Politik och emotioner

I denna artikel har jag försökt visa att när man engagerar sig i en politisk rörelse spelar emotioner en inte obetydlig roll. Ty den fråga man måste ställa sig är om det är troligt att känslorna inte har någon betydelse för de personer som är aktiva i föreningar av olika slag? Tron att passion och emotioner har en betydelse för engagemanget kan ses som ett alternativ till uppfattning att det är ”intresset” som styr och ger mening åt individers handlande i sociala rörelser. Den ”ekonomiska människan” som gör nyttokalkyler över allt sitt handlande. Att engagera sig politiskt innebär ju att man upplever att det finns något som existerar utanför en själv. Att man gör något för att man anser det som viktigt och nödvändigt men att man absolut inte själva måste tjäna på det. Detta är något som skiljer de engagerade från de som står vid sidan om och iakttar och kommenterar.
Det är genom våra dagliga handlingar, kollektiva som individuella, och i mötet med andra och vår förmåga till reflektion som vi blir medvetna om oss själva. Som individer har vi kontinuerliga känsloupplevelser även om det inte alltid är de s.k. universella grundkänslorna: fruktan, vrede, sorg, avsky, överraskningar och glädje som framträder. De verkar som en inre dialog och påverkar vår sinnestämning, hur vi upplever vår situation och omgivning. De gör att vi känner oss nerslagna och missmodiga eller upprymda och glada. På detta sätt påverkar våra emotioner oss i våra dagliga sociala relationer. De finns där i bakgrunden och vi kan vara medvetna eller omedvetna om dem, de behöver inte alltid uttryckas expressivt. Till skillnad från när man blir upprörd i bilkö eller i en demonstration verkar känslorna på tomgång och ger energi, eller brist på motivation, åt det vardagliga politiska arbetet.
När man exempelvis engagerar sig som kommunalpolitiker går man kanske in i verksamheten med starka känslor. Men efterhand som man fått mera kunskap om frågorna är det dessa som får en framträdande roll i engagemanget. Känslorna får då rollen som värdeomdömen och som känslomässigt motiverar engagemanget. Det händer alltså något med oss som människor när vi är politiskt aktiva. Vi är indragna i en kulturell process där vi påverkas och förändras. Politiken är inte bara en uppoffring. Som förtroendevald har man också trevligt och man får vara med och påverka och det händer också något med en som människa. Som politiker har de fått möjlighet till insyn och ta del av en större helhet, som inte andra medborgare får som står utanför politiken. Något som skapar en tillfredsställelse med engagemanget. Genom våra dagliga handlingar, kollektiva som individuella, och i mötet med andra och vår förmåga till reflektion blir vi medvetna om oss själva.