Genom del I och II tillsammans kan oskyldighetspresumtionens ”kärna” definieras. I del III exemplifieras tillämpningen av den sålunda definierade oskyldighetspresumtionen i svensk rätt och de särskilda krav den ställer på svensk rättsordning.

1. Vad är oskyldighetspresumtionen och vilken ställning har den i rättssystemet?

2. Vilken konkret betydelse har presumtionen visats ha i olika fall i Europadomstolens praxis?

3. Vad betyder oskyldighetspresumtionen och dess utveckling i Europadomstolens praxis för den svenska brottmålsrättegången?