Pippi ur ramen: Från skiss till pärmbild

Pippi lutar sig ut ur en grön inramning på en skiss som Ingrid Vang Nyman tecknade till den första boken om Pippi. Vid en jämförelse med den pärmbild som trycktes kan skissens djupverkan överaska. Som man förväntar sig av den rebelliska figur som uppträder i boken, tycks Pippi dessutom ha rivit sönder den grön yta som likt en pappersridå skiljer henne från betraktaren. En förklaring till att skissen valdes bort kan ha varit den ovanligare bildkompositionen. Pippis tilltag att bryta fram ur bilden kan ha setts som alltför främmande och hotande för att tilltala publiken. Genom hennes uppfodrande blick och hennes rörelse ut ur bildytan blir betraktaren indragen i ett skeende där Pippis kroppsspråk understryker ”Här kommer en fullfjädrad rabulist! En revoltör!”

Skissen blir en utgångspunkt för en diskussion om materialitet både som ting – en skiss eller bok – och process (Bäni Rigler 2019; Giuriato 2020; Müller-Wille 2017). Vi kan tala om att Pippi inramas genom att hon som bokgestalt uppträder i en materiell kontext. Men inramning kan också förstås som en iscensättning i det offentliga rummet och därmed som en form av retorisk handling. Denna handling är dock inte bara något som påtvingas oss utan en uppmaning till att själv agera. Precis som omslaget ramar in och avgränsar texten, ramar vår förförståelse in vår blick och det påverkar vad vi kan få syn på. Mot bakgrund av vad jag i min avhandling Pippi mellan världar (2020) beskrev som kan vi tala om hur tolkningen tar fart och riktning med hjälp av inramningen. Den retoriska handlingen blir då att vända blicken och betrakta det välkända ur nya perspektiv